Solen lyser ännu på våra schlager!
  
nr 17  1964
■■■ En evig sol lyser över den svenska schlagerbranschen. Vad är det för fel med det då? Jo, det blir ännasom lite tjatigt. Det blir sol här och sol där, sol ute och sol inne, sol i hjärta och sol i sinne, sol till förbannelse i varannan versrad och hjärta och smärta för resten.
  Se på Frankrike, säjer kritikerna, Eller se på Amerika! Dom kan rimma dom, Dom har slutat rimma på sol för länge sen och söker ständigt nya friska rim.
    Tacka faster för det. Dom är så illa tvungna! Vad tror ni rimmar på soleil mer än Marseille och bouteille! Och vad tror ni rimmar på hjärta som heter cocur i Frankrike? Jo föralldel, det finns ju både chaufför och montör och skjutbanemarkör, men det står man ju inte ut med i längden. På 30-talet sökte sej fransk schlagerfabrikation nya vägar och började rimma på Pigalle. Det blev femme fatale, Chagall och Fragale i fem år innan man gick över till att rimma på ami och Creme Chantilly som luktar apa.
    Amerika då? säjer ni. Ja, det är lika marigt att rimma på sol där. Folk hör inte skillnad på sun och son, framhålles det. Och det stämmer nog. När jag hållit på i två timmar för att översätta “Din klara sol går åter upp” för en amerikansk studentpräst trodde han att jag satt där och babblade om min grabb som kuggats i examen och nu efter att ha pluggat hela vintern var beredd att göra ett nytt försök, “Din klara son går åter upp.”
    Lika svårt har dom med ett ord som love vilket endast rimmar på skandinavers sätt att säga have. Och så säjer dom honung i stället för sötnos i USA, honey. Det rimmar tyvärr på något så krasst som pengar, money.
    Jfr: Flickan gick åstad att köpa honung
            men ack, hon hade ingen monung.
    
Fransoser och amerikaner har det alltså svårare när dom ska hitta på vistexter det är därför dom får anstränga sej. Men här hemma tröttnar folket aldrig på sol och viol, så det är bara att rita ner de gamla kära rimmen och vänta på att pengarna ska rassla in. Det låter som en tanke att det närmaste rimmet på rim är Stim.
    Språket har sina fällor och medan jag ändå är inne på det måste jag berätta vad en stackars kollega till mej råkade ut för när han var i Köpenhamn häromsistens. Han skulle fara med första färjan till Malmö i gryningen och hade bråttom när han kom ner i hotellets foajé, så han sa: Får jag te och rostat bröd, men snabbt!
    Han fick te och rostat bröd och en snaps! Sju på morronen!
    Det är nästan lika dumt som författaren vilken råmade på en kanapé nere på Freden och fick en kanna te.
  Engelska, franska, danska och svenska och alla andra språk i all ära, det marigaste är ändock arabiska. Jag träffade tandläkaren Iwar Svensson från Varberg när denne tjänstgjorde på en tandklinik nere i Tanger och frågade hur i Herrans namn han klarade snacket med sina arabiska patienter. Bara en sån sak som att säja “Varsågod och skölj” på arabiska måtte väl vara något av ett lingvistiskt äventyr? Men Svensson sa: 
    — Arabiska går väl an, då var det värre hemma i Varberg när de äkta fiskaroriginalen från havsbandet kom in. Jag hade satt in en protes på en av gubbarna och efter en vecka tittade han in för justering. Hur känns det? undrade jag.
    — Jo tack, sa gubben men ein bi så vekommen når en ska föse.
    Det tog mej år att lära mej språket så pass, att jag förstod att mannen sa: 
    — Jo tack, men man blir så vilsekommen när man ska föda sej.
   Nöjen. 
    Nu är det dags för Stig Järrel och Hasse Ekmans “Fram för Lilla Märta” i TV. Röster i Radio-TV påpekar inför evenemanget att så rolig som i den filmen hade inte Järrel varit sen han spelade Hamlet på 40-talet. 
    Det går bara uppåt för Pierre Brasseau den målande boråsapan. Nu har Kungälvs Barnens Dag beställt en separatutställning av honom. En förfrågan från Kungälv om tavlan som Brasseau målade i SE får deltaga, har av redaktionen besvarats med gärna. 
    God fiskelycka för prins Wilhelm, rapporterar Sv. Dagbladet från Emån, där prinsen var en av de få som hade tur med sej i laxfiskepremiären hos ryttmästare Gustaf Ulfsparre. Tidningen Barometern Kalmar säjer: “Prins Wilhelm blev helt utan fångst premiärdagen i Emån. Det blev över huvud taget en klen start för laxfisket”.
    Det var med andra ord inte en enda lax som gick över till prins.
  Jag känner igen det där. När jag som ung grön journalistvolontär i Örebro deltog i Gustaf V:s älgjakt i Grönbo revir, häpnade jag för första gången i mitt unga liv över journalistikens möjligheter. Det stod en sjuspaltig rubrik i Stockholms Tidningen dan efter: “Konungen nedlade älg med perfekt hjärtskott!” Visst var det fråga om ett hjärtskott. Den gamle monarken kastade bössan till kinden, brassade av och träffade älgen mitt i avgasröret. Kulan passerade hela älgen, genom magen, genom hjärtat och ut genom bogen. Jo, nog var det ett hjärtskott, men perfekt var för mycket sagt.
    Film. 
    Man höll på att spela in en film och producenten Ewert Granholm kom ut i ateljén och fick se att en korvgubbe var med i en scen och att det stod Slotts-Senap på hans låda. Granholm ringde Slotts-Senap i Uppsala och föreslog att företaget skulle betala ett par tusenlappar för den reklam som gjordes för senapen i filmen. Efter premiären var Slotts-Senap i luren. Dom var arga. Tyckte det var strunt till reklam för 2000 kr. Granholm säjer: 
    — Jag hade faktiskt inte sett filmen själv så jag gick på bio och tittade. Och så kom scenen. Två man stolpar fram till korvgubben och säjer:
    — Två korvar med bröd, men utan senap, tack.
    Tjänare!

    Har ni hört den här?
    Johansson tyckte att det var verkligen svårt att förstå sej på Nilsson. Det är klart att det var synd om Nilsson som var så blyg att han inte kunde     skaffa sej flickor på egen hand, men när nu Johansson hade fixat en blondin åt Nilsson så borde han väl inte komma hemtraskande redan klockan nio.
      — Skulle du inte vara hemma hos den där blondinen?
      — Jovisst, sa Nilsson, det har jag varit också,
      — Men varför kommer du hem redan?
      — Äsch, sa Nilsson, vi satt och snackade en timme eller så, och sen släckte tjejen ljuset. Och jag är ju inte den som inte förstår en vink.