O P P O M O P P A!
        
nr 15 1974         
  Jag var förortens snabbaste kåldolma!
  Det här är vårens grej. Åk moppe till jobbet och spar dyra bensinpengar! 
Jag har testat!
    Att åka moppe så här års går bra om man stoppar Dagens Nyheter innanför tröjan och Aftonbladet i brallorna. Vinddraget är nämligen isande kallt, och Aftonbladet behövs om sanningen ska fram. Utöver tidningar tarvas långkalsipper, jackor och tröjor av högt K-värde samt en rysk pälsmössa. 
    Jag startade hemifrån som ett rullande bylte. Till råga på allt hade jag tilldelats den minsta moppen i testlaget, en Crescent Compact. Det var bara hjulen som stack ut nertill ur byltet. Familjen påstod att jag liknade en leksaksbjörn på hjul, det fattades bara en nyckel i ryggen att skruva upp mej med. 
    Grannens dom var ännu mer förkrossande: Stockholms snabbaste kåldolma!
•   Låt mej erkänna, att jag inte har kört moppe sen 1953. och då var det en sån där vanlig cykel med en baksmälla på aktre hjulet. Den här moppen var betydligt mera komplicerad, bl. a var den utrustad med kickväxel. Det skiljer endast millimetrar på lägena i denna växellåda, varav följer att växelpedalen är ytterst känslig. Man ska vara lätt på foten som en Brita Appelgren för att få in just den växel man tänkt sej. Kör man som jag med gummistövlar och dubbla raggsockor, kommer alla växlarna dråsande på en gång. 
Under en träningstur till Vaxholm gick det inte att hitta friläget. Så fort man ställde ifrån sej hojen, puttrade han iväg på egen hand. Först efter en halvtimmes åkande kom vi underfund med varandra. Efter tre kvart var jag riktigt djärv — helvete vad jag låg i kurvan runt ICA i Rydbo!
•   Att åka moppe till jobbet är ett kapitel för sej, om man bor i Jakobsberg och jobbar i innerstan, 22 km därifrån. Man finner snart att moppevägar är senvägar. Man får bese de flesta av de västra förorterna på sin sicksackjakt mot stan längs moppetillåtna vägar.
    I Solna blev jag kallad “jepla gybbe” av ett moppeburet invandrarbarn med hög styrstång. Jag vinglade till just som han skulle köra om. Det var pälsmössans fel. Jag hörde honom aldrig bakom mej.
    45 minuter tog det in till SE. Kollegerna undrade vad det var för jävel som dansade kosackdans i foajén. 
    Det gick inte att räta knäna. Skulle ha haft Aftonbladet där också.