ALDRIG MERA SKÅNE! 
   
    SE-special: Gits Olsson          
 

 
nr 38 1964        
■■■ Säga vad man vill om Anita Ekberg, men nog är det en sagolik rulle på den bönan! Hennes dramatiska talang är inget att hurra för, säjer folk. Inte? Jag vet då ingen som slår henne på fingrarna när det gäller att skapa dramatik. Hon hinner knappt trippa nerför flygplanstrappan på Bulltofta, förrän det blir hålligång och tjo vad det viftar i hela Skåne i två dygn. Champagnekorkarna smäller, filmdirektörer gråter, regissörer äter nervtabletter, löpsedlarna blir svartare för varje upplaga och på nolltid har nationen delats upp i två läger, för och emot Anita. Och när hon rört till en riktigt soppa, sätter hon sej bara på en Caravelle och ylar hem till Rom, sägande sig rädas varken Widerberg eller trollen.
När hon kom hem nu senast stod hon inte att känna igen. För det första hade hon gått ner tio kilo i vikt och såg sötare ock snyggare ut än på mången god dag. För det andra strålade hon mot fotograferna och för det tredje pratade hon med journalisterna. På svenska och allting! Förra gången hon var hemma fräste hon som en retad orm så fort hon såg skymten av en journalist. Nu halsade hon Skåne akvavit direkt ur flaskan på Kramer och skålade för Expressen som hade räddat kvällen genom att fixa fram räkor nu när kräftorna tagit slut. Söt, snäll och glad, vad hade hänt med tjejen? Var det till att ha tappat stinget?
    Inte! Hon var snäll hela lördagen och hela söndagen, men sen orkade hon inte längre utan satte fart. Och så här gick det till när saker och ting började hända
  07.45 på måndagsmorgonen skulle Anita Ekberg infinna sej vid konstnären Anders Österlins gård i Kåseberga, i vars grannskap hon enligt kontraktet skulle filma i fyra dagar. Alla skådespelare var på plats, kamerorna och övriga attiraljer stod klara för skjutning. Pressen var på plats, det stod en bildbyrå i varje buske. Mitt i alltihopa kutade regissören Bo Widerberg omkring med allvarsamma regiassistenter på 17 år i kölvattnet. I bakgrunden avvaktade en doktor med Widerbergs Restenilburk. Inger Taube drack kaffe vid ett trädgårdsbord. Den amerikanske skådisen  Benito Carruthers spelade badminton med spridda enheter ur regiassistentkåren.
    Man väntade på Anita.
  08.30 ringde damen ifråga och fordrade att bli uttransporterad med egen bil och egen chaufför. Man sa henne, att en bil stått och väntat utanför hotellet hela morron, så det var bara att pallra sej ut.
  09.30 Man väntade alltjämt på Anita. Den krullhårige Carruthers spelade badminton. Ett rykte spred sej på gården. Anita hade skadat en jacketkrona och var tvungen att hälsa på en tandläkare innan hon kunde komma.
  10.00 Nytt rykte: Anita satt på hotellet och var förbannad för att man dragit skatt på förskottet på gaget. Vägrade ställa upp.
  10.50 Anita Ekberg ringde och ville tala med regissören Bo Widerberg. Men Widerberg vägrade komma till telefonen. Hon ska vara här på sin arbetsplats nu, det står i kontraktet. Jag vill tala med henne i enrum mellan fyra ögon, inte per telefon. Sa Widerberg och gapade så stort att doktorn fick en chans att putta in en Restenil i geniet.
  12.00 Regiassistenten Kalle Boman och en tjej som fungerar som påkläderska far in till Ystad för att hämta Anita som allt jämt sitter på hotell Continental du Sud och tjurar. Boman medför ett par brallor som Anita ska bära i filmen.
  12.30 Anita vägrar låta tala med sej, packar trunkarna och ger sej iväg med frissa, advokat och hela faderullan.
 12.45. Vilt rykte i Ystad: Anita har inte bara schappat hon schappade dessutom i Europafilms brallor!
  13.05 Stor förvirring på inspelningsgården i Kåseberga. Widerberg talar till pressen:
     — Det här är oerhört! Ett rent kontraktsbrott!
  13.07 säjer en regiassistent: Bosse Expressen ringer och undrar varför Anita inte har satt i gång att jobba. Får dom inget svar, tänker dom dra sina egna slutsatser. Widerberg: Hälsa dom att dom ska strunta i att dra några förhastade slutsatser. Jag har gjort klart för en scen nu.
    SE till Widerberg: 
    — Varför så upprörd? Engagerar man en diva får man väl nästan räkna med att man får ro henne i land med nycker och allt?
    Widerberg: 
    — Jag har inte engagerat någon diva. Jag har engagerat en flicka som vuxit upp i samma stad som jag själv, en tjej som är ett år yngre! Nu går jag och kissar
  13.10 Regiassistent in från fonden, säjer:
     — Bosse, direktör Scheutz på Europafilm är på trån!
