Schlagerbranschen är stökig!  
 
nr 12  1962                 
••• Är det sant som dom säjer, att Sverige ställer upp i Eurovisionsschlagern med en visa knyckt i går? Två gubbar som 1958 släppte ut slagdängan »Nya fågelsången» påstår det. Dom säjer att Åke Gerhards »Sol och vår» som Inger Berggren ska sjunga, lånat refrängen från deras fågelsång.     Schlagerbranschen är onekligen lite stökig just nu. Jag hörde häromdan, att dom sa om en stackars man, att han bara hade bekymmer med sina tre söner, den ena stal, den andra spelade och den tredje gjorde båda delarna, för han var schlagerkompositör.
    Nå, vad säjer nu den anklagade själv, kompositören och direktören i musikförlaget Belinda, Åke Gerhard Larsson?
    — Äsch, säjer han den moderna schlagermarknaden, det är en familj med flera barn än det går att hålla reda på. Jag har kikat lite på andra låtar som liknar »Sol och vår». Där finns t. ex. den gamla julvisan »Du ska heta far och du ska heta mor och du ska heta präst och piga». Där finns refrängen i »Hawaiian War Chant». Där finns refrängen i en låt som Gösta Bernhard och Sonia Sjöbeck gjorde »Försök och ta mej nu» och där finns många fler. Det är klart att »Sol och vår» är lik »Nya fågelsången», dom hör ju till samma familj. Men plagiat, nej, det är det inte fråga om! Det är Stim som ska döma i saken, men ska dom döma mej för den här låten, då blir det en prejudicerande dom med konsekvenser för hela schlagerbranschen.
    Har kompositören f.ö, hört ledmotivet i Rune Lindströms missionsfilm »Jag är med eder»? Det sjungs av en infödingskör. Det är »Sol och vår» upp i dagen?
    Nej, det hade Åke Gerhard inte gjort, varför han drog sej tillbaka till sin kammare för att lyssna.
    Vad säjer då experterna om detta? Alf Thoor. Expressens musikbedömare, säjer: »De som skriver schlager av den här typen rör sig i en formelvärld där skillnaden mellan original och plagiat är ungefär lika stor som mellan gott och dåligt minne. . . Någon moralisk upprördhet är det faktiskt svårt att mobilisera..
    Och radions musikallvetare, Folke Erbo, säjer:
    — Visst kan man spåra likheter i det här aktuella fallet med »Sol och vår», men alla dom här schlagerlåtarna rör sej inom så enkla teman, att det är ytterst svårt att undvika kollision.
    Tidigare kollisioner:
•   Al Jolson gjorde »Avalon», en direkt stöld av tenorarian »Sången till livet» ur Tosca. Det Italienska förlaget stack opp och Jolson köpte då rätten för 30.000 dollar. Det var en bra placering, för »Avalon» har gett sjufalt igen.
•   En tidigare eurovisionsschlagerfestival vann Lucienne Boyer dotter på »Tom Phillibi», misstänkt lik Heykens »Serenad»...
•   Amerikanska låten »Red Wings» visade sej vara Sehumanns »Fröhlicher Lantmann».
    Men plagiat d. v. s. ren stöld är otäckare, tycker Folke Erbo. Som när man fiskar upp ett traditionellt tema som »Jingel Bells» och färskar upp det och utger det under eget namn. Eller som när man hittar Brahms tredje symfoni i filmen »Tycker ni om Brahms» anrättad som en schlager med en helt ny kompositör utsatt i förtexterna. Sånt är fult, tycker Erbo.
    Och vill Åke Gerhard ha andra exempel på schlagerkollisioner att trösta sej med, så är här ett par:
•   »Örkelljunga skyttepaviljong» kom upp på repertoaren på 40-talet och blev en schlager. Men så upptäcktes det att låten redan fanns. Örkelljunga-kompositören fick avstå rätt mycket slantar till upphovsmannen bakom den tidigare låten.
•   »Klart till drabbning», stor schlager på 30-talet efter filmen med Thor Modéen, Åke Söderblom och Sickan. Det visade sej att låten var knyckt och ursprunget hette »Sitt i båten». Kompositören till »Sitt i båten» får fortfarande stimpengar så fort dom spelar »Klart till drabbning» i radio.
•   Är det f. ö. nån som hört Stig Olins »En gång jag seglar i hamn» och den gamla operettlåten »Ich bin heute ja so verllebt» spelas efter varandra?
    Ack ja, det är väl fortfarande så med schlagerbranschen som Jules Sylvain sa den gången Klart till drabbningplagiatet var, aktuellt: 
    — Det finns ju bara åtta toner, och hur fan ska man egentligen kunna blanda dom olika var enda gång?
    Slut från schlagervärlden.
    Göteborg söker Mummel i kön, sa telefonisten. . . och sen sa en ivrig röst:
    — Ja hallå, det är Sigvard Wallenberg, jag har några vitsar som jag tänkte kunde intressera. . Här i Göteborg säjer vi t. ex. att det var en rent stockholmsk besättning på regalskeppet Vasa, för det är bara döskall. . .
    — Ja, tack, 102 göteborgare har skickat in den vitsen.
    — Jaså, men den här då?. . . Mitt namn är Ronson, see you lighter!
    — Lustig!
    — Ja, inte sant. . . Den här då: You call me Sigvard, I ca!! you tomorrow.
    — Åja, så där. . . Call me i morgon.
    Avringning. 5 min, paus. Nytt riks.
    — Hallå, det här är Sigward Wallenberg, I call you redan nu för jag glömde ju den bästa. . . - Jo, jag är den förste som kan komma med nyheten att Ingemar Johansson ska sluta boxas.
    — Jaså?
    — Ja, han ska ju gifta sej och då blir han tvungen att lämna ringen!
    Tack, herr Wallenberg, må så gott och stanna länge i Göteborg...
    Och så en liten redovisning från Vitshistoriska museet. Förste amanuens Rutger Gags Åberg tackar för bl. a. detta:
•   Namnvitsgalleriet:
    På Kolahalvön lever ett segt folk.
    Mitt namn är Prick och jag sitter över.
    Varför rider inte Ulf när Alfred?
    Mitt namn är Kalk. Är vi släkt?
•   Revyhistoriska avd:
    Apropå smör så kom jag att tänka på min gamla mamma, det var en riktig kärngumma det.
    Varför får inte jag simma till Amerika när Onkel Sam.
    Det var slagsmål på hantverksgillet. Skräddarn klippte till och frisören syddes in.
    — Löjtnant, 22 Lejon anmäler sej.
    — Bra, släpp in dom ett i taget!
    Rutger tackar så hjärtligt för den sista vitsen på Revyhistoriska avd.

    Blandade karameller
    Har ni märkt att man lever billigare numera när allt är så dyrt, att man inte har råd att köpa det? 
    Min vän hudläkaren säjer, att visst går det bra att ta bort fräknar genom att äta gurka, men en förutsättning är, att fräknarna sitter på gurkan. 
    Den gamle servitören hade fått jobb som steward på finlandsbåten, men när dom ropade »Man över bord» så rynkade han på nästan och sa: 
    — Det är inte mitt bord! 
    Och så säjer dom att Vattenfall numera bygger ut hela älvarna i stället för att gå från fall till fall.