Sensation inom grillbranschen! 
nr 7  1966
    Det säjs att om man råkar köra på en gumma i Söderhamn och stiger ur bilen och reser opp gumman, borstar av henne och frågar hur det gick, så svarar hon: 
    — Jo, det gick fint Broberg vann med 8—2. För Söderhamn det är 13.444 människor som talar och disputerar och drömmer om sitt bandylag.
    Kölden gastkramar även denna lilla trästad vid norrlandskusten. Rimfrosten gnistrar på träna och när man fotledes ska ta sej från det nyrustade och ombonade Stadshotellet till köpcentrum nere i stan, får man smita in på ett eller annat fik under vägen för att värma sej. På ett av fiken satt stadens original och åt en tunnbrödsmacka av imponerande golvyta. Originalet hade vissa svårigheter att tugga i sej den vidsträckta mackan för att han hade en smal tand i överkäken och en lika smal tand i underkäken. Det var allt. Det såg ut som när man fållar en handduk på maskin.
    Vad pratar man om när man inte pratar om Broberg och bandy? Jo, aktuella samtalsämnen i stan är alltjämt legosoldaten, den nya polisbilen, bluff- intervjuarna som tränger sej in hos de gamla på den omgivande landsbygden samt nyheterna inom grillkorvsindustrin.
    Legosoldaten: Han är alltjämt aktuell för Söderhamn, för det var ju i alla fall Kuriren i Söderhamn som först av alla avslöjade historien. Det är inte så konstigt som det låter, för killen som valsade för FIB har då och då medarbetat i Kuriren den lilla lokaltidningen satt alltså inne med hot news och kåsören Inge Stark skrev: »En annan sitter alltså inne med topphemligheter, och jag förstår på ett ungefär hur James Bond har det till vardags när han åker omkring mellan spionnästena med idel betydelsefulla noteringar insydda i slipsen.»
    Nya polisbilen är man mycket glad över i Söderhamn. Den gamla har ersatts med en Valiant på 100 hk och det står Polis, på den med stora vita bokstäver så att fortkörarna ska kunna bromsa in i tid. Den gamla var så risig att den blev stoppad vid alla mjölkpallar av bondmoror som önskade hälsa till mejeriet att det blev ingen mjölk i dag, för Rosa har gått i sin.
    Bluffintervjuerna på landsbygden är en tråkig sak. Kuriren slog larm. En ung dam trängde sej in till pensionerade, ensligt boende par och ställde en massa närgångna frågor. Sånt är farligt. När dylika damer orienterat sej i huset, brukar dom gå raka vägen till det rånargäng som anställt dem och ge tips om hur rånarna lättast ska komma över de gamlas pengar. »Söderhamnsåldringar fick mystiskt besök, kvinna gjorde bluffintervju» stod det i Kurirens svarta rubrik.
    Dan efter läste man i en notis att Statistiska Centralbyråns kvinnliga hemintervjuare uppsökt redaktionen och legitimerat sej samt förklarat sej vara mycket lessen över publiciteten.
    Det luktar i stan... det är främst från Marmaverken det osar, för där jobbar dom med sulfat. En minnesregel för norrlandsturister är som bekant denna: »Sulfat luktar fan, sulfit luktar inte». Nu inbillade jag mej att Söderhamnsborna slutat att prata om den där lukten för flera decennier sen, men det har dom inte. Man pratar om den så ofta man hinner. Saken är den att man går omkring och oroar sej för skådespelerskan Eva Dahlbeck. Fru Dahlbecks man, överste Lampell, blev chef för F 15 i Söderhamn och det är klart att familjen flyttade med honom hit upp. Bruksherrgårn på Marmaverken stod ledig och paret Lampell tyckte det var jättetopp med en egen herrgård och slog till bums, men Söderhamnsborna tyckte nog att dom slog till lite för hastigt. Hade dom sett sej ordentligt omkring hade dom upptäckt att herrgårn ligger alldeles vid foten av den skorsten som förpestar luften för hela regionen.
    — Att dom står ut säjer Söderhamnsborna.
    Det finns annat som luktar i denna trivsamma lilla småstad, luktar det inte pengar från Marma, så luktar det pommes frites.  Grillbarerna växer som svampar ur jorden och i Kuriren hade L'Estrade stor premiärannons. Där läste man: "L'Estrades kiosk i dag klockan 12.30 öppnar vår korvavdelning. Vi kan förutom hamburgare, kokt och grillad korv med bröd tillhandahålla Pommes Frites!" P. S. Vi är först i Söderhamn med en alldeles extra finess när det gäller grillkorv!
     Aha, tänker man, äntligen en förnyare av denna bransch! Man slår numret till L'Estrades kiosk för att undersöka vari den nya finessen består.
    — Hallå, gallskriker en dam och man börjar fråga om korven.
    — Jag vet ingenting, gallskriker damen, jag står inte i korven. Ett ögonblick så får ni prata med L'Estrade själv. Herr L'Estrade kommer i luren och befinnes bryta på ångermanländska. Eller var det jämtemål? Ja, inte var det hälsingemål, så utböling måtte han vara i alla fall.
    — Det är från SE, vi vill veta vari herr L'Estrades hemliga vapen består!
    — Vilket då?
    — Det där ni annonserar om i dag, den där extra finessen med grillkorven.
    — Jaså jaha, jo det kan jag avslöja för det är väl ingen hemlighet som man kan behålla i längden. VI HAR SKURIT KORVEN!
    — I skivor?
    — Nej, vi har skurit den på längden!
    — Fantastiskt!
    Det är inte klokt vad en del är påhittiga.
    Apropå korv så är livsmedelshandlarna i Söderhamn lite förbryllande i mitt tycke. Jag har aldrig tänkt på att det skulle vara någon större skillnad på rak falukorv och falukorv i ring. Men det är det faktiskt. Rakfalu är billigare, ringfalu anses finare och kostar mera. Det där begriper jag inte. Rakfalu är ju alla tiders. Man får ut idel jämna skivor när man skär den. För den som ska tranchera en ringfalu är det ett litet helsicke att få snygga skivor i kurvorna. Dom blir sneda och konstiga och inte raka och snygga igen förrän man kommer in på upploppet. 
    Jag kräver upprättelse for rakfalun!