Inga rekord, bara vaniljsås!
  nr 24 1971            
    En del säjer Brock, andra säjer Brusj. Det finns dom som säjer Bruck och det finns dom som kör med Brusk. Men alla så menar dom Ricky Bruch, en skåning som är två meter lång, en lagårdsdörr bred och kastar diskus längre än någon annan i nationen.
    Folk pratar inte om annat än denne skåning. Eftersom vi aldrig sett karln på nära håll, sökte vi oss denna vidunderligt vackra junikväll ut till idrottsplatsen på Lidingö där Ricky Bruch enligt reklamen skulle kasta i kapp med en herre från Nyköping och ett par andra kastare från Stockholms Spårvägars IF.
•   Det var 4.000 personer på Lidingövallen, ett tusental från stan och 3.000 clubjackor från Lidingö som tittade på.
    Först tittade vi på fel karl. Han var stor som ett hus och hade överarmar som spädgrisar, men det visade sej att han hette Almström och skulle stöta kula. Vi var flera om misstaget. En clubjacka hyssjade på sin hustru som just utbrast i ett "heja Ricky" och sa:
    — Han har ju förtischu på ryggen, det kan inte vara Ricky Bruch.
    På Lidingö säjer man förtischu, inte förtisju. Man säjer schönt och schidor och schungu också. Nej, Ricky Bruch hade bett att få kasta från andra änden av planen och vi hann dit lagom till första provkastet. I gul tröja och blåa kortkorta brallor steg mästaren in i buren. Diskusen försvann i den väldiges näve och sen började han snurra runt.
    Det såg ut som när man startar en karusell i Kivik. Med ett böl  som påminde om en bröllopsduett mellan två grå sälar släppte han diskusen som seglade iväg över planen i en vacker båge. Hade man fotograferat diskusen just när den var som högst uppe i luften med Lidingös hustak i bakgrunden, kunde man ha sålt bilden som flygande tefat till Life, en bra mycket i illusorisk tefatsbild än George Adamskis närbilder på gamla cykelklockor.
    — Oj, sa clubjackan, det där var väl nästan schuttio meter?
    — Femtischu a schu. sa en annan clubjacka.
•   De flesta av oss var ovana vid friidrottstävlingar. Vi hade kommit, därför att man i annonserna hade utlovat ett världsrekordförsök, annars hör det inte till våra vanor att ränna på friidrottsarenor. Att se på friidrott är en stressande historia för den som inte är tränad. Medan en person slänger diskus till höger, stöter en annan kula till vänster och en tredje hoppar höjd rakt fram och hela tiden knatar en massa löpare runt plan i ett 1500-meterslopp. Det är som att vara i Amerika och få in alla kanalerna på TV på en gång.
    Det hör till fördelarna med Ricky Bruch att hans väldiga gestalt höjer sej över den tävlande mängden så att man vet var man har honom.
    Men rätt som det var försvann han.
    — Han har fallit på knä, viskade en dam andlöst.
    — Kör han med förböner? undrade en mycket liten clubjacka i hennes sällskap.
    En förståsigpåare upplyste att Ricky fallit på knä för att kolla sin videobandspelare. Han filmar sej själv med en liten TV-kamera som tar upp bilderna på band. Efter kastet backar han bandet och tittar efter hur han burit sej åt i ringen. 
•   Mästarens första kast i själva tävlingen uppmättes till 61.28 och för det fick han applåd av alla clubjackorna. Visserligen ligger världsrekordet på 68.40 men man kan inte begära allt redan i första kastet. Mästaren var inte belåten, han knäföll vid bandspelaren, ruskade på densamma och rev sej i håret.
•   Andra kastet ville inte lyckas riktigt det heller. Det blev 62.64 och mästaren gav TV-bandspelaren en riktig snyting.
    Sen glömde clubjackorna alldeles bort att titta på Bruch, för en som heter Ulf Högberg sprang i mål på 1500 meter och det gjorde han på 3.39,0 vilket lär vara en uppseendeväckande bra tid.
•   I fjärde kastet hade mästaren folket med sej igen, men diskusen gick snett och vi trodde ett tag att Lidingö skulle förlora en av sina duktigaste trestegsfunktionärer. Men mannen duckade skickligt och slapp att få diskusen i roten.
    Ricky verkade nu synnerligen missbelåten. Han gick omkring på gräsplanen och sparkade med påkarna så att knäskydden korvade sej. Han kör med elastiska muffar på knäna, dom största knäskydd man sett. Måttbeställer man såna eller har han köpt in ett lager begagnade korsetter från operabaletten? Efter femton otåliga sparkar
gick han fram till bandspelaren och tryckte på alla knappar på en gång.
•   Det blev inget världsrekord och en av clubjackorna från Lidingö blev så besviken att han svor.
    — Fy schuttsingen, sa han. 
    Ändå var det Ricky Bruch som vann. Han fick ett solur i pris. Med sina 62.64 slog han klart Haglund från Spårvägen som hade 55.10 och Ove Lott från Nyköping som hade 52.68.
    — Hade det här varit för två år sen, suckade Bruch efteråt, så hade jag legat vaken hela natten och grämt mej!
•   Sen tryckte han ånyo på alla knapparna på TV-bandspelaren och sa:
    — Den har pajat, det var en servitör som spillde vaniljsås i den häromdan och det tyckte den inte om.
•   Därefter stormade hundrafemtio unga Lidingöbor omklädningsrummet med autografblock i nyporna. Den väldige mästaren stängde obönhörligt dörren om sej, men då kom ungdomarna klättrande in genom fönstren. Det
måtte vara snällt, det här muskelberget från Malmö, för rätt som det var så stod han ute på trappan igen, och han stod där som vår Herre skapat honom. Det var nästan för mycket på en gång, en syn som Lidingö sent skall glömma. Med ivern hos den som just funnit tidernas kantarellställe rafsade han åt sej ett hundratal block och försvann åter bakom stängda dörrar. Förmodligen sitter han kvar där och skriver än.
•   3.000 clubjackor återvände mot i juniskymningen. De hade mött mästaren, Ricky den väldige. Ingen i riket kastar diskus längre än han. Fast egentligen är det väl med diskuskastning som det är med att hänga i knäna i svajmast, det är duktigt men vad ska det egentligen tjäna till?