Hallå, alla krögare i Stockholm!
               

 
nr 28  1962 
■■■ Hallå krögare i Stockholm! 
    Jag talar om, mannen som i dagarna skakat krögarvärlden genom att ge ut boken S t o c k h o l m  á la carte — en liten skrift som recenserar Stockholms krogar på ett sätt som kommit krögarna att sätta entrecoterna i vrångstrupen. Stockholm á la carte är en sorts lokal Guide Michelin och det är meningen att den ska komma ut varje år i fortsättningen.
    Just det, han är det som har ställt till allt det här. Ni får verkligen se till att ni känner igen honom nästa gång han kom mer in på er krog! Ta väl hand om honom, ge honom god mat. Ge honom god service. Annars råkar ni kanske illa ut nästa år också.    
Vad säger han då om svenska krogar, denne man som för denna boks skull ätit sej igenom 160 middagar och ökat fyra kilo?
    Ett smakprov, varsågoda:
   Amabassadeur:  »Icke alltid dygdiga damer där...»
   Bacchi Wapen:  »Publiken är inte alltid distingerad...»
   Dramaten restaurangen:  »Utgör ingen inspirerande miljö...»
   Fredman:  »Kvällspubliken verkar Klondyke eller Wild West och ger lokalen ett tycke av bynattklubb...»
   Hamburger Börs:  »Eftersom många olydiga gossar och flickor går på Hamburger Börs, är restaurangen inte precis förnäm... en dyr restaurang som inte har särskilt vackra lokaler.»
   Tegnér:  »Mera trivsamt än elegant ställe... Publiken ganska blandad, sällan några sköna kvinnor här, men ofta intelligenta...»
   Trianon:  »Danstimmarnas damer inte alltid Guds bästa barn...»
   Vällingehus:  »Om en schartauanisk biskop — jag nämner inga namn...— ville ha roligt, kunde han gå hit.»
   Cecil:  »Många förälskelser har sitt ursprung på Cecils bar och förmodligen också en del skilsmässor.»
   PB:  »En publik av den art som inte gör någon glad. Om en viss hovmästare ska vi bara säga att han gjorde oss ännu ledsnare.»
   Täby Galopp:  »Publik: I stort sett folklig, tom, sa folklig att en del av dem kastar korvpapper med senap på golvet...»
   Blanchs Café:  »Vid vårt besök kl. 23.45 en kväll kastades tallrik, bestick och mat fram på bordet och en halvtimme senare måste vi hålla hårt i ölglaset för att de inte skulle slitas ur våra händer av en servitris som uppenbarligen hade bråttom hem.»
   Puerta del Este:  »...mera trivsam på dagen än på danskvällarna då publiken är allt annat än exklusiv (utlänningar och unga flickor som inte alltid är Guds bästa barn)...»
    Som sagt, alla krögare, ut med stammisarna genom bakdörren och in med snygga bönor o toppkäk — Häggqvist kommer!
    Kom ihåg: Han kan inte mutas, men han kan matas!
    Tröst för tigerhjärtan: Boken »Stockholm á la carte» kostar hela 23: 50 i häftat ex., så det är inte så värst många som kommer att köpa den.
■   Fråga i veckan: 
    — Vad tycker ni om Bröderna Cartwright i TV?
    . . .Sist borrade dom brunnar åt de torkhärjade människorna i dalen. Det kom så mycket vatten, att en mej närstående tittare spontant utbrast: 
    — Förb—de skval-TV!
■   Apropå TV och råhet — å de å så. . .Trots att BBC i England, som alltid varit ett föredöme för Sveriges Radio, gav de engelska tittarna ett
direktreferat i TV av matchen Ingemar Johansson—Dick Richardson, så nekade Sveriges Radio de svenska tittarna en sådan service. Boxning är fult, boxning är rått och den svenska TV-publiken måste till varje pris förskonas från denna fula och råa upplevelse. Men, hast du mir gesehen, det finns i alla fall två svenskar som satt hemma i Stockholm och såg matchen i TV!
    Jo, det är säkert.
    Vilka dom var? Jo, radiochefen Olof Rydbeck och programdirektören Nils-Olof Franzén!
    Det råkade nämligen vara så, att BBC sände sitt direktreferat till de engelska tittarna via Sveriges Radios sändare. Och det var därför som Rydbeck och Franzén kunde låsa in sej i ett kontroll rum på Valhallavägen och se matchen. Utanför stod arga tekniker och hoppade jämfota av ilska. Deras förslag, att åtminstone få sända matchen ut till en apparat i en ledig studio så att teknikergänget också kunde få se matchen, avvisades av Rydbeck och Franzén.
    (Psst, alla grabbar i teknikergänget, det var Ingo som vann! Men tala inte om för Rydbeck att jag har sagt det.)
■   Hört i bussen ut till landet:
    »Sen Johansson öppnade karamellfabrik har han gjort mycket gott.»