nr 52  1963                                                                                
■■■ Jag tänkte börja med något mycket mystiskt den här veckan. Det mystiska har redan inträffat i Skåne. Det började med att den här annonsen dök upp i Nordvästra Skånes Tidningar:
     
  Folk ringde till NST:s redaktion och undrade vad det var för mystiskt med de försvunna dörrhandtagen. De pigga kollegerna på NST slog telefonnumret i annonsen. Det var rektorsexpeditionen på Åkersbergs lanthushållsskola som svarade!
    Häng med nu, det börjar dra ihop sej!
    En skrattande rektor försäkrade att några dörrhandtag inte längre saknades på skolan. Men rektorn berättade följande: Ett av dagrummen på skolan hade städats, och då städpersonalen av bitter erfarenhet vet, att lanthushållsskolans kvinnliga elever omedelbart efter städningen brukar dra in i dagrummen och skräpa ner med cigarrettaska och fimpar, så tog man helt resolut bort dörrhandtagen i dagrumsdörren för att dagrummet åtminstone skulle få vara rent över natten. De 42 flickorna på skolan beslutade sej för att hämnas genom att sätta in ovanstående annons i NST. Rektorn sa till NST-reportern:
    — Folk har ringt hela dan om de där dörrhandtagen, så flickornas hämndeaktion fick verkligen effekt.
■  Det är inte klokt vad det står mycket förbryllande saker i den svenska landsortspressen nu för tiden. Ni måste läsa den här skakande artikeln ur Värnamo Nyheter:
    Värnamo Nyheter kan i dag avfärda en s. k. rövarhistoria eller rykte, som varit i svang i Värnamo som helt osann.
    Det har nämligen berättats att en tonårsflicka i Värnamo ådragit sig livsfarliga skador genom att stoppa upp sin höga tuperade frisyr, som kallas Désirée eller Charm och som varit så modern den senaste tiden, med ett franskbröd. Hon skulle därvid ha gått med detta arrangemang och frisyr så länge, att det uppstått mask i det möglade brödet.
    Flickan kulle ha känt ihållande huvudvärk men vid läkarbesök vägrat att låta undersöka sig ordentligt, då hon inte ville förstöra frisyren. Då man sent omsider kom underfund med att det uppstått mask i brödet, skulle det ha gått sa långt, att maskarna genom sprickor i skallen krupit in i huvudet. Vård på lasarettet i Lund skulle ha följt och läget skulle ha varit mycket oroande.
    Dessbättre kan man nu avfärda det hela som rena fantasier. Värnamo Nyheter har försökt att spåra upp fallet men har inte, trots många uppslagsändor, lyckats finna något som talar för att ryktet talar sanning. Och eftersom ryktet fått stor spridning man och man emellan den senaste tiden staden, har vi funnit skäl att dementera det hela.
    Vackert, Värnamo Nyheter, ett ord i rättan tid! Håll masken!
■  Vad fåglarna nu då? sa jag efter att ha hört stans mest solbrända kille just nu, Anders Erik Malm, berätta om sin nyligen företagna resa till Etiopien. Den ska resultera i en massa skojiga och intressanta TV-program framöver. Malm som har pippi på fåglar var mycket bekymrad. Där nere i Etiopien hade han sett en förfarlig massa svenska sädesärlor. Men helt plötsligt slog det honom, att ingen med bestämdhet kunde säja att dessa sädesärlor är svenska! Nej, just det! När man tänker närmare efter så är det ju inte så tvärsäkert att de sädesärlor som bor fem månader i Sverige och sju månader i Etiopien, är svenska. Det kan ju lika gärna vara så att det vi gläds åt sommartid är etiopiska sädesärlor som vi bara har till låns. En tanke som kommer att skaka den ornitologiska världen!
■  Jag berättade i denna spalt från ett nyligen avlagt New York besök att söndagsnumret av New York Times vägde bortåt 5 kilo. Denna tidnings utmärkte reporter Edgar Antonsson som vistats längre i USA än jag, tillägger: För ett år sen prövade man att distribuera söndagstidningar i glesbebyggda trakter med flygplan. Man langade hell enkelt ner tidningarna på de prenumererande farmarnas gårdsplaner. Vid ett tillfälle var det en bonde som fick tidningen i skallen, och trots att tidningen, den söndagen inte vägde mer än 3,1 kilo, dog odalmannen knall och fall och New York Times, tydligen en tidning med sting, avbröt sina försök med flygdistribution.
    Antonsson säjer att historien är sann.
■  Inte för att jag känner Expressens chef, överstingaren själv, Nils Hallerby, men det tycks vara en rolig prick. Efter många år i det trånga Klara står Expressen nu beredd att flytta över till tidningsföretagets jättefastighet i Mariebergsområdet. Inför flyttningen citerar Hallerby bibeln i en intern PM, närmare bestämt Hesekiel och Uppenbarelseboken. Hos Hesekiel 40:24 heter det: »Och varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor».
    Och i Uppenbarelseboken 21:25 heter det att
»dess portar skola aldrig stängas om dagen — natt skall icke finnas där».
■  Du och ingen annan ska göra musiken till min film »En vacker dag» sa regissören Göran Gentele till Svend Asmussen. Och Sven tog Göran på ordet ordentligt. I filmen, som hade premiär häromdan, hör man en orkester spela men det är Sven Asmussen som spelar samtliga instrument, trummor, cello, fiol, vibrafon, gitarr och lite till. Den moderna trickinspelningstekniken har sina möjligheter.