DOMAREN SÄJER ATT HUMORN VAR FEL!
 
    
SE-reportage: Gits Olsson                                                                                                    
  nr 14  1967       
 
■■■ Ni har kanske hört historien om den lilla flickan som bannades av sin far därför att hon fnittrade under Gud som haver? Flickebarnet sa:     »Inte får man skoja med Jesus, inte får man skoja med Den Helige Ande och inte får man skoja med Gud Fader. Är det ingen som tål skoj i den släkten?»
    Barnet tyckte inte att Gud hade någon humor.
■  När fyra herrar på Sveriges Radios underhållningsavdelning skojade med nattvarden i en fickrevy i radion, var det en gubbe i Smålandsstenar som skrev till Riksåklagaren. Riksåklagaren skrev till kriminalen och de fyra blev åtalade enligt strafflagens elfte kapitels åttonde paragraf som säjer: »Den som offentligen skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt trossamfund hålles heligt, dömes för brott mot trosfrid till böter eller fängelse.»
    Lagen förutsätter att Gud inte har någon humor.    
■  Humor, vad är det? Tolkningarna av begreppet är många. Men en tolkning är man numera överens om: »Humor är förmågan att förlåta.» Skulle Gud sakna förmågan att förlåta? Det vet vi människobarn strängt taget inte så mycket om, men sannolikt saknar Gud inte den förmågan. Vad vi med bestämdhet vet och påmints om denna vecka, är att Vår Herres små självutkorade ombudsmän, i Smålandsstenar och annorstädes på jorden, frånkänner honom egenskapen. Om någon skojar med Gud, så slår de till med lagboken utan att närmare efterhöra vad den förfördelade själv anser i saken.
  Det är krångligt att styra sin tunga rätt i en värld som, enligt vad någon räknat ut, måste ha 36.000 lagar för att kunna efterleva tio Guds bud.
    Grå oktobereftermiddag i radiohuset. Klockan är tre och om fyra timmar och fem minuter ska »Express 19.05», veckans fickrevy, gå ut i etern. Kring ett bord sitter den folkstormpinade Lasse O’Månsson från den stockholmska Söndagsbilagan, underhållningsproducenten Carl-Uno Sjöblom från Gällersta och tecknaren Björn Lindroth, framgångsrik revyförfattare från Casino. Samtliga tuggar på pennorna och undrar vad dom ska hitta på för roligt till kvällen. Det gäller att ta upp en festlig aktualitet för varje dag i veckan och göra en liten snabbsketch på var och en av dessa aktualiteter. En del festliga aktualiteter har man fått fram, men måndagen är svår. Då hände ingenting. Man bläddrar i måndagstidningarna, men där står ingenting annat än än massa skriverier om att en som heter Seferis ska få nobelpriset. Då säjer Lasse O’Månsson: »Det här kunde kanske vara någonting. Fritjof Lager, kommunisten, har interpellerat i riksdan och sagt, att man i nuvarande läge ska bygga färre bensinmackar och kyrkor!»
■  Kriminalpolisens förhörsprotokoll säjer, att förbrytarna inte kan erinra sej vem av dem som hittade på skämtet med de heliga tingen. Man pratade i mun på varann, lekte med ord och O’Månsson skrev ned vad som sas. Tiden gick fort, klockslaget för bandning närmade sej och när sketchen i all hast renskrevs, blev resultatet detta:
    Carl-Uno Sjöblom:
    — Måndag! Fritjof Lager (K) interpellerar: »Bygg färre kyrkor och bensinmackar! » Lösning: Slå ihop smörjan!
    LJUD AV TVÄRBROMSANDE BIL.
    O’Månsson:
    — Full tank, tack. . . Och kolla oljan också, va!
    Skådespelare Nils Eklund:
    — Var vänlig gapa!
    0’ Månsson:
    — Förlåt?
    Eklund:
    — Var vänlig gapa och ta den här oblaten i munnen så länge. . .  Säj, är det premium ni använder. . . va?. . . OK, då ska vi ordna det. Och så kan herrn ta den här flaskan så länge. . . Å ta en klunk, va, å tro på Gud. . . De e nattvardsvin. . . Ska vi kolla oljan också?
■  Klockan 17.00 kom skådespelaren Nils Eklund till studion. Klockan 17.30 fick han det just färdigskrivna manuset i sin hand. Klockan 18.00 började bandinspelningen av programmet.
    Till polisen sa Carl-Uno Sjöblom vid förhöret: »Ingen av oss reagerade mot innehållet i sketchen medan vi skrev på den. Ingen av oss frågade sej om texten kunde anses skymfande eller ej. Skådespelaren Eklund, som kom först lagom till bandningen, reagerade inte heller mot innehållet.»
    På bästa polismannasvenska heter det i förhörsprotokollet: »Sjöblom uppgav att syftet ej varit att skymfa nattvarden utan att visa det groteska perspektiv som med fantasins hjälp skulle framstå vid en kombination av orden kyrka och bensinmack, och i sig själv skulle programinslaget framstå som helt verklighetsfrämmande.»
■  Skådespelare Eklund framhöll för polisen: »Jag betraktar mej inte som ansvarig för vad jag läser ur manuskript som förelägges mej. Jag reflekterar sällan över innehållet i dessa, utan ägnar mej mera åt tolkning och framförande av rollerna.»
    Polisutredningen säjer ingenting om hur Eklund tänkt sej tolka en roll han inte läst.
■  Det är inte roligt att alltid behöva vara rolig, framgick det av rättegången på Rådhusrättens trettonde avdelning. Och det var inte bara domaren som tyckte att humorn var fel, det tyckte uppenbarligen samtliga i lokalen närvarande, åklagare, advokat, publik och de åtalade själva. Den här olyckliga sketchen om nattvardsmacken var ju strängt taget inte särskilt rolig. Men så kan det gå när man sitter och ska vara rolig i kapp med klockan en grå eftermiddag i oktober.
■  Kvartetten på de anklagades bänk såg ut som om de berättat en pinsamt dålig historia och sedan blivit påminda om detta inför publik. Och det var ju just det som skett.
    Försvaret betonade, att den som ändå rätt bemödar sej att läsa sketchens text, får klart för sej att det i första hand är Fritjof Lager som sketchen riktar sej emot och kanske inte bara hr Lager utan också andra besynnerliga förslagsframkastare i riksdagens båda kamrar. Ja, drar man innehållet riktigt hårt, så kan man kanske t. o. m. säja, att herrarnas sketch är en skarp reaktion mot herr Lagers lömska anslag mot kyrkobyggandet i landet.
■  I dagarna är det dom i målet. Vad än domstolen säger är jag övertygad om att Vår Herre ler förlåtande bakom en molntapp i sin himmel. För visst har han humor! Hur skulle han annars stå ut med alla de beskäftiga personer som skriver lagar på Helgeandsholmen eller skvallerbyttebrev från Smålandsstenar och som framträder som hans ombudsmän på jorden!