Har ni singularis på er bil? 

nr  18 1964
    Seriös musik får alldeles för stor plats, i radio och TV, ser jag att en insändare klagar i Expressen. Insändaren: »Har vi inte kommit så pass långt nu, att de makthavande i radio och TV kan släppa lite på sina djupt rotade folk- fostrarkomplex? Vem har glädje av att höra klassisk musik morron middag och kväll? Ja, vem har överhuvud taget glädje av klassisk musik?»
    Visst kan man ha glädje av att kunna musik. Fråga Einar Haglund får ni höra, dvs. han som är enväldig domare i Sten Bromans musikgissning i TV.
    Det var på den gamla motbokstiden och det var strax före jul. Haglund hade varit på systemet och tagit ut sin ranson till jul och tog en taxi hem med gudslånet. Hunnen till den egna dörren, slog det honom att han glömt spritpaketet i taxin! Haglund kuta raka vägen till polisen som sa:
    — Enkelt, tala bara om numret på taxin så ska vi skaffa tillbaka paketet.
    — Har inte en aning om nåt nummer, sa Haglund.
    — Vad var det för bilmärke då?
    — Inte en aning, sa Haglund.
    — Hur såg chauffören ut då?
    — Inte en aning, sa Haglund.
    — Men någonting lade ni väl märke till?
    — Näe ... Jo! sa Haglund. Signalhornet var stämt i fiss!
    Det fanns bara två taxi i Uppsala med signalhorn stämda i fiss, visade det sej vid kontrolltutning. Och den ena var det. Så nog hade Haglund glädje av att kunna musik. Åtminstone den julen.
    Protest. Det var nog omtänksamt av firma Bergendahl & Höckert i Stockholm som köpte regnställ åt en del av personalen som arbetade utomhus för elverkets räkning. Men firman hade stämplat bolagets initialer på regnställen, på ryggen. Och gubbarna är nu trötta på alla skämtare som stannar upp och påpekar att de har BH på ryggen.
    Tips för er som ska ut och resa i sommar: I Saudi-Arabien är alkohol i alla former totalförbjuden. Det enda ni får att läska er med är lemonad. Poäng: Denna lemonad tillverkas av ett företag som ligger i staden Alkobahr.
    Jag skrev i förra veckan om gamle kungens jakter och de journalister som refererade dem. En läsare från Borås påpekar, att journalisterna alltid haft det lite svårt för det här med kungen. Det var en fotbollsreferent som en höstsöndag 1950 skrev i en Boråstidning apropå hemmalaget Elfsborgs match: »Publiken tappade så småningom humöret på grund av Elfsborgs dåliga spel, och stämningen blev inte bättre vid meddelandet, om hans majestät konungens död.»
    Ack ja.
    Nåja, man läser minsann märkliga saker i tidningarna nu för tiden också. Det här stod t. ex. i Svenska Dagbladet:
GUD ÄR ANNORLUNDA (högt på SvD:s bestsellerlista)
    Ur led är tiden, den socialdemokratiska tidskriften. Det är ett gäng unga sossar som anser det. Dom säjer: Tiden är alldeles för respektfull, vi tänker starta en egen socialdemokratisk tidskrift för debatt och kultur, en tidning där man inte behöver »tassa omkring» när man vill lägga fram en idé. Redaktör för den nya tidningen är med. kand. Gunnar Ågren. Eftersom han är son till redaktionschefen Sigge Ågren i den sossehäcklande Expressen, kan man kanske vänta sej ett och annat av intresse.
    Läst i veckan i ryska skämttidningen Krokodil: »Det var en gång två kineser. Och nu är dom 630 miljoner.»
    Har ni också blivit irriterade av de där högtalarna som ideligen råmar i de stora snabbköpen? Just som man står där och inhalerar doften från fiskdiskens ostronlåda, så håller man på att hoppa ur kängorna, därför att arton hög- talare råmar: Johansson till kundkontrollen. Johansson till kundkontrollen! När man intet ont anande har en över- läggning med sej själv om man ska gå in för oxfilé eller kalvfilé till söndagsmiddan, råmar dom igen: »Herr Grilling till förpackningscentralen, herr Grilling till... etc.
    Men häromdan hörde jag dessa akustiska pinoredskap för första gången användas i angeläget ärende De råmade mer än vanligt och det var förtvivlan i stämman: »Den som förlorat en schäferhund torde snarast infinna sej vid köttdisken, den som förlorat ... aj . . . en schäferhund ... Hjälp, rädda kotlettraden ... Hallå ... den som har»...
     Där tystnade högtalaren efter att ha utbasunerat budskapet om en schäferhunds lyckligaste dag.
    Puh suckade min vän bilinspektören som har hårda bud i dagarna när varenda människa ska ta körkort.
    — Standarden på eleverna är mycket högre nu än för åtta-tio år sen, sa bilinspektören, men ännu stöter man på ett och annat direkt hopplöst fall. Jag körde upp med en husmor i västbergatrakten häromdan. Hon startade motorn, slog på blinkern, kikade akteröver och så sa jag:
    — Vad gör ni nu?
    — Trampar ner kopplingen och kastar in växlarna! sa gumman.
    — Ni menar väl singularis? sa jag.
    — Visst ja, sa gumman, jag trampar ner kopplingen och kastar in singularis...
    Veckans spolning: »Vi hoppas att han kommer ur sin trista period och återvänder till det begripliga efter detta livtag med privata anfäktelser» skrev ärevördiga Times om Ingmar Bergman efter att ha sett »Tystnaden».
    Veckans knas: Dom stal för 200.000 i Max Gumpels sommarvilla på Lidingö. En man som uppgav sej vara ombud för tjuvarna, ringde försäkringsbolaget Vegete och erbjöd sej lämna tillbaka det stulna. Det gjorde han också. När polisen frågade Vegete vad tjuvombudet hette, sa direktör F. Collert:
    — Det ville han inte säja.
    Det är inte lätt att vara polis i dessa tider.