Jabbadabbadoo!!!
 
nr 25  1962  
■■■
 Vårt kära svenska språk har berikats med ett nytt ord, överallt hör man detta ord begagnas i det dagliga umgänget. Och ordet är jabbadabbadoo.
    Till det roligaste på Folkans revy i år hör en sketch om en studentskiva. Det är pappan, mamman och lillebror som firar stora systerns examen på krog. Och det roliga i den sketchen är att lillebror inte säjer annat än jabbadabbadoo hela tiden.
■   Owe Thörnqvists visa Wilma, där utskrikandet av ordet jabbadabbadoo är en gimmick, har snabbt marscherat upp i toppen på hitlistorna.
■   Jag ringde en kollega häromdan och sa: Du, jag har skickat över den där tian till dej som jag lånade i förra veckan.
    — Jabbadabbadoo, sa kollegan.
■   Häromkvällen satt det 300 personer i Tivoliteaterns salong och väntade på att ridån skulle gå upp. Föreställningen var fyra minuter försenad och stämningen i salongen började bli en smula irriterad. Då skrek en man längst bak i salongen: Jabbadabbadoo, och si, de 300 människorna brast ut i ett samfällt gapskratt.
■   Nej, sa mannen bakom köttdisken i vårt snabbköp häromdagen, oxfilé har vi inte, den är slut. Men vi har fått in fin billig hästfilé för bara 11 kronor kilot.
    — Jabbadabbadoo, sa den förtjusta husmodern.
    Hur är det möjligt att ett sådant förhållandevis barnkammaraktigt uttryck kan erövra en hel nation inom loppet av några veckor? Hur är det möjligt att detta uttryck tränger tvärs igenom alla murar i samhället så att det blivit ett gångbart fältrop både sandlådor och statliga kanslier?
    Svar: Det har lanserats i ett medium som alltmera dominerar opinionsbildningen detta land, TV. Utan att vi kan göra något åt det formas vi av vår TV. Vi skaffar oss åsikter i TV, vår smak fostras av TV, vår vardag följer alltmer TV-programmets rytm.
    Men, säjer ni, hela folket har väl inte TV? Alla börjar väl inte skrika Jabbadabbadoo bara för att en tecknad gubbe gör det i TV. Det finns väl fortfarande en och annan lycklig människa som ännu inte hunnit köpa sej TV och ännu icke smittats av sjukan?
    Jag förstår er invändning, men tittar man på siffrorna över TV tätheten i detta land, så blir man ganska häpen. Det finns i dag TV i 60 % av de svenska hushållen. Att ha TV är vanligare än att ha bil (43 %, av hushållen har bil), Att ha TV är vanligare än att ha telefon. Det finns enligt en färsk undersökning precis lika många TV-apparater som kylskåp i svenska hem!
    Vi har köpt TV-apparater för 1.800 miljoner kronor sen mitten på 50-talet. Vi betalar varje år 150 miljoner i licenser, 75 miljoner för service på apparaterna och för det dagliga programmet, 3,5 timme per dag, betalar vi 308.000 kronor i timmen. Det verkar som vi är ett folk som har gott om pengar, Jabbadabbadoo! Vi kom sent i gång med vårt Tv-nät, men i dag ligger vi bland de främsta länderna i världen när det gäller TV- täthet.
    Och så har jag äntligen fått svar på en fråga som jag har grubblat på i min ensamhet: Vad gör våra skidkungar på sommaren? Svar på denna fråga, kom i form av en bild. Och svaret är kort och gott: Dom går i ide, Bilden, som skickats av en vänlig läsare, visar skidkungen Sixten Jernberg inkrupen i ide i Lima. Björnen, som urholkat en jättestor myrstack och kvartat där över den långa vinternatten, var inte hemma, Påpekar den omtänksamme fotografen.
                   

Sommar och sol är här igen, men ska ni bada i sjön Lången i trakten av Lerdala norr om Skövde, så ta det försiktigt och simma inte ut på djupt vatten, för Räddningsbåten är inte i bästa trim just nu. På skylten står det: »Räddningsbåt. Missbruk åtalas enligt lag». Jag tycker nog att båten verkar ha varit utsatt för missbruk i högsta grad. Man må snarast utreda vem som ska åtalas. Vi måste gå till botten med den här båten,