Åsa-Nisse kommer tillbaka!
nr 15 1979                                  
■ ■ ■ Det våras för Åsa Nisse! 
    Det rapporteras nämligen från filmvärlden, att man planerar en film om Åsa-Nisses son. Den har vi aldrig hört talas om, men det kan bero på att han vistats i USA under alla de år som farsan larvat sig i buskarna hemma i Knohult.
    Tanken är att man ska låta Åsa-Nisses son återvända till Knohult som miljonär. Han kommer där att träffa Klabbarparns son och roligheter uppstår. Som Åsa-Nisses son har skådespelaren Allan Edwall lovat medverka, som Klabbarparn junior hoppas man kunna engagera Stig Järrel.
    — Mitt villkor är ett bra manuskript, säjer Allan Edwall.
    — Det ska han få, säjer Stig Cederholm, som en gång i tiden uppfann figuren Åsa-Nisse och beskrev hans bedrifter i veckotidningen, Tidsfördrif.
    Det tycks som om Allan Edwall är en favoriserad skådespelare. Andra som har spelat Åsa-Nisse fick aldrig några bra manuskript. Men nu ska det alltså bli ett.
    Man får väl utgå ifrån att den unga generationen i Knohult får en något tidsenligare inramning än papporna. Enligt högt föredöme bör målsättningen vara: För folket i tiden. Själva namnet Åsa-Nisse är inte särskilt modernt, dessutom är det belastat. Eftersom den nye Nisse kommer hem från Amerika, ligger det väl närmast till hands att kalla den nya filmen för “USA-Nisse is back again”.
    Den avgörande skriptkonferensen på filmbolagets styrelserum hade något sammanbitet över sig. Kring det stora valnötsbordet med Ramlösa flaskorna, blyertspennorna och de tomma anteckningsblocken samlades direktör Torsten G Ryning. regissören Bertram S Kymning och författaren Ren A Natta samt diverse löst fotfolk.
    — Ska Edwall ta rollen, måste den vara samhällstillvänd, inledde direktör Ryning.
    — Har redan tänkt på det, sa författaren. USA-Nisse minns 30-talets Knohult och går på en nostalgisk promenad men känner inte igen sig. De gamla gårdarna är upprustade till modern standard, bygatan är asfalterad, handlare Sjökvists lanthandel är supermarket och fjärdingsman, förr alltid på språng, har ersatts av en telefonsvarare som hänvisar till polisen i Vetlanda.
    — När kommer Klabbarparns son? undrade den otålige regissören.
    — Det skulle ju vara samhällstillvänt, sa vi. Det har gått snett för Klabbarparn jr. Han har suttit på kåken och klistrat påsar i fyra år och kallas numera Klibbarparn. Och nu, mitt på Storgatan. återförenas de gamla barndomskamraterna i en hjärtlig omklappning.
    — Och Klibbarparn, som är gammal ficktjyv, passar förstås på att sno USA-Nisses plånis? sa direktör Ryning förhoppningsfullt.
    Tjuvskytte! sa regissören. Åsa-Nisses publik väntar sig tjuvskytte. När börjar dom jaga?
    — Har nog tänkt på det, sa författaren. Vi lägger in en snabb närbild på gamle kung Gustaf V som säjer: “När kommer älgen?” Det får vi skratt på.
    — Kan man tänka sej Georg Rydeberg som kungen? Han kan inte bli så dyr, bara en replik. . .
    Vidare. Vad händer sen? Dom kan inte gå där på gatan å glo hela dan, det är inte “Godnatt, jord” det här.
    Lugn, direktörn. . . USA-Nisse har maffian i hälarna, både den amerikanska och den svenska grenen som ligger bakom den ekonomiska brottsligheten i Sverige. Allt vad landet har av ekonomiska skummisar dras till Knohult för att oskadliggöra USA-Nisse som alla fruktar!
    — Än sen då?
    — Hajar ni inte? Författaren såg sig runt i konferensrummet, häpen över att ingen såg de möjligheter som här öppnades för en laddad thriller med komiska förtecken.
    — Kommer det inte att se konstigt ut med Smålandsskogarna fulla av killar i smoking och svarta hattar? undrade regissören.
    Folk vill se älgar, inte smokingar! hävdade direktörn.
    — Direktörn sa det själv! ropade författaren. Förstår ni inte det samhällstillvända i det här? USA-Nisse är alltså verkligen illa ute. Men vem kommer till hans hjälp? Jo Klibbarbarn förstås! Alla Smålands drevkarlar mobiliseras, all världens maffia inringas i en glänta i skogen. “Kasta era vapen!” kommenderar Klibbarparn. Det rasslar i den disiga gryningen när alla gangsters kastar maskingevären i en hög. Sen är det bara för rikspolisen att sy in hela bunten. Ett par av ledarna bryter sig ut och försöker smita i en pansar-Cadillac, men USA-Nisse och Klibbarparn slänger sej på en gammal motorcykel med sidvagn. Dom kan genvägarna, snart ligger dom framför Cadillacen.
    Jag vet, ropade direktör Ryning och reste sig upp av entusiasm, då höjer USA-Nisse älgstudsaren... närbild på bössmynningen och den sammanbitne USA-Nisse som siktar. . . och pang, så skjuter han sönder framdäcken på maffialedarens pansarbil!
    — Tar’ej i brasan, sa författaren. Däcken är skottsäkra på maffiacadillacer, de vet ju minsta barn! Nä då, USA-Nisse halar opp en dunk trätjära ur sidovagnen, skruvar av korken och häller tjäran på motorcykelns eget bakhjul. Hela vindrutan på Cadillacen blir svart. Mot maskingevärseld och bomber är dom här bilarna säkra, men småländsk tjära är det ingen konstruktör i världen som räknat med. Ingen i bilen ser något, maffian kör rakt ut i skogen och Cadillacen blir en rykande skrothög. När rikspolisen hinner fram står USA-Nisse och Klibbarparn där och håller de omtumlade maffialedarna i schack med älgstudsarna.
    Klibbarpan får en klapp på axeln av rikspolischefen och fäller en glädjetår. Den gamle kåkfararn har återförts till ett rättskaffens leverne. Är inte det samhällstillvänt och gripande så man kan smälla av?
    — Jaha, sa direktörn. Har Edwall läst manus?
    — Ja, i går. Han var gripen.
    — Vad sa han?
    — Ingenting, han grät.
    Nya satser, nya vinster...
    — Kan man tänka sej.