Välklädda herrar måste vi ha!   
 
nr 44  1963                 
■■■ Hade vi inte välklädda herrar i landet, så vet jag inte hur det skulle gå! sa kollegan från landsorten som lämnat sin lilla landsortstidning vind för våg för att hälsa på i Stockholm. Kollegan satt nu och bläddrade i stockholmspressen och fann listan över landets tio mest välklädda herrar. Välklädda herrar har jag haft glädje av, sa han.
      Kollegan erinrade om en händelse i början av 40-talet. Det var lördag och reportergänget på den mellansvenska tidningen deppade. Alla var panka och utsikterna att finansiera lördagssupén på Frimurarlogen var ganska små. Gängets förråd av reseskrivmaskiner satt redan på den kommunala stampen. Dagen var grå. Ingen ljusning syntes vid horisonten. Då kom han, den nye. Han hade varit volontär på Nya Dagligt Allehanda i Stockholm och nu skulle han lukta lite på landsortspress. Han hette Lars Henrik Ottosson, sa han när han presenterade sej. Det intresserade oss strängt taget inte om karln hette Ottosson eller Karlsson eller Grilling. Det som vi däremot fann mycket sympatiskt hos denne man, var att han uppträdde i en splitt ny blazer som var så ullig att nästa nummer var päls. Vi komplimenterade honom för plagget och mannen gick genast i fällan.
      — Kostade 180 kronor på NK, sa Ottosson.
      Den kommunala stampen bjöd 50 kr för blazern. 50 kr räckte fint till en lördagssupé för tre på Frimis på den tiden. Det blev t. o. m. över till en grogg åt Ottoson, erinrade sej kollegan. Vad skulle världen stå utan välklädda herrar? Jag ser att Ottosson håller stilen, han har gått in som sjua på årets lista. 
      TT närmare bestämt Torsten Tegnér i IB, surar över att en del journalister anmärkt på det nummer av Gränna Tidning som TT, Kid Severin, Harry Hjörne, K de M och Anders Sten åstadkom på karuselluppdrag i Gränna. Kritikerna anser att Gränna Tidning var utan sting. TT svarade i IB: «Vi var inte där för att stinga, håna och olléna!» Det är till att ha försett språket med ett nytt verb.
      Hört om Ulla Sallert, den goa lilla sångfågeln. Hon skulle vara med i ett radioprogram som av någon anledning skulle sändas från Bromma flygfält.
      — Men jag måste värma upp rösten först sa Ulla, har ni något krypin där jag kan få repetera.
      — Varsågod, sa en herre och släppte in fru Sallert i ett rum som i vanliga fall användes av övernattande flygplansbesättningar att slumra i. Här övade fru Sallert sina skalor. Hände sej emellertid att en SAS-flygare försökte ta sej en middagslur i rummet bredvid. Störd i sin lur, vacklade denne yrvaket ut i ankomsthallen och sa:
      — Här kan inte farao somna så som städkäringarna skriker i dag!
      DET INFLÖT inte mindre än 238 bidrag till Mummel i köns lilla tävling om förslag till exploatering av den tomt på 0,3 m2, som en kollega till mej råkat komma över, 50 kr utlovades för bästa förslag. I mängden av bidrag fann jag bl. a. dessa:
• Åke Samuelsson ,i Umeå säjer: Sälj marken till kommunen att nyttjas till kommunal fiaplan.
• Sonja Ohlsson i Ystad föreslår att man planterar en kaktus på tomten för att åtminstone få ha den i fred.
• Ålder Waldeborg i Örebro tycker att man ska sätta upp en stolpe på tomten och hyra ut den till Kennelklubben.
• Lars Christiansson i Skövde tycker att tomten ska hyras ut till en ensamstående.
• Gunnar Johnson i Ås menar att de 0,3 m2 torde kunna utnyttjas som fritidsområde för de svenskar som är populära i Danmark. 
• Rolf Johansson i Sundsvall föreslår att man hyr ut den som rastplats till en loppcirkus.
• Lars G. Ekblom, Sthlm, menar att man på denna tomt får rum med en samlingslokal för Helge Berglund Fan Club, medan Sören Marmander i Skene anser att tomten är en utmärkt upplagringsplats för Beppe Wolgers beundrarpost.
• Ivar Brita i Leksand tecknar sej (fp) och säjer: Res där en staty av Erlander och du kan snart inköpa granntomterna till vrakpris.
      ALL HUMOR till trots, så översänder jag dock priset till Irma Svensson, Bondstorp, Månsarp, som jag tycker har kommit in med det allra fiffigaste förslaget.
      Hör bara: »Markägaren kan sätta en automatradio på tomten. Denna radio ska vara tyst en kvart, om man stoppar 25 öre i den. Det blir stora förtjänster för markägaren. När han med denna anordning kammat in tillräckligt med pengar av villaägarna i grannskapet, byter han ut radion mot en som inte går att stänga av.
Resultatet blir att grannarna flyr från trakten så att markägaren kan köpa deras tomter billigt, för de pengar han fått in på automatradion.»
      Bra, 50-lappen kommer med postgirot. Kollegan som äger tomten är ute i radioaffärerna och sonderar marknaden. Han hälsar och tackar för tipset.