Köp Svenska flaggan!
nr 22 1975 
    Jag kan rapportera från Oslo att vårt förhållande till Norge är gott.
Trots att vitskriget mellan broderländerna har rasat i tre veckor, går det fortfarande att sälja svenska flaggor på Karl Johan utan att få på käften.
•   Vitskriget utbröt i slutet av april när SE och Expressen börja de berätta elaka historier om norrmän och Oslo- tidningen Verdens Gang svarade med att öppna en särskild spalt för vitsar om dumma svenskar.
•   I svenska tidningar hette det:
    — Vet du vad det står i botten på Coca Colaflaskorna i Norge?
    — Nej.
    — Öppnas i andra änden.
•   I Norge heter det t ex:
    — Vet du hur man kan se vilka som är svenskar av jobbarna på de norska oljeborrtornen i Nordsjön?
    — Nej.
    — Jo, det är dom som kastar brödbitar till helikoptrarna.
•   Vitskriget rasar med oförminskad häftighet, varje dag bombar broderländerna varandra i pallet med nya vitsar över gränserna.
    Men SE:s Norgepatrull som trängde in i fiendeland med en låda svenska flaggor på magen och halmhatt med svensk pappersflagga på huvudet, kan rapportera att man på Kar! Johan, huvudgatan i Oslo, mitt i fiendens hjärta, ändå tar kriget med gott humör.
•   Vi hade hundra 50-öresflaggor med oss och tog en krona styck. För något ska ju dessa norrmän få betala för alla oförskämdheter. Vi sålde 64 flaggor på en timme och fick ihop två norska tior, 43 norska enkronor med eller utan hål, tre 25-öringar, två tioöringar och en norsk Läkerol. Norrmän är som de är, man ska inte begära att en norrman ska kunna skilja på en femöring och Läkerol.
    Över huvud taget tyckte vi där i trängseln kring flaggkommersen på Karl Johan, att norrännen utvecklats ett stycke rent mentalt.
•   Flera av norrbaggarna vi mötte kunde uttala flerstaviga ord utan att staka sej.
•   Flera av dem hade skaffat sej platåsulor för att slippa släpa knogarna i stenläggningen.
•   Flera har lärt sej, att det går fyra 25-öringar på en krona.
•   Det fanns tom de som hade älskvärdheter att säja om Sverige. En medelålders man med hatten bakåfram sa:
    — Jag älskar Sverige, min syster är gift där, strax utanför Odense tror jag det är.
    Att han bar hatten bakåfram ska inte läggas honom till last. Vi kunde ju inte veta åt vilket håll han var på väg.
    På vår flagglåda fanns ett plakat där det stod: “Köp svenska flaggan inför nationaldagen den 6 juni!” En äldre vithårig madam studerade skylten i fyra minuter och när budskapets innebörd gick upp för henne, sa hon:
    — Varför ska dere apa efter våran idé med nationaldag?
    — Varje land har sin national dag, framhöll vi. Den 14 juli i Frankrike, 6 juni i Sverige, 4 juli i Amerika...
    — Men slett ingen som syttende maj! sa damen, knyckte på nacken och tultade i väg.
•   En ung man med Jimmy Hendrix-peruk sa:
    — Har ni så taskigt ställt i Sverige att ni måste åka hit och sälja era flaggor för att kunna överleva?
•   En ung man i röd studentmössa sa:
    — Svenska flaggor, fy for fanden!
•   En rödbrusig herre i lusekofte röt:
    — Dere ska inte tro att vi saknar humor, hit med två flaggor!
•   En dam köpte fem flaggor! (Det var hon som pröjsade med en Läkerol som dellikvid.)
•   En äldre dam menade att vi var modiga som sålde svenska flaggor i Oslo. “Det är ackurat som att sälja amerikanska flaggor i Vietnam.”
•   Bortsett från en och annan gliring var dock kundkretsen på Karl Johan ett enda soligt leende. De norska fördomarna mot Sverige och svenskarna föreföll ha överdrivits.
    Ja, visst är det också fel, att vi svenskar skulle ha några fördomar mot norrmännen. (Fast, handen på hjärtat, vad skulle Du själv säja, om Din dotter kom dragandes hem med en norrman och ville gifta sej med honom?)
•   De 64 kronorna, som försäljningen av svenska flaggor inbringade, spelade vi upp på det norska Röda korsets spelautomater för välgörande ändamål. Det tog sin tid, för vi vann stup i kvarten. Men guskelov så innebär en jackpot på norska bara sju kronor, så det gick på 20 minuter och vi hann med flyget hem. Sedlarna pressade vi ner i Röda Korsets insamlingsbössa på flygplatsen Fornebu.
    Men Läkeroltabletten gick inte ner genom springan. Ett försök att äta upp densamma måste avbrytas. Denna norska Läkerol förbryllade oss. Hur i all sin dar lyckas norrmännen med att få tom en Läkerol att smaka tran?

Nedan följer den historia som Gits startade vitskriget med Norge, med: 

En engelsman infinner sej hos den berömde kirurgen och säjer att han vill bli förvandlad till amerikan. Kirurgen grubblar en stund och säjer:
    — Det är en ganska svår operation. Jag måste ta bort en tredjedel av hjärnan på er.
    - Det är åkej sätt igång.
Operationen får ett lyckligt förlopp. Men just som det hela är klart, blir kirurgen alldeles stel och tar sej för pannan. Han har begått ett stort misstag. Han samlar läkarteamet omkring sej och stönar:
    — Jag råkade ta bort två tredjedelar av patientens hjärna! Hur i herrans namn ska detta gå . .. ?
I det samma vaknar patienten, sätter sej käpprak på operations bordet, vinkar glatt och energiskt med handen och säjer:
— Morrnda!