PIPTOBAK, MINNS NI DOM ÄN? 
                       
 
 nr 11 1974        
■■■
Det är 50 år sen gamla Tobaksmonopolet förvärvade receptet på Greve Gilbert Hamiltons blandning. Man köpte det av greven himself.
    Så greven har alltså existerat i sinnevärlden? Folk säjer ju, att det ska vara en figur som Tobaksmonopolet bara hittade på. Oh nej. Greven fanns i allra högsta grad.
■   Han var överste i Småland, fast man tvistar om huruvida det var I 12 i Eksjö, gamla bondtolvan, eller Smålands husarer i Jönköping han var chef för. Det säjs vidare att greven var en tuff herre. Han blev så förbannad när Sverige under första världskriget inte ställde upp på Tysklands sida att han drog ut i krig själv. Han lär ska ha blivit kringränd i Ryssland med en styrka men vägrat att ge sej. Mot en förkrossande övermakt slog han sej ut och retirerade till Småland utan så mycket som en skråma.
■   När greven inte krigade blandade han tobak. Franz Svensson, känd tobakshandlare i Stockholm, saluförde hans blandning, och han blev så poppis att Monopolet köpte receptet.
    Fick greven bra betalt?
    Javars.
    Hur mycket tjänade greven på sin blandning?
    Svar: 152 576 kronor.
■   Han sålde blandningen år 1924, och det stod i kontraktet att han skulle ha en krona i royalty på varje kilo Hamilton-tobak som såldes under sex år. 1924 fick greven 10.028 kronor av Monopolet. 1925 hade greven blivit mera populär, då tjänade han 21.872 kronor. 1926 kvitterade han ut 31.540 kronor. 1927 sjönk det, då tjänade han bara 26.295 kronor och 1928 var ett bottenår, 23.006 kronor. Men sista året som royaltyn gällde, 1929, slog greven på en spurt och inhöstade 39.835 kronor, vilket var en förmögenhet 1929.
   Det berättas att grevens släktingar rynkade på näsan åt hans tobaksaffärer. En Hamilton skulle inte sitta med sitt porträtt på simpla tobakspaket. Men greven själv var nästan lite mallig över att vara kändis.
    När han i civil mundering korsade torget i Eksjö var det en beväring som inte kände igen honom och passerade översten utan att hälsa. Hamilton blev tvärarg, högg beväringen i hampan och undrade varför denne inte gjorde honnör.
    — Känner ni inte igen mig karl?
    — Nej, sa beväringen.
    — Men min tobak har ni väl i alla fall hört talas om? sa greven. Mitt namn står ju för böfvelen på vartenda tobakspaket i hela Sverige!
    — Åh fan, sa beväringen, är det herr Tiger Brand själv?
■   Visst var greve Hamiltons blandning populär, men den stora folktobaken vid den här tiden var Tiger Brand. Denna tobak kom ut på den svenska marknaden i slutet av 1800-talet och den rykte i var mans pipa. Hade greve Hamilton haft en krona kilot för all Tiger Brand, skulle han ha blivit stenrik. 1929 såldes tex. 475.084 kilo Tiger Brand i Sverige.
■   Idag, 50 år senare, har Hamilton passerat Tiger Brand i popularitet. Vi röker visserligen allt mindre piptobak i Sverige, men av de 1.450.000 kilo som röks totalt är merparten av märket Hamilton. Varför vi röker fler och fler cigarretter och mindre pipa för varje är som går är väl inte riktigt utrett. Tobaksbolaget tror att det ligger så enkelt till som att folk inte längre ids hålla på att krafsa i pipor. Cigarretten är bekvämare.
■   Vi som är piprökare börjar bli en diskriminerad grupp. Beställ ett paket piptobak på en svensk krog och personalen studsar som om ni beställt grillad pingvin. Det finns snart inte ett enda näringsställe som saluför piptobak. Vi får vara glada så länge tobakisterna och kioskerna ställer upp.
■   Ändå är det så att återförsäljaren tjänar mera på ett paket piptobak än på ett paket Prince.
    Cirkapriset för ett paket cigarretter som Prince är kr 6:15. Av den slanten går 4:70 till skatt, 61 öre till Tobaksbolaget och 84 öre till tobakshandlaren.
    Cirkapriset för ett paket Hamilton-tobak är 6:60. Av det går 4:19 i skatt, 1:28 till Tobaksbolaget och 1:13 till handlaren. Denne tjänar alltså dubbelt så mycket på piptobaken som på Prince-paketet. Och ändå så finns det knölar som inte för piptobak.
    Piprökare, upp till kamp!
■   Piptobaken i Sverige tillverkas av Tobaksbolagets fabrik i Arvika. Bo Grundel, förman vid företaget, trycker pärmen med de hemliga recepten mot bröstet och vägrar att visa den. En smygtitt ger vid handen att sidorna vimlar av en massa siffer- och bokstavskombinationer som bara herr Grunde! och en eller annan IB agent kan tyda, men herr Grundel nekar hårdnackat att lämna ut dem. Det finns konkurrenter i branschen. Förekommer spionage
konkurrenter emellan? Har möjligen herr Grundel varit i Norge och försökt ta sej in i Tiedemanns hemliga rum?
    Mja, medger han. Nog har han varit där. I det hemliga rummet kommer man dock inte in. Men det faktum att Tiedemanns edsvurna anställda med passerkort till rummet använder gummistövlar när dom går in, fann herr Grundel vara mycket intressant. Det tyder på ett och annat.
■   Trots att piptobaksmarknaden sviktar i Sverige räcker inte Arvika-fabrikens kapacitet till. Man har fått lägga en del av tillverkningen i Härnösand. Varför det nu då?
    — Jo, säjer herr Grunde!, annars skulle vi inte klara exporten.
    Export? Av svensk piptobak? Vart då?
    Till USA. Svensk piptobak har erövrat nio procent av den amerikanska piptobaksmarknaden! I Kanada har man roffat åt sej sju procent av marknaden. I Australien är man ganska ny, men fyra procent är man uppe i. Det går bra på Nya Zeeland också.
    Att Sverige förmått erövra så avlägsna marknader beror helt och hållet på märket Borkum Riff, kryddat med whisky. Man har en rom-, en konjaks- och en sherrylikörblandning också, men det är whiskytobaken som slagit bäst.
■   Medan vi gör av med 1.450 ton piptobak här hemma, exporterar vi 1.720 ton. Vi köper tobaken i USA, vi kryddar den med whisky från USA (Four Roses Bourbon) och säljer resultatet tillbaka till USA. Från Harlem i New York till Grundel i Arvika är faktiskt en ganska lång väg, men exporten ger bra med pengar, den dubbla transporten över Atlanten till trots. En nyligen genomförd marknadsundersökning i USA visade att 22 procent av alla amerikanska piprökare någon gång stoppat svenska Borkum Riff i pipan.
■   Nu vet ni lite mer om piptobak. Bo Grundel i Arvika vet allt.
Kan han också svara på varför det blir olja i pipan när man rökt den ett tag? Och är det sant att Greve Hamiltons Blandning är oljigare än andra?
    Herr Grundel upplyser att Hamilton inte är oljigare än andra tobakssorter samt att pipolja består av till lika delar kondensvatten och saliv. Den som kan röka pipa får aldrig olja i pipan. Den som suger för  häftigt på snuggan får däremot så het rök att kondensfukt bildas. Rök med jämna, försiktiga sug.
    Den som dräglar i pipan får skylla sej själv. Det går inte att använda samma teknik som när man var liten och använde nappflaska.