Lyckan att bli inlåst på krogen... 
   
SE-special: Gits Olsson      
 

 
nr 5 1974        
■■■
Lyckan är att bli inlåst på krogen över natten. Men det krävs rutin om man ska få ut det mesta av en sådan natt. Rena amatörer har sällan roligt. Även du har chansen att bli inlåst, läs dessa tips och var redo när det händer.
    En man råkade bli inlåst över natten på en krog i Stockholm och si, hela nationen log!
    Varför det?
    Jo därför att alla har ju hört den gamla historien om han som blev inlåst på baren (se FOTNOT) och nu visade sej anekdoten kunna hända på riktigt. Hela folket upplevde igenkännandets sanna glädje.
■   Mannen som blev inlåst på pizzanästet La Scala på Birger Jarlsgatan ringde polisen och bad om hjälp, varför man kan sluta sej till att det var en amatör man hade låst in.
    Folk med rutin på att bli inlåsta på krog ringer inte polisen, utan gör det bästa av situationen.
■   Till att börja med kollar man vinkällaren om det finns någon trevlig årgång. Eftersom kylen brukar vara full av läckra filéer gäller det att spåra upp en flaska gott slottsvin av förnämlig årgång. En bourgogne 1957 tex. Vinet korkas upp och ställs för temperering. Först därefter går man in för matlagningen. Att kapa sej sex centimeter av en filé och fräsa upp en chauteaubriand på hällen är en ganska enkel match. Sallad och béarnaisesås och andra accessoarer brukar finnas tillgängliga i alla välsorterade restaurangkylar. En bit camembert bör också tas fram för temperering.
■   Innan man börjar botanisera i vinlager och kök bör man dock försäkra sej om att alla dörrar verkligen är ordentligt låsta utifrån. Det finns personal som slarvar härmed.
    Man har hört exempel om en man som hade lyckan att bli inlåst i vinkällaren på ett mellansvenskt stadshotell. Han kastade sej tre gånger med hela sin kroppstyngd mot dörren, men den gick inte att rubba. Just som han belåtet smällde av den första champagnekorken mot taket kom emellertid källarmästaren in och grep mannen i nacken med den ena våfflan och slog nollan till polisen med den andra. Dörren gick inåt.
■   Får vi sen föreslå att ni sköljer ner Chateaubrianden och Camemberten med en kopp gott bryggt franskrostat kaffe samt ett glas Svart Renault, eller varför inte ett glas av den glimrande Stregan? Och ovanpå det ett pärlande glas grogg, Chivas Regal och soda vatten är inte dumt.
■   Er fiende är er egen trötthet. Det gäller att kämpa mot sömnen om ni ska ha nån glädje av natten. Ni är herre på täppan, krogen är er. Använd t ex krogens telefon. Ni kan ringa samtal som ni eljest inte har råd med, alltid finns det väl någon morbror i Kalifornien som man kan prata bort någon timme med.
■   Vid tre—fyra-tiden på morronen är det på sin plats med en vickning, en hink rysk kaviar och en sju-åtta vodka brukar liva upp så dags.
Ni upptäcker nu att lokalen är rikt utrustad med prylar som man kan roa sej med. Man drar alla sladdar ur väggen, frysboxens, elspisens, skivspelarens, fläktens och saftblandarens sladdar. Sen kör ni in sladdarna i vägguttaget igen och ser vad som händer. Ryker det ur skivspelarna samtidigt som det kommer musik ur frysboxen, får ni börja om igen. Minst fem sladdar av åtta ska i rätt hål om ni ska få godkänt.
■   Efter några raska morgongroggar är det dags att bereda sej för uppbrottet.
    Förra gången gick ni rakt i armarna på personalen och blev kvarhållen i väntan på polisen.  Det får inte upprepas. Ni tar i stället på er en smoking ur personalgarderoben, dukar en bricka och möter personalen i dörren med brickan i högsta hugg. Ni • lägger ett finger över munnen och säjer:
    — Sssch, det pågår en TV inschpelning...
    Sedan tågar ni ut genom dörren, snavar på tröskeln och säjer med hög stämma:
    — The same procedure as last year.
    Därpå försvinner ni runt närmaste gathörn som en fri, mätt och full man.
    FOTNOT: 
    Historien var så här. Det ringde på hotellchefens telefon mitt i natten och en man sluddrade: 
    — När öppnas baren?
    — Klockan nio, sa hotellchefen.
     Efter en timme ringde den sluddrande igen: 
    — När öppnas baren? 
    — Klockan nio har jag sagt.
    — Jaså, tack då. Sen ringde den sluddrande personen ungefär en gång i timmen hela natten, och frampå morronkröken tröttnade hotellchefen och röt: 
    — Jag har ju sagt att baren öppnas klockan nio. Förr släpper vi inte in någon! Varpå den sluddrande genmälte:
    — In? Jag vill ut!