Mera fläsk på lunan så åker Emma i sjön!
           
nr 20 1974 
    Det är vår, det är sjösättning på båtklubbarna. Luna är en hävstång som man väger upp båten med så att bockarna kan tas bort och sjösättningsvagnen i stället kan köras in. “Mera fläsk på lunan”, skriker slipbasen när han vill ha flera gubbar som pressar på stången. Alla hjälper alla i båtklubbarna. Alla, suger i när man drar båten mot sommaren Den här bilden är så svensk den kan bli. Och längst fram går alltid en gubbe som håller i en slak lina och bara basar.
    Vårvindar friska lekte och vrålade över Marabou River i Bällsta. I skuggan av chokladfabriken har 150 gubbar i Sundbyberg sina båtar liggande. I söndags var det sjösättning. Med ishavsluften och Aladdinröken vinande kring örona sög gubbarna i för kung och fosterland, och den stolta armadan guppade efter sex timmars arbete ute på ån, som är en drygt 2 km lång förorening mellan Solvalla och Ulvsundasjön.
•   En man som såg ut som kapten på Singaporelinjen med guldstickat märke i vegamössan, stod på sin båt, hackade tänder så det lät som när Fred Astaire steppar och sa:
    — När “Emma” är i sjön, då är sommaren här!
•   En annan man som såg ut som kapten på Singaporelinjen sa:
    — Inget är sej likt från förr. 1938 gick inte “Gladan” i spat under två liter. Nu gick hon i på en 75:a.
•   En tredje man som såg ut som kapten på Singaporelinjen replikerade:
    — Tacka fan för det, när du köper Lemon Gin. Annat var det förr, då gick sjösättningarna på Kron.
•   Egentligen finns det inget svenskare än dessa sjösättningar i båtklubbarna. Då lever dom upp, gubbarna som kanske inte har nåt att säja till om därhemma, då går dom ner till klubben och basar över varandra.
    — Mera fläsk på lunan, gubbar!
    — Håll balansen på skorven, hon ska mera åt Bällstabro!
    — Inte fan, hon ska mera åt Solvalla!
    — Då fäller vi klaffarna!
    — Nä, inte förrän jag säjer till. Håll klaffen. Det är jag som är bas!
    — Hon är framtung, in med pallning under aktern!
    — För helvete nej! Hon är baktung, palla under fören!
    — Nu väger hon jämnt, hi och hej!
    — Jämnt? Hon doppar aktern som “Titanic”!
•   Det är Gurra och Fredde, det är Kalle Bira och Vaxholms-Pelle, det är Göte och Choklad-Kalle. Och alla ser dom ut som kaptenen på Singaporelinjen, denne hårding som med beslutsamt hoppressade läppar styrde sitt fartyg genom kulsprutornas korseld genom gattet till Macao.
    Fast många av dem har inte varit längre till havs än Baggen. Björkfjärden i Mälaren är dessa kapteners Kinesiska sjön.
•   Där är Göte som drar upp 10.000 abborrar om året och fyller sin frys. Där är Valle som aldrig går ut med sin båt utan låter den ligga vid kaj för att ha nåt att sitta och dricka pilsner i. Där är Totte som aldrig går genom Slussen, för då måste han stanna motorn, och det är lögn i helvete att få gång på'n igen medan han är varm. När de andra hunnit till Vaxholm, brukar Totte ligga utanför Kastellholmen och veva och svära i sommarkvällen. Han var på sin tid en attraktion. I dag vevar han i Mälarn.
•   Dom älskar sina båtar, hur mycket de än måste veva. Dom målar dem med kärlek och oljefärg, de döper dem till vackra poetiska namn. Stavningen är det inte så kinkigt med, “Madamme” har ett M för mycket i namnet, men något ska hon ha, för hon har varken propeller eller motor. Men ägaren sätter henne i spat ändå, år efter år. Där är en hemsvetsad pisskur i pansarplåt, så ful att t o m Bällstaåns änder gör en extra lov omkring den. Men vad heter kuren? Jo, Aphrodite. Med PH.
•   När båten går i sjön upplever kaptenerna i Bällstaå ett triumfens ögonblick blandat med spänning och oro.
    — Pelle, tror'u vi törs lätta på durkarna å titta?
    — Vete fan, jag tycker det porlar där nere?
    Har man lyckats få båten tät? Eller ska det bli som i fjol när man kom ner till bryggan med hustru, ungar, matkorg och nubben för att göra årets premiärtur till klubbholmen? Det enda man såg av båten var fyra snören som gick lodrätt mot botten.
    — Fan Pelle, kölsvinet är torrt som ett dike i Sahara!
    — Vackert, då var det bärsan i mej som porla!
•   En härlig armada med 150 färgstarka skeppare är redo för årets sjöfart. Huka er slussvakter och Vaxholmskaptener, här kommer vi, pojkar med märke i mössan, blästrade tändstift och klirrande pilsner på kylning i svinet. Ere nån som inte hittar vägen till havs, så är det bara att följa Gurra. Han har aldrig i sitt liv ägt ett sjökort, han heller, men han känner varenda sten i Svartlöga skärgård. Kast loss, full fart i maskin, sommarn är här!