Så här ser det ut i bankrånarens värld!
nr 52  1972
••• Det har rånats mer än någonsin i folkhemmet under det år som strax är till ända. Hur ser det ut i rånarnas värld?
    Jo, så här har dom det:
Hemma  hos bankrånare Karlsson. Tidig decembermorgon. blygrå himmel utanför kåken, förkyld bankrånare vid morgonkaffet. Sur hustru.
Hustrun: — Förkyld? Skyll dej själv som går omkring och rånar med en nylonstrumpa över huvudet i det här ruskvädret.
Mannen: — Jag vet, men det finns inget annat sätt. Jag försökte dra en raggsocka över roten i fredags men fick 15 poliser efter mej. Dom trodde att jag var Varulven från Jakobsberg. . .
Hustrun: — Ska du gå redan?
Mannen: — Ja. . . mycket att göra i dag. Vill du ta postkontoret på Norrlandsgatan, älskling, jag hinner inte själv. Jag har Handelsbanken på Odenplan klockan 3.
Hustrun: — Matpengar då?
Mannen: — Här.
Hustrun: — 50 spänn? Ska du komma här och slänga åt mej en futtig 50-lapp. Tror'u inte jag läste i Expressen i går att du hade länsat en sparbank på 26.000?
Mannen (suckande): — Än sen då?
Hustrun: — Komma här med 50 spänn...
Mannen: — Jag har inte mer. Jag blev rånad i tunnelbanan på hemvägen. Två såna där jävla utlänningar.
På arbetsfältet:
    — Goddag, goddag, är detta Bredenbergs strumpaffär?
    — Ja.
    — Ro hit med stålarna, detta är ett rån.
    — Varsågod, här är stålarna, fast egentligen skulle ni inte ha några. . . komma hit och råna Bredenbergs iförd en strumpa från Roys!
På banken:
    — Ta ner händerna, snälla kamrern, det gäller en insättning!
    — Jasså på så sätt.
    — Ja, en insättning på mitt personliga konto.
    — Jaha, och hur mycket pengar gäller det?
    — En och en halv hink.
På posten:
    — Inget konstrande nu, hit med dagskassan.
    — Tyvärr...
    — Ta hit pengarna, annars smälle're!
    — Jag är ledsen, det finns inga pengar kvar... min herre är tredje rånaren på en timme. Försök med huvudkontoret på Vasagatan, dom påstås ha ett par hundringar kvar, en rånare från Huddinge ringde återbud.
I näringslivet: 
    
Rån på Facits huvudkontor i Åtvidaberg. En herr Ericsson med händerna i vädret:
    — Min gode man, på mitt företags vägnar. ber jag att få framföra ett varmt tack, Detta är mycket smickrande för oss, men. . .
I telefonen:
    
— Ja, det är hemma hos bankrånare Karlsson, det är hans hustru som talar. Nej, rånare Karlsson är inte hemma... Vad då?. . . Om bankerna har kvällsöppet?. . . Nej då han är på ABF. Han leder en cirkel för indrivningsverkets personal.
    — Hallå. . . . ja, det är hans hustru som talar. Men snälla TV-handlar'n  jag vet att vi ligger två avbetalningar efter på färg Tv:n, men ni får faktiskt lugna er till nästa vecka, min make får inte hem nån tårgas förrän på tisdag.
På kvällen:
Hustrun:  — Jaså, du år hemma nu, din skitstövel. Vad var det för bank du rånade i går, om jag får fråga? Här går man ner i snabbköpet och handlar och när man kommer till kassan, så har du gett mej 50 rumänska leu!
Mannen:  — Så du fick ingen mat?
Hustrun:  — Jo, jag sålde sedeln till Persson i köttdisken för 15 spänn. Han trodde det var en samlarbild från
Williams som ungen hans tjatat om i veckor.
Mannen:  — Helvete va handdukar du har köpt, flera hundra!
Hustrun:  — Posten på Norrlandsgatan. . . typiskt mej. När hela personalen äntligen fått upp tassarna i vädret så tar man fel säck. Tvättsäcken. 180 handdukar med broderade posthorn på.
Mannen:  — Det blir aldrig nån bra rånare av dej. Sist kom du hem med en säck kravbrev.
Hustrun (suckande): — Jag får väl lägga av.
Mannen:  — Just det, kasta in handduken medan du har några.
Hustrun:  — Fixarn Jonsson har ringt.
Mannen:  — Falskmyntarn? Är han ute?
Hustrun:  — Ja, han ville bjuda oss på Riche.
Mannen:  — När då?
Hustrun:  — Natten mellan lördag-söndag, så fort dom Stängt. Men jag tycker inte vi ska gå. Jag gillar inte Fixarn.
Mannen:  — Nåja... en begåvad karl. Han gjorde snygga hundralappar på 30-talet.
Hustrun:  — Men torska gjorde han.
Mannen:  — Ja, han skulle ha följt med bättre i skolan. Då hade han inte satt glasögon på Gustav Vasa. Det var det han sprack på.
Hustrun:  — Och du har förstås inte fått ihop nåt du heller? Du gick ifrån revolvern i morse. Du som skulle ta Handelsbanken klockan 3.
Mannen:  — Det gjorde jag också. Här är 98. 000 i julpengar.
Hustrun:  — Utan puffra?
Mannen:  — Ja, det kändes lite naket så jag fick lägga om teknik. Jag gick bara fram till kamrern och sa att jag var revisorn.
Hustrun:  — Och då gav han dej pengarna?
Mannen:  — Icke, han hoppade ut genom fönstret och sen var det grönt. Va e de på TV i kväll?
Hustrun:  — Cannon.
Mannen:  — Håhå jaja, bara våld och våld och våld, har dom inget ansvar på Sveriges Radio?
    Så ungefär, tror jag, har rånaren det till vardags.