Vem är det mest synd om, Dracula eller Varulven

nr  9 1971
    Man borde inte titta på Filmkrönikan i TV. Man får så konstiga drömmar efteråt. Härom natten var jag på årsmöte med monstren och kom inte hem förrän i gryningen.
    Monstren är starkt missnöjda med sin situation i dagens samhälle, framgick det. Årsmötet med BMCO,  Biografmonstrens Centralorganisation,  gav uttryck för besvikelse och missräkning hos en hel yrkeskår. I en tuff och grym värld är det allt färre människor som låter sej skrämmas av monstren. 
I en tid då världens ledare visar varann huggtänderna, känner sej monstren överflödiga och alienerade.
    Årsmötet ägde rum i monstrens Valhall under ordförandeskap av greve Dracula d. ä., en sabeltandad veteran från stumfilmstiden som satt sina spår i såväl Lilian Gish som filmhistorien. Närvarande i övrigt var ett antal ljudfilms-Dracula, ett par Frankenstein och Frankensteins brud, fyra stycken Jekyll & Hyde samt ett halvdussin Varulvar av olika årgång. Man drack varandra till i venöst blod och visade tänderna under gemytliga former.
    Personligen höll jag på att tappa sugen i torsdags, suckade en Dracula från 30-talet. Jag högg tänderna  i halsen på en medelålders dam från Sibyllegatan och hon sa:
    — Tänk vad ni killar kan numera sen Expressen började med Inge & Sten.
    — Samma här, suckade en Varulv. Jag visade mej för en korvgubbe i Hökarängen för fjorton nätter sen och gjorde ett kapitalt fiasko. Fullmånen steg upp över T-banestationen och på slaget tolv förvandlades jag. Ansiktet blev alldeles ludet och naglarna växte ut till långa klor. Jag måste ha sett jätteruskig ut när jag smög mej på korvgubben med utspärrade fingrar och huggtänderna blottade. Men gubben bara viftade med korvtången och sa:
    — Sjåpa dej inte, jävla hippie. Gå hem och lägg dej!
    En gammal Dracula som blivit så gaggig att han inte längre minns vilket han symboliserade med sin utsugning, kapitalisterna eller Gunnar Sträng, anmärkte på nyrekryteringen i yrket:
    — De unga Dracularna har ingen respekt för yrket, sa han, på min tid fick vi gå den långa vägen och lära oss suga från grunden. Nu tar filmbolagen in vilka amatörer som helst. Häromdan hörde jag att Metro Goldwyn fick ta om en scen åtta gånger därför att Draculans tänder lossnade och satt kvar i halsen på Shelly Winters, när Dracula jagades iväg av hjältens krucifix. Sånt skulle aldrig ha hänt oss. På min tid kunde vi bitas utan att tappa tänderna.
    — Nåja, invände en medelålders Varulv, de unga har det inte så lätt som ni tror. Filmkrisen har slagit hårt och sparsamhetsdillet håller på att ödelägga det konstnärliga helt. I senaste Draculafilmen tog lingonsylten slut, det fanns inget annat blod än ketchup. Jourhavande Dracula drack ketchup i fyra dagar, sen kräktes han i fem.
    — Heinz up, sa Frankensteins brud och skrattade så det skrek i kuggmaskineriet.
    Hennes make drog inte ens på mun. Dystert rivande sej i huvudet, begärde han ordet och sa:
    — Vi gamla Frankensteinar är den mest eftersatta gruppen. Ännu 40 år efter vår debut får vi gå med trekvartstumsbultar och sexkantsmuttrar genom huvudet. Man kan bli ur gängorna för mindre. Vi har inte fått hänga med i den tekniska utvecklingen. Rundsmörjningsfria monster med automatlådor och dubbla kretsar tar jobben ifrån oss. ... Är det nån som har en skiftnyckel, jag måste kamma mej?
    Frankensteins brud meddelade att hon gått in för omskolning. Hon ska bli mannekäng på Stilmonster.
    Dr Jekyll menade att monstren egentligen har sej själva att skylla. Förr, på den gamla idylliska tiden, kunde man skrämma livet ur folk med enkla medel. I dag när världen bara blir grymmare, måste monstren bli ännu grymmare. Själv hade dr Jekyll i veckan förvandlats till mr Hyde mitt för ögonen på en kvinnlig patient från Djursholm. Damen hade betraktat honom med iskallt lugn och sa: 
    — Det är något allergiskt. Min Yngve såg likadan ut strax före jul. Det var popcorn han inte tålde. Doktorn får avstå från popcorn, annars tar det en ände med förskräckelse!
    — Att du inte ströp'na, sa Dracula d. ä.
    — Tänkte nog på det, sa Dr Jekyll, men då blir det bara ett springande på poliser och sånt. Och jag måste vara spelklar för en ny filmroll i nästa vecka.
    — Grattis, sa Dracula. En ny skräckgrej?
    — Nej, en komedi i läkarmiljö med Hjördis Pettersson, Lille Brydolf och jag.
    Mumien, känd från "Mumien vaknar" rapporterade att han redan lagt av all konstnärlig verksamhet. Sist han tagit på sej nystärkta bandage och gläntade på locket till sarkofagen för att gå ut och skrämmas lite, blev han överfallen av ett trafikreporterteam från Dagens Nyheter som ville veta var och när olyckan inträffade och vem som hade förkörsrätt.
    — Jag har inte blivit så förödmjukad sen jag fick bannor av Tutanchamon.
    Mötet beslöt enhälligt att göra ett uttalande för alla monster i när och fjärran. Uttalandet fick följande formulering: "Fy farao en sån kuslig värld vi lever i."
    Nils Petter Sundgren borde inte visa filmkrönikor så där strax före läggdags.