Det trodde du inte, Calle Scheven, att kaffegöken skulle dö!
  nr 6  1977
    Kaffet kostar 36 kronor kilot och håller det på så här är det väl snart uppe i 40. Nationen är skakad och ställer oroliga frågor. Men de frågor folket ställer i dag tyder på att folket vet illa litet om sin nationaldryck.
•   36 kronor kilot, det måste väl vara världsrekord, säjer folk. Inte nog med att vi har världens högsta skatter, vi ska ha världens dyraste kaffe också!
    Fel. De svenska kaffepriserna är först nu riktigt kontinentala. Det har pågått ett slags tyst priskrig på kaffemarknaden i Sverige i alla år, det är inte förrän nu som kaffet kostar lika mycket i Sverige som exempelvis i Tyskland.
•   Dricker vi egentligen så mycket kaffe i det här lilla landet så att kaffepriset behöver vara något problem? Kaffet tar väl en ganska ringa del av den svenska hushållsbudgeten? Fel. Svenskarna ligger etta i världen när det gäller kaffekonsumtion per capita. Varje svensk dricker 11,4 kilo kaffe om året. Och siffran bara ökar. 1950 drack vi inte hälften så mycket. Vi slår både finnar, danskar och norrmän. för att inte tala om amerikanerna. Och dessa förfarliga engelsmän, som bara dricker te. Eller japanerna, som inte ens petar i sej ett kilo kaffe om året. Sverige fikar mest i världen.
•   Kaffetanterna förstås, al la kafferepen. Fel igen. Svenska kaffetanten är en karl. Svenska män dricker 4,5 koppar kaffe om dagen, kvinnorna nöjer sej med fyra! En kopp kaffe = 7 gram kaffe som i dag kostar 30 öre. För ett år sen var priset 1O öre.
•   Men än har det väl inte märkts på marknaden att priserna stigit? Fel. En stagnation i kaffeförsäljningen kom ögonblickligen. Konsumtionen har inte sjunkit, men den står stilla. Och så är det dags för nationalsorg?
•   Varför det? Jo, man har skjutit en gök, den svenska kaffegöken. Han är död enligt kåsören Cello i Expressen. Han skriver att “med nuvarande kaffepriser har ingen människa råd att blanda kaffe i spriten”.
•   Kaffegök, det drack väl folk på 30-talet. Seden är väl lika bortlagd som att dricka kaffe på fat?
    Fel. Det är sant att Calle Scheven på 30-talet satt på en bänk i bersån och blandade sitt kaffe med Kron. Det är sant att både von Scheven och kronbrännvinet är borta ur sinnevärlden, men seden att dricka kaffegök överlevde. Från början var det en folklig njutning, men kaffegöken spred sej till alls flera socialgrupper. Fast i socialgrupper där man lyfter kaffekoppen med spretande lillfinger kallar man göken för Irish coffee.
•   Att kaffet ökar beror väl på att kaffeproducenterna bara vill djävlas, dom som araberna med oljan?
Fel. Den främsta orsaken till priskrisen på världens kaffe är den svåra missväxten i Brasilien sommaren 1975. Den värsta frosten i århundradet dödade en miljard kaffeträd på en enda natt. 15 miljoner säckar försvann från världsmarknaden och eftersom kaffet är den tredje handelsvaran i världen och lagen om tillgång och efterfrågan fortfarande gäller, så slog det bums igenom på priserna.
•   Aha, men nu har vi ju 1977, det blev väl en skörd i fjol också? Fel. Det tar tre år att driva upp en kaffeplanta så långt att den bär frukt. Först i skarven mellan 1979 och 1980 kan Brasilien räkna med en hygglig kaffeskörd igen.
•   Men det finns väl andra, länder som odlar kaffe? 0 ja, de flesta länderna kring ekvatorn odlar, men Brasilien har haft hälften av världsmarknaden. Brasilien har försett oss med de billiga otvättade sorterna.
•   Så kaffe från Guatemala och Colombia är skitigt kaffe? Nej, tvättat och otvättat är bara två sätt att behandla kaffefrukterna efter skörden. En kaffefrukt ser ut som ett rött körsbär. Inne i fruktskalet ligger bönan. När man kör med otvättade metoden breder man ut frukterna till soltorkning på marken om dagarna, skyfflar ihop dem i högar och lägger presenningar över på nätterna. Till slut har frukterna torkat så att de kan tröskas och bönorna tillvaratas. Den tvättade metoden går till så att man vräker de nyplockade frukterna i vattenbad. Vattnet får lösa upp fruktköttet så att bönorna friläggs. Ett normalt kaffe på den svenska marknaden kan bestå av ett tiotal sorter, blandade till angenäm styrka och smak.
