Sitt vackert så får du Cockerspaniel till middag! 
nr 12 1972
••  Alla lutsångare som gick i trafik på 40-talet brukade sjunga en visa, där det hette “Det gör detsamma var du stupar, kavaljer...”. Ack, huru fel hade de icke i detta påstående!
•   De båda män som stupade i Vasaloppet var försäkrade, men de anhöriga får inte ut något på försäkringen, meddelas det i pressen. Var det verkligen någon som trodde att dom skulle få det?
•   Försäkringsbolaget har tagit sej en funderare och kommit fram till, att visserligen var de båda deltagarna försäkrade inför tävlingen, “men hjärtinfarkt och pulsåderbråck i hjärnan kan inte betecknas som olycksfall”. Ska du stupa, kavaljer, så var noga med var du stupar. Dör du i Vasaloppet, blir det inga pengar, såvida du inte kan bevisa att du var fullt frisk när du dog.
    Jag föreställer mej att det är sånt som vidgar förtroendeklyftan mellan allmänheten och försäkringsbolagen.
   
 Man bör “se upp” när man tar försäkringar. Fortfarande innehåller försäkringsvillkoren en massa förbehåll som trycks med så liten stil, att de kan läsas endast med hjälp av tubkikare.
•   Jag minns en kille som råkade välta sitt rödvinsglas över bordsdamens hellånga festblåsa på en stiligare middag.
    — Blåsan kostar åtta hundra, snyftade den förtvivlade bordsdamen.
    — Det fixar sej, lilla pullan, sa mannen. Jag har drulleförsäkring. I gryningen ilar jag till mitt försäkringsbolag med en skadeanmälan, så blir det en ny blåsa!
    Det blev ingen ny blåsa. Det blev inte ett öre.
    Bolagets representant pekade på ett finstilt förbehåll i mannens ansvarighetsförsäkring som sa, att här gällde något som kallades för “handhavandeprincipen”. Mannen ansågs ha fått sitt rödvinsglas “om hand” för kvällen. Eftersom han sålunda “handhade” glaset som han råkade välta, så blev det inga slantar. Hade han däremot råkat knuffa omkull damens glas över hennes klänning, så hade det blivit ersättning, för damens glas “handhade” han ju inte, utan det “hand hade” damen själv.
•   Ska försäkringsbolagen behöva hålla på med ett sånt kineseri? Känns det inte genant för bolagen att alltid nödgas peka på en massa finstilta krumbukter, när kunderna vill ha ersättning för skador? Varför ska det fortfarande vara så, att allmänheten måste “se upp” med försäkringsbolag? Varför ska det behöva heta man och man emellan, att “för- säkringsbolagen, dom försöker alltid slingra sej”?
    Det bör väl ligga i bolagens eget intresse att lägga på ett kol för att återvinna kundernas förtroende?
    Jag tror att allmänheten blir förbannad, när den läser i tidningen, att försäkringsbolagen vägrar betala, därför att hjärtinfarkt och propp i hjärnan “inte är att betrakta som olycksfall”. Är inte dödsfall olycksfall nog?
    Veckan som gick har givit allmänheten flera tillfällen att harmas. I tidningen Hundsport avslöjas det, att avlivade hundars kroppar numera kokas till hundmat. Hussar och mattar har i alla tider inbillat sej att deras hundar kremerats efter avlivandet, men nu avslöjas det, att man kokar dem och mal dem till köttmjöl och animaliskt fett som sedan för- packas på burk och blir middag åt andra, ännu levande hundar.
    Det har man aldrig sett något om på burkarnas varudeklarationer.
    Här får Varudeklarationsnämnden snabbt som ögat ingripa. Är det pudelfrikassé i burken, så ska det väl stå på etiketten. Här går man och betalar 2:50 för högproteinig, vitaminiserad hundmat av märket “Grav” och så får man gräddstuvad schäfer eller boxer i kål för hela slanten.
    Så kan vi inte ha't,
•   Snoopy, min blide beagle, håller i skrivande stund på att smälla i sej en burk “Glufs” (2:92 ink moms). Han är alldeles galen i “Glufs”. Vi har länge trott att det är nötkött i “Glufs”. Och så är det kanske bara så, att Snoopy håller på att käka opp sin farsa. Det är ju ohyggligt. 
    En ny tid bryter in med nya former av hunduppfostran: Man får höra hussar som ryter:
    — Duger inte blodpudding åt dej, hundkräk? Gå i korgen och skäms! Det kan väl inte bli stövarfilé varenda dag heller?
    — Ät opp vitamintabletterna, Pricken, annars blir det ingen cockerspaniel till middag!
    — Men snälla Trulsan, måste du sörpla så när du äter taxsvanssoppa?
    Replik från matte vid manuella köttdisken i snabbköpet:
    — Snälla herr Larsson, är airedaleterriern fin i dag?
    — Uppriktigt sagt inte, frun... Men vi har en välhängd dobermanpincher som är utmärkt, för att inte tala om den mörade collien, det är extrapris på den i dag!
    Neej fy farao så otäckt! Jag tror jag ändrar mej. Säj inget till Varudeklarationsnämnden. Det är nog bäst att det får vara som det är med hundmaten, Det hunden inte vet, mår den inte illa av.
•   Men hussar och mattar landet runt har förstås fått misstankarna väckta av det här. Vi kommer efter den senaste tidens avslöjanden att städse betrakta hundmat på burk med en rysning. Men, inte nog med det!
    Vår skepsis har väckts och i går kom vi på oss med en kuslig tvekan just som vi skulle stoppa en burk norrlandspölsa i snabbköpskorgen. Vad är det i norrlands pölsan nu för tiden? Görs den på malen spets? Och vad finns det i den konserverade färdiga pyttipannan? Ligger där en hund begraven?
    Man kanske skulle vaccinera sej mot valpsjuka?