nr 51  1970                                                                                
■■■ I veckan som gick skakades allmänheten åter av en chockrubrik i den sensationshungrande morgonpressen. Denna gång gällde det kokosbollarna. Dom är förgiftade! Gud bevare konungen!
    Dagens Nyheter slog larm i en kraftig rubrik på första sidan med tvåspaltig bild på bollarna. Tre fabriker för tillverkning av kokosbollar har bommats igen, sedan det visat sej att kokosbollarna var nedsmittade med bacillen "salmonella durham". Den som äter såna kokosbollar får feber och tvingas dessutom sitta på pottan timmar i sträck, eftersom febern åtföljs av häftiga diarréer.
   Svenska Dagbladet slog också larm, fast där kan dom aldrig bli riktigt kvitt gamla rasistiska tendenser utan kallade godsakerna för "negerbollar".
    Orsaken till att denna nyhet så skakade folket är naturligtvis den, att varenda människa vet att kokosbollar är en av vår konungs hemliga laster! Det är därför som jag ingressledes utbrast i ett "gud bevare".
   Kungen är en mycket måttfull person, det lär ha varit över sextio år sen han tog en krök. Han brukar i stället kompensera sej med söta efterrätter där likör ingår som sås.
   Det berättas hurusom kungens avhållsamhet från starka drycker vållat problem för arrangörer av middagar i samband med utländska kungabesök. När drottning Louise levde och kungaparet gästade Kekkonen i Helsingfors blev det förstås en brakmiddag i gammal god finsk stil. Just som desserten kom på bordet upptäckte talmannen K A Fagerholm till sin fasa att det rörde sej om en crépe suzettes som formligen simmade i konjak; Fagerholm. som hade Louise vid bordet, viskade förskräckt till hon samma:
    — Vad ska kungen säja om det här?
    — Lugn bara, log Louise, han kommer inte att säja någonting alls. Vi äter ofta sånt här hemma på slottet. Gusti kallar rätten för "Godtemplarens tröst".
    Som bekant brukar summan av lasterna vara konstant, och den i fråga om laster synnerligen måttfulle monarken går på sötsaker. I en av de få anekdoterna om majestätet berättas, att en av dem som står honom nära en gång yttrade:
    — Att Ers Majestät verkligen står rycken för så mycket sötsaker?
    — Jag har en mage av järn, svarade majestätet,
    — Att den inte rostar, så mycket vatten som Ers Majestät dricker?
    Historien är förmodligen påhittad.
    Sommaren 1967 kom det dramatiska avslöjandet. Eftersom det publicerades i det regeringen och LO närstående organet Aftonbladet och icke senare dementerades av hovets presstjänst, får man väl sätta tilltro till historien. I en stort uppslagen artikel dokumenterades det med bilder och allt, att kungen är djupt hemfallen åt kokosbollar Rubriken löd:
    KUNGEN HAR EN HEMLIG LAST: KOKOSBOLLAR!
Konditor Hans Knauer 50, innehavare av ett litet bageri i en källare i Ängelholm, framträdde och avslöjade med all önskvärd indiskretion att hans majestät konungen av Sverige smäller i sej 10—12 kokosbollar om dagen. Knauer uppgav att han sommartid fungerar som huvudleverantör av dessa bollar. En mellanhand finns dock med i bilden. Knauer kör kokosbollarna till en kiosk utanför slottsområdet på Sofiero, vilken innehas av en herr Erik Eriksson. Dennes son, Lars, som står i kiosken på kvällarna, framhöll bekräftande för Aftonbladet, att det oftast är hovmarskalken som kommer för att avhämta de kungliga kokosbollarna.
Artikeln ledsagades av bilder på 
    1) Glad kung i höjd med fjärde bollen.
    2) Konditor Knauer med en plåt nyrullade kungliga bollar.
    3) Kiosken utanför Sofiero.
    4) Hovmarskalk, uppenbarligen fotograferad med dold kamera, vändande ryggen mot kameran. Marskalken bar påsen, en helt vanlig demokratisk papperspåse, mellan tummen och pekfingret och höll kurs mot de pampiga järngrindarna framför slottet.
    Några färska kommentarer med avseende på åtgärder som vidtagits för att skydda det kokosbollstokiga majestätet från smitta, har inte stått att få från hovets sida. Vi tyckte att han såg lite tärd ut under TV-utsändningen från Nobelfesten och trodde möjligen att han sprungit på en kokosboll för mycket, men ännu i pressläggningsögonblicket tycks kungen hålla sej på benen.
    Det är gott krut i det gamla majestätet. Medan oansvariga element inom kokosbollsbranschen blandar sin giftiga smet, må vi be Gud bevare konungen för att bli inblandad.