NYTT BRÄNNVIN. . .

 
             
    
SE-reportage: Gits Olsson                                                                                                    
  nr 3  1974       
 
■■■ Måndagen i nästa vecka blir historisk. Då får svenska folket ett nytt brännvin. Då är den här, den nya Kron-Vodkan, Sveriges svar på finnarnas Koskenkorva!
    Kron-Vodkan är ett förtjusande brännvin. SE vet, för SE var på Vin- och Spritcentralen och provsöp när den första flaskan kom av bandet.
■  Det är frågan om en 40-procentig vodka med den för vodkan så typiska simmigheten. Det är just viskositeten på spriten som är den vikti-gaste skillnaden på Renat och Vodka. Finns där ingen skillnad i smak? Jo, för all del, Kron-Vodkan har en svag anstrykning av sädessmak, dom som gillar Östgöta Sädes kommer att känna igen sej en smula.
■  Varför har man då välsignat oss med ett nytt brännvin? Är det för att bryta finnarnas försäljningsframgångar med Koskenkorva?
    — Nej, säger Alex Harg och Lennart Jacobsson på Vin- och Spritcentralen, det är inte det huvudsakliga skälet. Men det går en vodkavåg över världen just nu och vi tyckte att vi måste hänga med där. Förmodligen blir det väl så att Kron-Vodkan kommer att ta över en del av Koskenkorvafolket. Koskenkorva håller ju också 40 procent men kostar 43 kronor helflaskan. Kron-Vodkan tänker man sälja för 41 kronor.
Andra vodkor på svenska marknaden är just nu den ryska Moskovskaya för kr 52:50, den polska Zubrowka för 26 kr halvflaskan, den ryska Starka som håller 43 proc. och kostar 52:50 samt vår egen Explorer.
■  Varför har man döpt den nya vodkan till Kron-Vodka? Ska den påminna om det gamla bussiga märket Kron som gick ur tiden 1955, därför att det med sina 46 procent ansågs för starkt för svenska folket?
    Jo, nog har man väl tänkt sej att sälja lite på nostalgi, t.o.m. typografin på Kron-Vodkans etikett ansluter sej något till den gamla Kron-etiketten. Kron var ju svenska folkets favoritbrännvin på den tiden det begav sej, det var den sorten som visans Calle Schewen blandade i kaffet till angenäm styrka och smak.
■  Svenska folkets kärlek till brännvin rostar aldrig men så är den också 500 år gammal.
    Det var på 1300-talet som araber och italienare lanserade destilleringen av vin. På 1400-talet hade även vi här uppe Norden lärt oss knepet.
Sen dess har vi svalt några miljoner supar. Kvalitén har skiftat. På den gamla husbehovsbränningens dagar, då det puttrade en apparat i varje bondgård, var det ett rackarns brännvin folket drack. Det smakade finkel och mäsk och tvingades ner under ett vilt grimaserande.
 Även på senare år, när brännvin framställts i statlig regi och enligt vetenskapliga metoder, har det varit skillnad på brännvin och brännvin. Under kriget drack vi ett cellulosabrännvin från Mo & Domsjö som skakade som ett pistolskott rakt ner i magsäcken. En längre tid drogs vi med ett Jägarbrännvin vilken smakade som nån sorts invärtes cuprinol.
 I dag finns bara de goda sorterna kvar. Och så Gauffins dubbelblandning, som håller 50,5 procent och känns som att svälja ett omslagssnöre.
Är det inte fult att dricka brännvin? Nej, det är gott och hälsosamt. Det insåg man redan på 1400-talet. Albert Sandklef, kulknappsdoktorn från Varberg, har i sin förträffliga bok "30 sorters kryddat brännvin" citerat Klemmings utgåva av Läke- och örteböcker från medeltiden. Där heter det under rubriken Brenth wiin:
    “Hippokrates, som var en utomordentlig mästare i boklig konst och särdeles i läkedomskonsten, har funnit hur man skall kunna bränna ett vatten som förlänger människornas liv. Det skall brännas av rött vin. Den det ej har, han bränne av vitt vin. Den som ej har vin, han bränne av gott mjöd eller av gott öl. Bränner man av vin får man ett mått brännvin av två mått vin.
    Detta vinets dygder äro:
    Först är det gott för gikt. Det är ock gott för dem vilkas ådror krympa. Dricker man det, fördriver det förgiftning. Det fördriver kräftan som på latin heter Cancer. Det fördriver fistel, om man dricker och smörjer sig därmed. Det gör magen stadig och smälter maten väl. Dricker man litet bränt vin om morgonen, blandat med vin, smittas man den dagen icke med sot som är till döds. Smörjer man detta vattnet på kött, kan det icke ruttna, men då skall man tvätta av det innan man kokar köttet, annars blir det för kraftigt. Och om man använder det på en död människa skall hon inte lukta eller förruttna på många år . . . Detta vatten är också gott för huvudvärk och det styrker hjärnan. Det är gott för den som har mask i buken och huvudet. Det är ock gott för mask i håret, om man väter håret därmed. Det läker onda huvuden, det dräper gnetter i håret och driver löss av huvudet. Det är gott för ögonvärk och fördriver de onda håren, det stillar flytande ögon och fördriver blemmor i ögonen och allehanda mask i ögon. . . Det ympar ont vin och gör det bättre. Det fördriver sjukdom ur lungorna och mjälten och levern.
Bränt vin gör glatt hjärta, klart anlete och fördriver sorgset mod, om man dricker det om morgonen bemängt med annat vin. Om blodet faller för öronen, och man ej hör väl, skall man låta det i öronen så hör man bättre. . ."
    Glaset i örat på er, svenska folk. Det finns ingenting som inte ett gott brännvin förmår bota, om man får tro de gamla skrifterna.