Pingis, en typisk sofflockssport!
                            

nr 17  1967                                                                                
■■■ Föreställningar som man bespetsat sej på blev inte av. Kjell Johansson kom inte till finalen. Anita Lindblom fick inte showa på Strand. Och tranorna vid Hornborgasjön gav sjutton i Nils Linnman.
■   Pingis har alltid fascinerat mej, kanske beroende på att man var en av pionjärerna i sporten. Har ni aldrig hört talas om pingisklubben Voice? Konstigt. Det var jag som bildade den på Värmdö 1932. Två racketar, ett nät och två bollar gick på 5:50 på Åhlén & Holm. Vi var åtta man i klubben, och eftersom sammanslutningen skulle heta något utrikiskt så tog vi namnet Voice, för det stod His Master Voice på insidan av locket till fasters resegrammofon. Vi lade ett sofflock över två stolsryggar och spelade på detta. Faster hade en vänsterskruv som toppade listan i hela Gustafsberg. Men Johanssons Totte lärde sej aldrig behärska spelet Han fick spö med 3-21 varenda gång och tröttnade. När Totte tröttnade, sprack hela Voice. För det var Totte som rådde om sofflocket.
    Pingis har emellertid fortsatt att fascinera mej. Jag minns på salig kvällstidningen AT:s sportredaktion hurusom det en dag satt en man på 140 kilo och skrev på en liten Hermes Baby, den minsta resemaskin som finns i marknaden. Det är lite komiskt i och för sej att se en man på
140 kilo skriva på en sån maskin med stångkorvsknippen till händer. När vi frågade honom vad han hette, för han var frilansare och okänd för oss, så sa han:
    — Jag heter Smulan!
    — Va skriver du om då?
    — Pingpong! sa Smulan och dundrade på med stångkorvsknippena.
■   Anita fick inte showa på Strand. Det var meningen att hennes show på Valand i Göteborg skulle flyttas över till Strand denna månad, men direktionen på Strand föredrog enligt uppgift att i stället satsa på en trupp Transvestiter, dvs. killar som tagit hormonsprutor så att dom fått kvinnliga bröst.
    Krogarnas kamp om publiken blir alltmera tillspetsad. Man satsar på god musik. Man satsar på goda artister. Man satsar på god omväxling i underhållning. Snart börjar man väl också satsa på god mat.
■   Nu uppger Mummels till Valands utsände rapportör att Anita Lindbloms show inte är någon allvarligare förlust för Strand, därför att flickans skickliga sångnummer varvas med fräckisar av en kaliber som lär tangera det absoluta bottenrekordet. Vår rapportör kunde bara hitta en enda tryckbar grej och den var så här ungefär:
    "Fru Johansson och herr Johansson fann att det hade gått slapp rutin i deras äktenskapliga samlevnad. De hade dock hört talas om det här att byta sexpartner och bestämde sej för att pröva den utvägen. Paret Johansson lierade sej alltså med ett likasinnat par och så brakade man åstad första bästa weekend. På morron vaknade fru Johansson synnerligen stimulerad och sa:
    — Det här var ett alldeles utmärkt uppslag! Kan just undra hur killarna haft det i natt?"
    0 fy då!
■  Tänk, att flickan Lindblom gått och blivit så ful i mun. Jag minns att jag gick krogrond med Anita på Reeperbahn för några år sen och en sedesammare kicka har nog Reeperbahn aldrig sett. Inga drinkar, o nej då! Usch, fy såna fula flickor det sprang omkring!
    Anita rös. Ville hon inte ha något att dricka? 0, nej då. Bara en portion glass. Och sen en portion glass till. Hon åt närmare bestämt så mycket glass att jag fick för mej att hon inte bara var en prima familjeflicka utan också en utpräglad vaniljeflicka. 
    Stig Grybe sa en gång, att han aldrig haft chansen att bese något trankokeri, men, tillade han, jag har sett dom dansa och det var inte så tokigt!
■   Därmed är vi inne på nästa föreställning som inte blev av, TV:s direktsändning av trandansen vid Hornborgasjön, den stora dan på året då
tranorna dansar för Honborgarmärket. Nils Linnman rasade i kvällstidningarna för han ansåg att en massa nyfikna bilister, som varit i farten klockan fem på morron, hade skrämt tranorna så att dom inte vågade dansa.
    I Smålands Allhanda läste jag denna något överraskande rubrik:
    "LINNMAN I TRANEDANS. UNIK DIREKTSÄNDNING".
    Det är klart att det inte är samma sak att se Nisse dansa som tranorna, men man måste hålla med smålandskollegan om att en sådan sändning skulle vara något unikt.
    Annars kan jag tala om för Nisse, att tranorna dansade allt vad dom orkade! Jojomen, en ingenjör som heter Sture Carlsson och bor i Mariestad, har legat vid Hornborgasjön och passat varje trandans med Hasselbladaren i fem år. Men det var först i år som han fick perfekta bilder av dansande tranor. Titta själv på bilderna här, ovan. Nisse! Är det inte stiligt? Nu undrar förstås Nisse var den där Carlsson låg någonstans och plåtade i år? Jo, han låg bakom en kulle och hade fullt sjå med att hinna knäppa. Ty från andra sidan kullen kom tranorna flygande stup i kvarten för att landa och dansa mitt framför näsan på Carlsson. Så småningom undrade Carlsson varför alla tranor lämnade sin uppehållsplats för att flyga över kullen och dansa för honom. Han kravlade upp på kullen och kikade. Jo, kan man tänka sej! På andra sidan kullen stod femtio man från TV. Det var dom som hade skrämt tranorna på Carlsson. Denne bockar och tackar och säjer att bättre bilder än i år har han aldrig fått.