CIGARRETTEN 100 ÅR! 
                        
 
 nr 19 1974        
■■■
Cigarretten fyller 100 år i Sverige!
    Märkena har skiftat, smaken har skiftat, men svensken röker mer och mer, f.n. är han uppe i 1.600 cigarretter per år! 
    Det heter rökare emellan att “pipan är hustrun, cigarretten älskarinnan”.
    Förr i världen rökte vi bara pipa. Sen började vi röka cigarr. Men när började vi hålla oss med älskarinnor, dvs. cigarretter?
    Svar: Så sent som för 100 år sen. Det var 1874 som Brinck, Hafström & Co, en av landets otaliga tobaksfabriker på den tiden! började tillverka cigarretter i Sverige. Den svenska cigarretten fyller alltså  1OO år i år. Ja. må den ryka!
■   Man brukar på världsmarknaden, betrakta Krimkriget som genombrottet för cigarretten, men den fanns långt tidigare i Sydamerika. Spanska kolonialister tog med sej cigarretten hem till Europa i mitten av 1700-talet och den gjorde genast succé. Casanova är den förste som nämner cigarretten i litteraturen. Han gör det i sina memoarer, där han beskriver en värdshusvärd så här:
    “Den gode mannen puffade ömsint på en cigarrett, bestående av brasiliansk tobak hoprullad i ett litet pappersrör genom vilket han blåste stora moln av rök med synbar förtjusning.”
    Egentligen är det ju en ganska fånig syssla att rulla ihop ett slags blad i ett papper, tända eld på smörjan och suga i sej röken, men 2 miljoner 50.000 svenskar i vuxen ålder gör det varje dag.
■   2,5 miljoner svenskar använder tobak! Därav är det drygt 2 miljoner som röker den form av cigarretter, 310.000 som röker cigarrer och cigariller. 780.000 som röker pipa och 435.000 som snusar. Av de 2.050.000 cigarrettrökarna är 930.000 kvinnor.
    Kvinnorna kom sent in i bilden som cigarrettrökare. De emanciperade rökte cigarrett redan på 20-talet, shinglade damer avbildades ofta rökande cigarrett långa depraverade munstycken. De andra kom så smått på 40-talet, slog ut i full rök på 50-talet.
■   På 1920-talet rökte den vuxna befolkningen i Sverige cirka 300 cigarretter per individ och år. På 30-talet var vi uppe i 400 cigarretter per man. 1940 rökte vi trots hård ransonering 540 cigarretter per man och år. På 50-talet hade vi ökat till 970 per år. På 60-talet rökte vi  360 per år. Och i början av 70-talet var vi uppe i 1.620 cigarretter om året. Nu tror man att vi nått taket.
■   Vår smak har skiftat genom åren. Före kriget rökte vi med förkärlek orientalisk tobak. Märken som Arab och Stamboul hörde till storsäljarna och de cigarretter av amerikansk typ som vi tillverkade, virginiacigarretter, bestod av rätt mycket turkisk tobak även de.
    Kriget förändrade vår smak. Amerikanska cigarretter blev allt populärare, kanske låg däri någon form av politisk sympatiyttring, kanske berodde det helt enkelt på att amerikanska cigarretter var så svåra att komma åt. Det var status att röka Chesterfield i Sverige under kriget. En man som rökte Chesterfield var en man med kontakter, en kille som verkligen var något. Åren närmast efter kriget var amerikanska cigarretter hårdvaluta i det sargade Europa. En sådan raritet som Joseph Goebbels personliga exemplar av Goethes samlade skrifter (special
utgåva i exklusiv upplaga för nazistkoryféernas räkning) såldes efter kriget för en limpa Chesterfield. I dag är den omöjlig att värdera.
    Efter kriget gick det inte längre att sälja orientaliska cigarretter i Sverige. Man skrinlade planerna på att återuppta tillverkningen av den populära förkrigscigarretten Stamboul, satsade i stället på märken som Bospor och Delfi, men framgången uteblev. Folket ville ha US-blend, punkt slut.
■   Är det inte förfärligt att vi röker så pass mycket som vi gör? Vi fördärvar vår hälsa, säjer somliga experter. Farhågorna för hälsan är överdrivna, säjer andra experter. Diskussionen fortsätter väl i åratal framöver. En som finner det förträffligt att vi ryker som vi gör, är landets finansminister, för det är inte rimligt så mycket pengar vi ryker in åt statskassan.
    Tobaksskatten i Sverige är en viktskatt. Varorna indelas efter sin vikt i olika skatteklasser. Cigarretter som väger under 0,85 gram (typ Commerce) kostar 13,9 öre per cigarrett i skatt. Längre cigarretter (typ Prince) beskattas med 18.9 öre per tagg.
■   Cirkapriset för en 20-ask Commerce ligger på 4:65.
    Av detta pris går 3:48 i skatt. Tobakshandlaren tjänar 71 öre för att han säljer den. Tobaksbolaget, som tillverkat paketet, får 46 öre. Och då ska dom ändå hålla med tobak, paket och arbetskraft.
■   För en ask Prince är cirkapriset 6:15. Här får Tobaksbolaget 61 öre, tobakshandlaren 84 öre och statskassan 4 kronor och 70 öre.
    Är du en genomsnittsrökare som sätter fyr på 80 paket Prince om året, betalar du nästan 400 kronor i skatt för din last.
    Men handen på cigarretthjärtat, vem klarar sej på bara 80 paket om året? De flesta röker ett paket om dan, vilket innebär att dom tillför statskassan cirka 1.800 kronor om året!
    Huga, såna siffror, man kan sluta röka för mindre.