    Widerberg går in för att ta samtalet, återvänder efter en minut och skakar armarna i vädret. Han ryter:
    — Hur långt får pressen gå? När jag tog luren, så sa en kille »Jag skulle egentligen ha stryk, jag är inte dir Scheutz, jag är redaktör X på tidningen X men jag måste få tag i er på något vis.» Akta er vad jag slängde på luren hårt!
  13.15 kommer Svensk Damtidnings utsände in i bilden.
    — Vad ska regissören ta för scen nu?
    — En scen mellan Keve Hjelm och Ben. Carruthers.
    — Anita då?
    — Hon ska inte vara med i den här filmen!
    — Va! säjer Svensk Damtidning och ser ut som om man slagit henne i ansiktet med en död torsk.
    — Nej, hon har stuckit Och nu är jag förfärligt sugen på att engagera Liz Taylor!
    Gården är full av folk som ser ut som fiollådor i ansiktet. Ingen Anita? Då blir det väl ingen film?
    — Jo, säjer Widerberg, hon ska vara med i filmen utan att vara med. Hon är inte oundgängligen nödvändig för filmen. Doktorn, hur mår jag?
    — Ska jag inte ha en tablett till?
    — Nej, vi väntar.
    — Då gör vi så att alla journalister ringer till Continentals växel klockan 16.00 och får besked om när nästa presskommuniké är att vänta. Till dess får ni försvinna. Här går gränsen, säjer Widerberg och drar ett streck med klacken i gruset från grindstolpe till grindstolpe.
  Klockan 16.00 säjer portiern på Continental.
    — Herrarna är välkomna ut till Kåseberga och om ni har vett att hålla er på avstånd. Kl. 17 kommer regissör Widerberg att tala till pressen.
  17.03 En av enheterna ur regiassistentkåren kommer ut på trappan till ateljégården och ryter: Tystnad! Tagning!
  17.05. Benito Carruthers kommer ut på gården och börjar kasta sten på planket. Pressen står bakom ett rep som spänts i grindhålet och följer intresserat med.
  17.10 Mr Carruthers fortsätter att langa sten.
  17.11. Regiassistenten ryter Tystnad! Mr Carruthers suckar förtvivlat, han har just hittat en hel näve jättefina knotor.
  17.15 Regissörsgeniet självt kommer ut på trappan, säjer åt sin ensemble: Nu tar jag den där jävla presskommunikén! Gör jag inte det? Jo, det gör jag va? Vad säjer doktorn? Mår jag bra?
    Doktorn: Ja.
    Widerberg: Ska jag inte ha en tablett till?
    Doktorn: Nej, då blir du för slö. SE: Det säjs att Anita Ekberg lämnade inspelningen förbittrad över skatteavdraget på gaget.
    Widerberg: Fel! Det finns inga ekonomiska skäl bakom hennes flykt. Vi gjorde upp om skatten redan i Madrid. Jag blev mycket förvånad nämligen, när hon berättade, att hon alltjämt är svensk medborgare. Jag klargjorde för henne det här med skatten och vi var fullkomligt överens.
    — Varför reste hon då?
    — Säj det, det rör sej tydligen om en helt irrationell handling. Det hela stupade på att jag inte lämnade mitt arbete i förmiddags och reste till Ystad och talade med henne.
    — Vi har just nåtts av den skakande nyheten att Anita smet i Europafilms jeans.
    — Fel, hon tog dem aldrig på sej.
    — Och hon sa inte ett ljud om varför hon reste?
    — Vi har inte talat med varann sen i natt. Hon visade en massa kläder för mej för att jag skulle välja ut det hon skulle ha i dagens scen. Och hon visade t.o.m. olika frisyrer. Vi spikade frisyrer och kläder på nolltime. Jag sa godnatt och lämnade kvar en ros.
    — Varför ville du ha med henne i filmen!
    — Jag föll för hennes ansikte. Jag hade tänkt använda hennes ansikte i stället för — — —. Skriv nu tre streck efter för och inget annat. Jo, jag föll för hennes ansikte och hon föll för att jag föll för hennes ansikte.
    — Och vad händer nu?
    — Jag stämmer henne. I varje fall ska Firma Bo Widerberg-film stämma henne. Om min medproducent, dir. Scheutz på Europafilm också stämmer henne, vet jag inte.
    — Hur mycket pengar hann hon få innan hon åkte?
    — Ingenting, förstås. Åh nej, det är inte den sortens specerihandel vi håller på med! Vi låter henne inte flaxa iväg med våra pengar. Men det kostade mycket ändå. I går hade vi en rehearsal day och trots att den kostade pengar, fick hon använda en mycket stor del av den till att prata med sina föräldrar och sin släkt. Hon har ju inte varit hemma på tre år, så det var okay. Kunde sammanträffandet med föräldrarna mjuka upp flickan och göra henne harmonisk lagom till inspelningen, så var det värt pengarna.
  17.35. En regiassistent som hängt på ett plank under presskonferensen, harklar sej och säjer Bosse, nu är tiden ute. Pressen har fått 20 minuter, nu räcker det!
    Och så fick det bil. Anita Ekberg for till Rom. Bo Widerberg stängde in sej i ateljén. Det är svårt när divor mötas. Det måtte vara svårt att göra film.