Trodde du att din historia var ny?      
 
nr 17  1977                 
■■■ Gomorron, redaktörn, sa en nyter herre i telefon, jag har en ny historia!
    — Det tror jag inte.
    — Jo då, hörde den på KB i går. Vill ni höra?
    — Nåja, sätt i gång då.
    — Jo, det är en dialog mellan två medelålders herrar. Den ene säjer:
    — Var du hos doktorn?
    — Ja.
    — Visste han vad du hade?
    — Närapå, jag hade en hundring och han tog nittifem.
    — Var inte den rolig?
    — Jo, men inte ny. Den stod i Söndags-Nisse-Sirix för 52 år sen.
    — Du måste ha ett gott minne?
    — Nej, men en förträfflig lunta, en hel årgång av Söndags-Nisse-Strix årgång 1925. Inbunden. Och
din "nya" historia står där med teckning till.
    — Det var fan.
    — Nej, det var Ossian Elgström. Fast de flesta gubbarna är förstås ritade av Albert Engström och Egil Schwab. Vad tycks om den här historien:
    — Vad ska du bli när du blir stor, min lille gosse?
    — Först ska jag bli officer för de vill pappa. Sen ska jag bli präst för det vill mamma och sen ska jag bli sotare för det vill jag.
    — Kul grej fast jag tror att jag har hört den förr.
    — Den kanske inte var ny ens 1925. Det var nog inte den här heller. Jag läser: Beväringen har lördagsdans på kasernen. Översten tittar in ett tag, hör på musiken och säger så till 114:
    — Vad är det dom spelar för något?
    — Ingen kan kyssa som du, överste!
•   Och den här då. Doktorn till patienten: 
    — Ta ett djupt andetag och säg 99 tre gånger.
    — 297.
•   För att inte tala om denna gamla pärla: "Lars Olsson tjudrar sin ko på berget och utbrister efter att ha beskådat sitt verk:
    — Ja, inte har du mycket att äta men du har en jäkla fin utsikt.
   Och så står här den där Albert Engström 1925 gamla biten om mamman som säjer till lille Sten:
    — Du ska få åka med mig ut till Äppelviken, men du får inte prata om folket i spårvagnen, kom ihåg det!
I spårvagnen sitter en herre med en grann kulört näsa. Sten betraktar intensivt denne herre, i synnerhet hans näsa. och säjer med sin pigga, klara röst:
    — Mamma, den där farbrorns näsa ska jag fråga om, bara vi stigit av.
•   Och sen har vi klassikern om gamle Olagus i Krubba. Den hör också till den här årgången. Olagus är efter ett arbetsfyllt liv behäftad med en del krämpor och sängliggande. Efter samråd med sin äkta hälft, Mor Lisa. beslöts att ett par blodiglar skulle lånas av Salviks Anna. En tid efteråt kommer Anna och vill ha igen sina blodiglar.
    — Ha igen blodigla? säjer Mor Lisa. Det var svårt nog för gubben att få dom i sej, men vi hitta på så han tog dom i gröt.
•   Drängen August, Alfred sitter tillsammans med sin fästmö på stans finaste konditori. Han har beställt fram kaffe och bakelser. Då fästmön är för blyg att ta för sig tappar bonddrängen humöret och ryter:
    — Doppa ditt hällskutta!
Finns det inga roligheter av mera modern typ, mera på det vitsiga planet?
    — Visst finns det sånt? Vad säjs om den här: "Om det snöar i Aberdeen, ligger snön inte kvar värst länge. Det finns 200.000 invånare i stan, alla skottar."
•   Eller den här: Chauffören kommer in i en butik och ber att få se på ett par handskar. "Vilket nummer?" undrar expediten.
    — A 73 85.
•   Eller den här: I Saltsjöbadens samskola läser man om skapelsen. Karl, son av radikal fader, säjer: 
    — Pappa påstår att vi härstammar från aporna,
Och fröken svarar:
    — Era privata släktförhållanden befattar vi oss inte med under lektionerna.
•   Finns det inget roligt av Hasse Z?
    — Massor, men mest i kåseriform och lite för långa bitar för att kunna citeras. Men när han skrev teaterrecensioner, då fattade han sej kort. Vad säjs om den här biten: "Vasa-Teatern. Mamma. Detta lustspel skall på turné i landsorten. Det är inte mer än rätt. Även landsorten bör få känna på vad vi får gå igenom. Tollie Zellman och Dora Söderberg lyste upp aftonen så mycket det gick. H.Z."
•   Det Var nästan värre än den här Bengt Jahnson på DN.
    — Ska vi dra ett par klassiska skämtbitar till?
    — Nej tack, nu räcker det.
    — Bra, tänk er för innan ni ringer härnäst för att berätta en "ny" historia. Vi har koll på dom.
                  
Storbonden och kommunalpampen Josua                        Drängen August något bortkommen ifråga om
Nilsson slår sig efter fyllda 75 år till ro                      flickor tar emellertid Gud i hågen och uppvaktar
på ålderdomen. Det blir stor fest i Gässlösa.                 en kväll sin tillbedda med en strut karameller. 
Vid kaffet och konjaken talar skolläraren                     Dessa äro efter en halvtimmes tystnad gångna all
och framhåller Josuas stora livsgärning och                   världens väg. Stämningen börjar bli tryckande
slutar med orden:                                                         och August bryr förgäves sin hjärna med att hitta 
    — Då vännen Josua nu skall njuta sitt                        på något trevligt. Till slut kommer det dock:
otium cumdignitate!                                                           — Sa vi dra fingerkrok?   
Efteråt frågar Josua skolläraren:                                     
    — Hur va de bror sa den nye könjaksörten
hette?! 
A Engström 1925.