Grabbar, ta chansen! 
 
 

 
nr 25 1969        
■■■
Sommaren 1969 är en orgie i snygga ben. Så här snygga har ni aldrig sett svenske tjejer förut. Och snyggare än så här blir dom inte! Snart säger Paris att det ska vara fotsida kjolar igen och då går ridån ner för kanske 10—15 år framåt. Grabbar, titta, njut, plåta medan tid är! Sommaren är kort. Och kjolarna ännu kortare?
■   Benologin, läran om kvinnans ben, är en mycket ung vetenskap. Det hör nämligen till historiens misstag att kvinnans ben genom århundraden har dolts av fotsida kjolar och därför undandragit sig ett allmänt studium. Först under de allra senaste decennierna har kvinnans ben blivit allmän egendom, tillgängliga för envar som önskar syssla med benologi.
■   För detta får vi tacka moderna modeskapare med en ny syn på kvinnans ben. De kortade av kjolarna och blottade skönhetsvärdena. Bortsett från en period av återfall under 30 talet och slutet av 4O-talet (the new look) har det senaste halvseklet erbjudit sådana rika möjligheter till benstudier att benelogerna snart borde vara mogna för en egen fakultet så att vi i en framtid kan lagerkransa vår förste påk dr.
■   Forskningen inom det benologiska området har hittills systematiserats med utgångspunkt från benens form och hållning. Forskarna skiljer här på sju olika grundtyper av ben:
1.)  Grindstolparna, kraftiga, jämntjocka ben. Förekommer på Hötorget bland damer som stått och sålt plommon i 40 år.
2.)  Spaljébenen, smala, raka påkar. Flickor som har sådana bör akta sej för krasse och kaprifol och andra klängväxter som gärna vill börja slingra sej kring dem.
3.)  Parentesben, utåt sidorna böjda ben (s.k. hjulbenthet). När flickor med parentesben dansar cha-cha med kobenta män ser paren ut som elvispar på högvarv.
4.)  Expressben, tjocka lår som utan att hejda sej på vägen rusar rakt ner i dojorna.
5.)  Kalvben, tämligen slanka och tämligen välformade ben vilka råkat få fel nummer på knäskålarna.
6.)  Örebroben, kraftiga lår på spinkiga underhen, vilket ger en helhetsbild som påminner om vattentornet Svampen i Örebro.
7.)  Lappben, ben som kan vara perfekta i formen men brister i hållningen. Ägarinnan sträcker dem aldrig när hon går utan “knäar” fram i samma vägvinnande stil som norrbottniska skidlöpare.
■   Inom dessa huvudgrupper finns ett otal varianter. Våra benologer vill mena att dagens kvinnor har vackrare ben än gårdagens, men att detta egentligen är en synvilla. Det förhåller sej bara så, att dagens kvinnor får ut mera av sina ben. Det kort-korta modet har tvingat kvinnan till större medvetenhet när det gäller benföringen. Mannekängskolorna har skapat nya principer för hållning och gång, och i dag kan även flickor med spaljében och kalvben hävda sej i konkurrensen tack vare mera raffinerade rörelsescheman.
■  Man har fått upp ögonen för att inte ens flickor med Marlene Dietrich-ben har någon framgång här i livet om de går som Groucho Marx. Och ju tidigare kvinnan vaknar till insikt om plastikens betydelse, desto större harmoni har hon utsikt att vinna. Eller som någon har sagt: “En del småflickor hinner knappt sluta räkna på fingrarna förrän dom börjar räkna på sina ben. . .”
■   För 60 år sen kvinnan det enkelt. Hon behövde bara lyfta på kjolen och visa en vrist så föll karlarna med ett brak. 30-talets kvinna fick gå lite längre, det krävdes att hon åtminstone skulle visa knäna. 60-talets kvinna har högt ställda krav att tillgodose om hon ska en chans att få en karl i gungning.
■   Det svenska manssamhällets rakryggade karlar har alltid ansett det vara en kvinnas plikt att böja sej för mannen. Och så är det än i dag, vare sej
hon böjer sej för att fiska upp ett paket torsk ur snabbköpsfrysen eller prata med någon genom en bilruta så är den svenske mannen mycket nöjd med det enkla faktum att hon böjer sej.