Jegttövertefifa!  
 
nr 5 1964 
     - Jegttövertefifa!

     - Ett ögonblick så
ska jag ta pipan ur munnen.
     - Jag har gått över till pipa! Det var bara det jag ville säja.   Jag har rökt pipa i 14 dar nu och det går alldeles utmärkt. Det är bara det att det går så dåligt att prata med pipa i munnen.

     
Expressen har lagt upp en stor kurs där folk får lära sej röka pipa med Expressen. Bra! Vad man framförallt måste lära ut, är att hållbarheten hos porslins- och keramikaskkoppar är begränsad. Sen den där lungcancerrapporten kom och skrämde pipa i mun på all människor, har jag förlorat två vackra askkoppar. Det finns killar i bekantskapskretsen som är nybörjare i konsten att knacka ur en pipa. Dom tar i så man stoppar fingrarna i örona och blundar. Ännu en rapport från Amerika och huset ligger i spillror.
     Men en sak som Expressen försummar att lära ut, är konsten att prata med pipa i munnen. Detta viktiga moment har man missat. Här yppar sej en chans för Aftonbladet att koppla på ett motdrag. Ni som har pipa i mun, säg Aftonbladet. Det har varit mycket intressant att lyssna till människor under denna vecka av renässans för piprökandet.
     Hört på lunchbaren:
      — Få a pafiffelök! Mannen önskade pannbiff med lök.
      Hört på Tennstopet där en äldre konverserande man sa:
     — Schä vacke väe da! Han menade: Det är vacker väder i dag!
     Hört på guldkrog i city:
     — Äplanschtamfia ligg taschischti!
Mannen menade: Aeroplan stam fria ligger taskigt till!
     Hört i telefon:
     — Fåttiziggaschonsschvalti! Den piprökande växeltelefonisten ansträngde sej för att säja:
      Fortifikationsförvaltningen.
     
Det är en konst att prata och samtidigt knipa ihop tandgarnityret kring ett pipskaft som dessutom pressar ner underläppen så man ser ut som om man råkat i gräl med Sonny Liston. Fisch de iggen kvästidnig schom ka läja odz den kozden? Det är hög tid.
     Jag står inte ut längre med att alla pratar som busskonduktörer och säjer Nmallstojj i stället för Norrmalmstorg och Fjidhmsplann i stället för Fridhemsplan.
     
Apropå Expressen och DN som flyttat från gamla Klara till Marieberg, så läste jag en polemik i veckan. DN skickade en reporter till det övergivna Klara. Under rubriken »Det är så tyst i drakarnas kvarter», beskrev reportern Klara som närmast en utbombad stadsdel. Aftonbladet, som bor kvar i Klara, ilsknade till och sa på ledarplats: »Dagens Nyheter påstår i ett reportage att efter tidningens flyttning till Marieberg har ett lugn nära döden  utbrett sej i klarakvarteren. Skildringen är något överdriven. Men vi erkänner gärna att tillståndet den senaste veckan förefallit något nyktrare.»
     
Minns ni att vi letade efter Sveriges största häst för något år sen?
SE hjälpte Stockholms bryggerier
på traven med kusen som skulle, trava omkring i stan framför en ölvagn. Vi fann kusen uppe i Boden och han trivdes fint i storstan. Men hur gick det sen? Jo, efter fullgjord PR-plikt fick Storsvarten, som kusen hette, en fristad i Furuvik Under Stockholmstiden bodde han i ett stall, där han kunde läsa följande tänkvärda anslag, uppspikat i bryggerinäringens barndom.
     »Hästens bön!
Fodra, vattna och rykta mig väl! Gif mig ett luftigt, snyggt stall! Var vänlig mot mig! Ryck ej hårdt i tömmarna! Löna icke min möda med piskrapp! Gif mig icke för tungt lass! Åk icke på det tillräckligt tunga lasset! Sko mig väl! Smek mig någon gång! Skydda mig om sommaren för solhettan, om vintern för kölden. Lägg icke det iskalla betslet i min mun, men lägg täcket på min rygg, då jag ställs svettig i kylan!
     Jag bär dig! Jag drar dig! Jag lefver endast för dig!
     Du vet att jag icke kan tala om min nöd, min smärta. Men Gud skall belöna dig, om du är skonsam och barmhärtig mot mig. Han gifver akt på mina suckar. Till sist, då mina krafter äro slut, gör mig den tjänsten att taga mitt lif på det minst pinsamma sätt.»
     Gripande va?

Klippt i veckan:

     I Örebro fick polis tillkallas för att återställa lugnet vid ett maranatamöte sedan två fyllon i uppenbarat sig.
Nåja, varje rörelse lugnas med de uppenbarelser den förtjänar.

     Vad är det för rom i den här
kaviaren? frågade man på en krog,
     — Det är inte rom, numera gör dom kaviar på mannagryn, sa hovmästaren.
     — Vad är då mannagryn för något? frågade man.
     — Inte en aning, sa hovmästaren.
Ja, vad i herrans namn är mannagryn för något? Gryn vet man vad det är, men manna? Eller som Blandaren sa: Skrapnos, vad är det?  Skra vet man ju vad det är men vad är pno för något? Manna? Något som regnade i bibeln va?
      Kvarnföretaget Saltsjöqvarns laboratorium sa på förfrågan:

     — Mannagryn görs av speciellt hårda vetesorter, amerikanska, kanadensiska eller ryska veten. Kornen mals genom sikt nr 56 så att de får en viss storlek och levereras som mannagryn. Namnet mannagryn har de här vetegrynen fått efter mannagräset som har rätt grovkornigt, gult frömjöl.