Magra eller mulliga?
                                        


nr 6  1970                                                                                
■■■
 Jag har lyckats reta upp Johansson. Jag är nästan stolt. Jag hade gett upp hoppet om Johansson... Jag trodde inte att han förmådde reagera längre.
■   Johansson, den typiske genomsnittssvensken, är annars en tålig man. Om jag skriver i tidningen att han är en tönt, skulle det inte falla honom in att reagera. Jag kan skriva att han är en obildad sälle. Jag kan skriva att han är en knöl. Jag kan praktiskt taget påstå vad som helst om Johansson utan att han protesterar med en bokstav. Ibland har jag frågat mej: Är Johansson död? Har han för evigt sjunkit in i likgiltighetens dvala framför sin blinkande TV-apparat?
    Nej det är inte så. Johansson lever. I varje fall har Johansson under veckan som gick låtit mej veta att jag lever. Jag råkade i förra numret påstå att svenska män föredrar mulliga och runda flickor och att dessa magra tranor som spretar ut sej på utvikningstidningarnas färgplanscher är resultatet av en handfull flickfotografers snedvridna uppfattning om hur den svenska idealkvinnan ska vara skapt.
    Då tog det eld i Johansson. En massa Johansson ringde och sa:
    — Visst fan ska flickorna vara smala, behåll dina fläskfior för dej själv!
    Den förste som ringde sa:
    — Ere du som vill ha runda tjejer i tidningarna? Då kan du kolla in en ärta som står i vårat snabbköp här i Hässelby. Det är en tjej i din smak, fast du får inte in henne varken i SE eller FIB-aktuellt, möjligen skulle hon få plats på två sidor i Dagens Nyheter.
■   Nästa Johansson sa:
    — Att du diggar feta tjejer beror nog bara på att du är lite lönnfet själv. Men vi andra karlar, vi som inte ser ut som burkar, föredrar smärta, snygga brudar.
  En annan Johansson som ringde halv ett i fredags var riktigt upphetsad rapporterar flickorna i växeln. Han röt:
    — Är den där Chips Olsson inne?
    — Chips?
    — Ja. Eller vad han kallar sej, den där tokfan som skrev om mulliga tjejer i SE?
    — Jaså Gits Olsson. Nej, han är till lunch.
    — Det kan man tänka sej, sitter väl och hånglar med nåt fläskberg i nåt chambre separé då förstås. Hälsa honom, att det här med tjejer har han fått om bakfoten.
    Nu måste det i rättvisans namn påpekas, att jag ingalunda gjort mej till tolk för jättedamernas rätt att bli fotade i utvikningstidningar. Fast en och annan kanske fick den uppfattning en, bland annat en ovanligt smällfet blondin som log mot mej på tunnelbanan, klatschade med två kladdiga markiser till ögonfransar och väste med cigarretthes stämma:
    — Pussunge!
■  Snarare var det väl min mening att slå ett slag för den normala flickan, hon som har storleken 38—40 och är som flickor är mest. (Blondinen på tunnelbanan hade väl åtminstone 64 såvitt en enkel pussunge kunde bedöma.)
■   En Johansson önskade att jag skulle utveckla mina synpunkter.
    — Vad menar Olsson med “runda” flickor?
    — Tja, jag har använt ordet rund som motsats till mager och benig.
    — Så det var inte fråga om klotrunda tjack då?
    — Nej, inte alls, utan rund i den bemärkelsen som ordet före kommer i litteraturen. Jag tänker t ex på “Kom i Kostervals, lägg din runda arm om min hals”.
    — Armar är väl alltid runda. Jag har åtminstone aldrig mött nån tjej som haft fyrkantiga.
    — Jo, men en arm om halsen ska kännas rund och mjuk, man ska kunna bli kramad utan att tro att någon försöker strypa en med pianotråd.
    — Är det bara armarna som ska vara runda eller hela tjejen?
    — Hela tjejen, antar jag. Tänk på jungfrun på Jungfrusund... När det gällde barmen så var ingen “så ljuv och rund som jungfruns på Jungfrusund”.
   Ytterligare en Johansson var väldigt spydig. Han sa:
    — Ni är en ärans Hyland!
    — Hur så?
    — Ni är likadan som han, försöker fjäska in er hos hemmafruarna genom att lägga er ut för mulliga tjejer.
    — Så alla hemmafruar är mulliga då?
    — Ja det vet ni väl. Så fort dom blir över 30 så får dom midjevalkar och hängröv.
    — Får jag ta det som ett ut talande?
    — Det är klart att ni får.
    — Och hur var adress och förnamn?
    — Det angår er inte, sa mannen och la på luren.
    Ack ja, vilken myrstack har jag inte petat i. Vem kunde ana att ett spontant pläderande för normala flickor i bladen i stället för dessa magra utvikningstraner skulle vålla en sådan telefonstorm?
■   Hur ska vi nu göra med det här?
    Har jag kapitalt fel när jag påstår att svenska män föredrar runda och mulliga flickor?
    Saken måste göras till föremål för en folkomröstning. Vi har inte haft någon riktig sådan i SE sen vi korade landets tråkigaste stad. Folkomröstningar kan, ge överraskande resultat. Att alla dessa ilskna, spydiga och bestörta Johansson som ringt i veckan representerar folkets innersta uppfattning, är inte alldeles säkert.
    Här, svenska folk, får ni chansen att säga er mening! Fyll i kupongen här nedan eller skriv er egen lapp och skicka till “Mummel i kön”, SE. Torsgatan 21, 10544 Stockholm. Skriv “Flickor” på kuvertet. Ett stort antal Johansson och jag avvaktar med spänning resultatet; Naturligtvis kommer de runda tjejerna att vinna, men det gäller att ha papper på saken. 
    Obs! Efter avslutad omröstning kommer dragning att ske bland dem som röstat på vinnande parti. Priset håller jag hemligt tills vidare.     Lycka till!