Mystisk herre i brun överrock

nr 52 1968 
    Att skriva kåseriböcker går väl an, men att sälja dem är snärjigt. Strax före jul ställde man till med Stora Skrattardagen i Stockholms City. Det innebar att Torsten Ehrenmark, Egon Kjerrman, Staffan Stollar Linden, Moltas Eriksson och lilla jag snodde omkring på de olika varuhusen för att signera våra skitroliga böcker. Nu ska jag berätta om Stora Skrattardagen.
    På Sergelbokhandeln var det ganska glest med folk, men jag lade speciellt märke till en gubbe i brun Ulster och pälsmössa som blåste "Du är min hela värld". Han formade läpparna till två små prinskorvar och blåste med dem så att det lät, som en trombone. Man ser många intressanta människor när man är kåsör och sitter i bokhandeln och signerar böcker. Däremot såg jag inte till kisarna från SE: s redaktion. Dom hade lovat att komma ner ett gäng på tolv man, bilda talkör och ropa: "Vi vill se Cello, vi vill se Cello!"
    En äldre herre trodde att jag var informationsdisken och frågade om vi hade "Maos , lilla röda".
    — Visst, sa jag, men inte signerad. Det har stött på vissa svårigheter att få honom att skriva "Till Hugo från M.T. Tung" i böckerna.
    — Jaså, sa den äldre mannen.
    — Samma problem med Kalle Anka, sa jag. Han kan inte skriva.
    På NK kom en tant fram och ville ha namn i Elsa Beskows "Hattstugan". Det fick hon. Jag tyckte jag fick er sån fin snits på dubbelweét i Beskow.
    Vidare lade jag märke till att Kar de Mumma gick förbi med Viola. Han sneglade åt mitt håll, men köpte ingen bok. Och jag som köpte hans, "Vi ses igen". Det ska jag komma ihåg till nästa år. En herre som ville ha en katalog för värdering av mynt och en mamma med trampande barn som önskade veta var damtoaletten låg, hörde också till publiken. Dessutom vandrade en gammal bekant genom lokalen, en herre i brun Ulster och päls mössa som blåste "Du är min hela värld" med läpparna.
    På PUB sa en yngre man med polisonger:
    — Den hära boken, e're samma skit som ni har hatt i SE under året?
    — Mja, ett urval ja ...
    — Fy fan sa polisongen.
    På Epa hade alla kunder grön städrock. Det var expediterna som handlade. En gammal gumma som var civil trängde sej mellan och ville jag skulle skriva "God Jul från Emma till Magnus". En herre i brun Ulster och pälsmössa blåste "Du är min hela värld" medan han förstrött bläddrade i ett ex av min kåseribok. Jag måste bestämt läsa boken. Tänk, om jag har begått någon tanklös indiskretion i texten och gubben med korvläpparna är en utsänd frän Säpo!
    Mellan Epa och Åhléns mötte jag Torsten Ehrenmark. Han viftade med banden för att motverka skrivkrampen. Jag viftade tillbaka.
    På Åhléns kom en vithårig kvinna fram, log vänligt och sa:
    — Det var en jättebra artikel om Ryssland i Dagens Nyheter i dag.
    Att dom alltid ska tro att man är Jolo bara för att man heter Olsson.
    Åhléns hade byggt upp en bur åt kåsörerna att sitta i och riktat en strålkastare rakt i nosen på en, så att man kände sej som en apa på Skansen. Det föreföll bara vara en tidsfråga när dom skulle börja kasta nötter på en. Det var svårt att urskilja kunderna i det starka ljuset. Men en kände jag igen, en herre i brun Ulster och pälsmössa som blåste "Es muss ein Gluck vom Himmel sein..." med läppar som såg ut som hysteriskt vibrerande prinskorvar. Vad var det för fel på "Du är min hela värld"?
    Dagen avslutades med att förlaget bjöd på middag på Operakällaren. Egon Kjerrman, som gett ut en bok full med folkliga historier, berättade att han på Sergelbokhandeln råkat ut för en intressant upplevelse. Till vänster om entrén stod Henning Sjöström och signerade sin bok, till höger stod Egon och signerade "Svenska folkets underbara historier". In kom en man som länge bläddrat i en liten uppslagsbok han förvarade i innerfickan. Då och då gav han Sjöström och Egon spanande ögonkast. Slutligen fattade han ett beslut, steg fram till Egon och sa på bruten svenska:
    — Jag är ryss och jag studerar svensk litteraturhistoria, i uppslagsboken här kan jag varken finna Sjöström eller Kjerrman, men får jag lov att fråga vilken bok i ordningen är det som herr författaren står här och signerar?
    — Jag rodnade förmodligen mycket starkt, bekände Egon, men så erinrade jag mej ha medverkat till utgivandet av tio allsångshäften på Skansen och svarade: 
    — Detta är min elfte bok!
Imponerad av detta klippte ryssen till direkt och köpte Egons bok för att bedriva fortsatta studier i svensk litteraturhistoria.
    Mannen var vid utgåendet iförd brun Ulster, pälsmössa och ett par läppar som trumpetade "Du är min hela värld".