Ja, så ska psalmerna gå! 
  nr 36 1964 
    Den svenska statskyrkans präster predikar inför allt tommare kyrkor, heter det var och varannan dag i tidningarna. För kyrkolivet ömmande ledarskribenter skakar bekymrat på huvudet, vad ska man göra i en tid då gudstjänsterna drar 20—25 personer och kollekterna knappt förslår till wienerbröden till kyrkkaffet?
    Låt mej komma med ett förslag i all enkelhet: Poppa upp kyrkan! Ja, jag vet att man har försökt förr, pastor Grönlund ville nog så väl med sin uppstunsning av Markusevangeliet, men han gick ut för hårt i starten. Det finns andra sätt. Varför kan man inte börja med att t. ex. poppa upp psalmboken? Är det alldeles otänkbart att Gunnar Dahmén och åtta pastorer på elgitarrer får sin egen timme, i radioveckan? Vad sägs om svenska kyrkans »Tio i hopp»?
    — Hejsan, hejsan alla pastorer, välkomna till kyrkomötet! Har alla bröder sugit tag i mentometer knapparna så drar vi igång!
Vore det inte skönt att få höra en sån här replik:
    — »Herre signe Du och råde» har gått ner från sjunde plats till åttonde men »din klara sol» går åter opp.
Eller:
    — Hejsan alla prällar. Här ska ni få höra en jätteskön vaxning av »Jag lyfter mina händer».
Eller:
    — Johan Olof Wallin visar den här veckan att gammal är äldst men så svänger det riktigt välsignat om Folke Wedar i sticket!
    Vad säjs om idén? Just det, så ska psalmerna gå! Satsa på Bagarn Henning i »Bereden deg för Herran»!
    Kyrkan har ingenting att ge den vuxna publiken och det är allvarligt nog. Ännu allvarligare synes det vara att TV inget har att ge barnen, om man får tro alla insändare i ämnet. Hur vore det om man i detta läge satsade på en uppfräschning av de gamla kära sagorna? Redan på gång, rapporterar TV:s barnunderhållningsavdelning med ett hemlighetsfullt leende. Man låter ingenting sippra ut om den senaste produktionen, men SR kan här lyfta en smula på förlåtet, tack vare ypperliga kontakter i Radiohuset vid Oxenstiernsgatan.
    Rödluvan, stor grej med Schalett von Heidenstam i titelrollen.
    Gun Allroth leder lekar för Nils Ragna och Olof Rydbeck — Tänker ni att jag förlovader är.
    Nämnde Ragna berättar sagor om Bauer och andra troll.
    Kejsarens nya kläder, thriller med Beppe Wolgers och nio inbrottstjuvar.
    KAS Sjöblom gör ett strövtåg om skolundervisningen, lärarna ställs mot väggen och eleverna sjunger »Det är KAS på vår nya magister».
    Pojken som åt ikapp med jätten, rivande musical med Pekka Langer och halva uppbördsverket.
    Flickan med svavelstickorna, barnkammarunderhållning med Olga från Jönköping och Tre Stjärnor.
    Annars har radion det inte lätt just nu. Än den ene än den andre sätter sig att kritisera dess arbete. En av de ivrigaste kritikerna är Henning Pallesen, som dom i fjol kickade från nattradion. En av kvartsbasarna på Sveriges radio skickades till Göteborg för att där konferera med chefen för radions Göteborgskontor. När han kom hem rapporterade han vad som avhandlats och sa till sist:
    — Ja, här är en representationsnota också. Vi behövde nånstans där vi kunde sitta i lugn och ro och diskutera ett par interna frågor, så vi gick till Pallace sen... Då svimmade Rydbeck. . Han trodde att vederbörande kvartsbas hade sagt: »Vi behövde nånstans där vi kunde sitta i lugn och ro och diskutera ett par interna frågor så vi gick till Pallesen.»
    Jag träffade en som dom inte är fullt så rädda för, på radion utan snarare är rädda om, jag menar nyssnämnde Pekka Langer som dom är så rädda om att dom kör med honom i vartannat program.
    — Tack för senast, sa jag. Det var i Spanien.
    — Fast du stannade ju bara två dar sa Pekka. Du var ju nästan lika snabb som Lasse 0'Månsson som hälsade på i 45 sekunder. Det ringde på dörren till kåken i Malaga. Utanför stod 0'Månsson och räckte fram en gammal yllemössa och sa:
    — Jag skulle lämna den här. Du får den av mej. Men nu måste jag sticka för man kan ju inte vara i Spanien hela dan! Sade och försvann.
    Har ni tänkt på att vi inte har haft någon riktig schlager den här sommaren? Vad gör schlagerförfattarna? 
    I fjol kom åtminstone Karl Anton med sin Österbyvals och sent i fjol sommar, så sent att den aldrig hann bli någon riktig sommarschlager, kom den där »Välkommen sköna, sanna, gröna, granna sommar». Men vad fick vi att vissla och gnola på i år? Ingenting! Möjligen fick vi två halvsnuddar på en schlager, Siw Malmkvists »Sole sole» och Tova Carsons »Jag måste gå». 
    Är schlagerns tid förbi? Passar den inte i pop-åldern?