•   Kvalitetskaffe, som det står i reklamen, ska man tro på det? Är det inte som med lärkpastejen, att man kör med en fifty-fifty-blandning, en lärka och en häst?  Fel. Låt oss ta Henry Lövgren som exempel. Han har gjort och sålt Möllers Lyxmocca i 25 år. Alla kafferosterier är förtegna om sin blandning, men Henry kan avslöja så mycket som att Möllers Lyxmocca bygger på drygt 50 procent Brasilkaffe samt kaffe från Colombia, Costa Rica och Guatemala. Mocca från Etiopien samt en aning Kenyakaffe. Alla de här kaffeexportörerna skickar prover på sina skördar till Henry i Stockholm. Han rostar proverna, avsmakar och säjer ja eller nej. När han fått fram de kvaliteter han önskar är det ett förtvivlat smakande och spottande innan han får den rätta avvägningen på blandningen. Henry Lövgren är typisk för sin kår, en kafferostare kan aldrig njuta helt av den svenska sommaren. Medan vi andra lyssnar på Rune Joelsson och Gösta Salomonsson för att kolla om det blir lika vackert väder under morgondagen oroar sej kafferostarna för vädret i Guatemala. Kommer det rapporter om frostnätter vid ekvatorn grips de av svårmod mitt i den svenska högsommaren.
•   Verkar vara en krånglig bransch. Varför sätter vi inte i gång och odlar kaffe själva? 
    Därför att klimatet inte passar och därför att det inte skulle löna sej. Att kaffe kostar så lite som 36 kronor kilot (än är det t ex inte så dyrt som mjölk) beror på att råvaran odlas, skördas och säljs av utpräglade u-länder. Skulle vi framställa kaffe i Sverige med våra löner skulle kaffet kosta mellan 270 och 280 kronor kilot!
•   Det mesta kaffet i Sverige säljs förstås av KF? Fel. Största marknadsandelen i Sverige har Gevalia i Gävle. Dom har 35 % av den svenska marknaden. Kooperativa förbundet kommer på andra plats med 22-23 %  Trea ligger Löfbergs Lila i Karlstad på 17- 18 % och Möllers i Stockholm har 4 1/2 %. Sen finns diverse småmärken som delar på resten av marknaden. Den där marknadsbilden har varit rätt stadig genom åren.
•   Vi är förstås rätt konservativa när det gäller vårt kaffe. Alla raffinerade metoder till trots så kokar vi det i panna som förr. Fel. Kokmalet kaffe säljs allt mindre. Idag är 85 % av allt kaffe som säljs bryggmalet. Kokarna biter sej fast i Norrland. i Mellansverige är det lite blandat, i södra Sverige är det bara brygg.
•   Så att den som verkligen tjänar på kaffedrickandet är dom där jävla japanerna som häromåret hittade på Melittafiltret. Fel. Melittafiltret uppfanns 1908 av en hemmafru i Dresden som hette Melitta Bentz. Hennes man klagade över sump i kaffet. Fru Bentz skaffade ett läskpapper, gjorde en sil av en gammat plåtburk, som hon stack hål i botten på. Det gick så bra att hon fick en firma att göra särskilda filtrerpapper åt sej. Sen inspirerade hon en annan firma att göra silmuggar. Och sen blev det världspatent på grejen. Man får väl förmoda att hon dog ganska rik.
•   Men nog är det politik med i spelet bakom dom höga kaffepriserna? Ja. som en följd av missväxten i Brasilien. Normalt sett är det ju de tvättade kaffena från Colombia, Kenya, Etiopien osv. som är dyrast. Nu när inte Brasilien kan leverera de billiga otvättade kaffena har efterfrågan på de tvättade stigit enormt. Och för att hindra inflation i de länder som tillverkar de tvättade kaffesorterna införde man stora exporttullar. Då fick världen uppleva ett nytt fenomen: smuggling av kaffe! Värst blev det i Colombia. där man hjälplöst såg hur en miljon säckar, med 60 kilo kaffe i varje smugglades ut över gränsen. På det förlorade Colombia 840 miljoner svenska kronor. I Uganda, en av de största producenterna i Östafrika, gick det en ström av kaffe över gränsen till Kenya, trots att Idi Amin hade handfasta pojkar ute för att stoppa trafiken. För tre veckor sedan dödades två ugandier som togs på bar smugglargärning. En tredje man dödades vid en eldstrid mellan två rivaliserande kaffesmugglarligor. Så nog har det gått lite politik i kaffemarknaden alltid.
•   Ack ja, man minns den ljuva tiden, på 50-talet t ex,  när kaffet kostade tre- fyra kronor kilot! Fel. Visst har kaffepriserna skiftat, men under fem kronor kilot har de inte legat på den här sidan andra världskriget. Som billigast var det 1959, då det låg på 6 kronor kilot. 1951 och 1975 var också billiga år. då var priset 1O kr kilot. På 60-talet var vi oppe i 17 kronor kilot efter en frost i Brasilien. 36 kronor kilot är rekord för Sverige, men inte för världen.
•   Och i såna här tider är det förstås frestande för producenterna att börja fubba med kvaliteten? Fel. I Sverige är det ständiga ställningskriget om marknadsandelarna en garanti för att kvaliteten inte sänks. Rosterierna vaktar på varandra med infernalisk uppmärksamhet. Den som sänker kvalitén begår självmord. Var det något mer ni önskade veta? Ja, kan man få en påtår?