nr 16  1963                                                                                
■■■ Så skönt att han tog tåget, heter det i SJ:s annonser. Skönt och skönt! Vi som har trafikerat detta bolag under påsktrafiken, har väl något annorlunda synpunkter på det sköna i att åka tåg. Stå själv från Laxå till Stockholm i en korridor där man en gång i minuten får en armbåge i magen av förbipasserande, så får ni se hur skönt det är att ta tåget.
  Nå, nu är denna motsvarighet till de gamla folkvandringarna, som heter påsktrafik och jultrafik, inte något särskilt lättbemästrat kapitel. SJ gör säkert så mycket det kan. Dvs. att SJ sätter in hela sin materielpark och den är inte liten. Närmare bestämt rör det sej om 340 ånglok, 898 ellok, 147 diesellok, 1.934 bussar, 33 lättviktståg, 512 rälsbussar med 441 släpvagnar, 5 tågfärjor och 3.786 personvagnar.
    Den här kolossala vagnparken kostar vackra slantar. En personvagn går på 375.000 kr, såvida den inte är sovvagn, för då kostar den 425.00 kr. En rälsbuss går på 285.000 kr. Så det skadar nog inte att SJ i biljett- och fraktintäkter tar in nära 4 miljoner om dagen. Enda trösten i sammanhanget: drivmedlet är billigt. Ett snälltåg som forslar tusentals personer på sträckan Stockholm—Malmö, drar inte ström för mer än 330 kr!
■  Går det vägen för Ulf Thorén i TV:s Hänt i veckan, så kommer den 6:e juni, Svenska Flaggans Dag, att bli en historisk tilldragelse i TV.
Prins Bertil ska leda högtidligheterna på Stadion i vanlig ordning och det ska precis som för sjungas »Du gamla, du fria», och »Kungssången». Men herr Thorén har tänk sej ett litet tillägg för Hänt i veckans räkning. I ett brev till HKH Prins Bertil, har herr Thorén bett HKH att alldeles efter högtidligheterna och »Du gamla, du fria» ta upp »Gamle Svarven» till unison avsjungning i stadionborgen. Personalen på TV håller nu tummarna för herr Thorén, men gamla pålitliga och omdömesgilla bedömare inom Sveriges Radio fruktar att prinsen backar ur.
■  Hört den här från Paris? Det är den senaste där!
    Gästen på den stora restaurangen hojtade pål hovmästaren.
    — Den här duvan är så förbannat seg så att jag inte ens får kniven igenom den!
    — Omöjligt sa hovmästaren. Finns inte en chans! Vi försäkrar oss om att alla våra duvor är skjutna samma dag som vi serverar dom.
    Gästen kämpade vidare med duvan och plötsligt skar kniven i ett metallföremål inne i duvan. Det var en hylsa med skruvlock. Gästen öppnade hylsan och fann en liten papperslapp där det stod:
    »Vi anfaller i gryningen! Marskalk Joffre
    Det fanns ingen herr Melin i 87:an, sa springgrabben som dom hade skickat med varor till Hermelin i 87:an.
■  Förlåt min okunnighet, sa en reporter i radioekot, vad är egentligen en arborrare? Ja, jag förstår reportern i fråga, det är många mystiska
yrken man möter när man är ute på industrireportage.
    Några förklaringar kan kanske vara på sin plats:
•   Arborrare arbetar vid borrmaskiner för uppborrning av cylindrar till motorer m.m. upplyser När, Var och Hur.
•   Bananfångare är en kille som vid hantverksmässig glastillverkning smälter ihop glasets och ben med ett smalt rundjärn, s. k. spik.
•   Bimsare, jobbar i skoindustrin där de finslipar skosulors botten.
•   Brosslare, är en kille som med hjälp av saxar och krokar släpar timmer för handkraft ut till närmaste bas- eller stickväg.
•   Kettlerska, är en tös på strumpfabrik. Hon syr ihop damstrumporna baktill med en maskrät söm.
•   Kopplare, förekommer inte bara på Birger Jarlsgatan utan det är också benämningen på de killar vid massafabrikerna som transporterar buntad ved till den s. k. vältan.
•   Tvisterska, förekommer inom bomullsindustrin där hon reparerar felaktigheter i vävnaden genom att avlägsna slurkar, dvs. lösa trådar, knutar och grövre trådändar ur tygerna.
■  Llanfair, som är smeknamnet på järnvägsstationen "Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwlilantysiliogogogoch", ska som SE berättade härom numret, läggas ner och utraderas från den engelska järnvägskartan.
    Det är bara det, att det påminner mej om historien om indianen som kom till Namnbytesbyrån i Minneapolis och ville byta namn.
    — Vad heter ni då? undrade killen på byrån.
    — Det svarta lokomotivet som tjuter i den mörka natten, sa indianen.
    — Och vad vill ni heta då?
    — Tut, sa indianen och jag förstår honom.