Ryck mej i snöret...
nr 21 1973      
  
    Nu är det dags igen för det stora folkfisket på ostkusten! Med plasthinkar och pimpelspön styr motorbåtsskepparna ut i armador mot strömmingsstimmen. Strömmingen står tjock som en gröt och bara ropar: Ryck mej i snöret!
Vi har fått ett nytt folkfiske på den svenska ostkusten. Strömmingsryckandet är 70-talets stora schlager.
•   30-talets fritids-Svensson hade halmhatt, satt i eka, höll i metspö, halsade pilsner. Som vi sett i de svenska lustspel som numera samlar tittarmiljoner kring TV:n, fick 30-talets Svensson då och då en abborre stor som en kålmask. Inte ens katten blev intresserad. Dock berättas det i en klassisk anekdot om en katt som åt abborre. Skämttecknaren OA gästade Hasse Z på Utö och huskatten åt opp hans abborrar vartefter han drog upp dem. Till slut tog OA katten i nackskinnet och hyvade ut den i spat samt ropade: Nu kan du meta själv din jäkel!
Detta ansågs mycket roligt bland gubbar som hade halmhatt, metspö och pilsner.
•   50-talets fritids-Svensson fick spinnrulle och stod utmed stränderna i vegamössa, T-shirt och jeans och vevade som en grävmaskinist. Understundom fick även denne napp och hembar i triumf en gädda inte mycket större än pepparroten.
•   70-talets fritidsfiskare rycker strömming! Från Blekinge i söder till Luleå skärgård i norr kan man se dem, dessa armador av guppande småbåtar kring strömmingsställena. Båtarna rycker i dragglinorna och skeppare i glada toppluvor rycker i nylonrevarna.
    Strömmingsryckandet bygger på en mycket enkel teknik, en nylonrev, ett sänke och ett antal kronkrokar på reven. Man sänker redskapet till det djup där strömmingen antas stå och rycker sen upp och ner med reven för att haka fast strömmingen på krokarna. Mellan de större kronkrokarna brukar somliga sätta pyttesmå kronkrokar med färgglada plastskaft. Det händer att strömmingen hugger på dem. Men de flesta rycks upp.
•   Strömmingsryckandet har de senaste åren omgärdats av olika bestämmelser. På Stockholms stads vatten i skärgårn gällde att endast tre kronkrokar per rev fick användas.
    På enskilda vatten där tomtföreningarna och andra härskar gällde varierande antal krokar.
    För en tid sedan fick vi emellertid en ny fiskestadga och där säjs ingenting om någon maximering av antalet krokar, varför man på Stockholms stads vatten i dag får använda hur många krokar man har samvete till.
•   När den här nya fiskestadgan skulle tas av riksdag och regering föreslog Fiskeristyrelsen att allt ryckfiske efter strömming, det nya folkfisket, helt skulle för bjudas! Experterna menade att detta ryckande i stimmen sargade så mycket fisk att det kunde innebära en fara för hela strömmingsbeståndet. När strömmingsryckarnas armada seglade hemåt i solnedgången med plasthinkarna fulla av strömming, var det måsarnas tur. De höll ett skrikande party på alla sargade strömmingar som mer eller mindre halvdöda flöt upp till ytan. Fiskeristyrelsen och yrkesfiskarna menade att detta sargande av strömming var ett otyg.
    Men departementet tog ingen hänsyn till dessa synpunkter. Folket fick ha sitt favoritfiske kvar.
•   Kungliga Fiskeristyrelsen ska ta itu med strömmingsryckarna i år. I fjol inledde man en stor socioekonomisk undersökning av fritidsfisket och startade med gädd- och abborrfiskarna. Man intervjuade i runt tal tusen stycken för att få reda på vad för sorts svenskar det är som fritidsfiskar och varför dom gör det. I år blir det strömmingsryckarnas tur att svara på frågor.
    Och nog finns det strömmingsryckare så att det räcker till en duktig rundfråga. De kan fn räknas i hundratusental längs kusten. I Blekinge är t ex strömmingsryckarrushen av ganska färskt datum. Lekströmmingen har gått in i skärgårdar där den aldrig tidigare förekommit i någon utsträckning, och där står den tät som gröt mellan holmarna. Följden har blivit att Blekinge går man ur huse under veckohelgerna.
•   Hur strömmingsryckandet blev en folkrörelse är inte gott att säja, men kanske ligger förklaringen i vad en gubbe utanför Gålö sa:
    — Man behöver bara en trå och några krokar. Inga dyrbara drag, inga dyra rullar, ingen daggmask som kostar 35 spänn per hundra, (“Fan, det är ju oxfilépriser på mask”). Dessutom behövs det ingen skicklighet, det är bara att kasta draggen och rycka. Och det bästa av allt, man kan ha tanten och ungarna med sej. De e lite familjesport det här...
    — Ja, sa tanten och nickade bifall ur ett nystan av sjalar och så är det ju så himla roligt också!
    Ja, visst är det.
•   Var nånstans får man då rycka strömming? Fiske utmed stränderna är ju fritt för varje svensk från Bohuslän runt Sydsverige upp till gränsen mellan Kristianstads och Blekinge län. Men sen är det enskilda vatten ända upp förbi Stockholms skärgård. Norrut längs östkusten har staten löst in de enskilda rättigheterna och där får man fiska hur man vill, dock inte efter lax. Detta fiske ligger alltjämt under enskild rätt.
•   På kuststräckor där man allt jämt kör med denna medeltida enskilda rätt till fisket, gäller att man får fiska på allmänt vatten. Med allmänt vatten menas vatten 300 meter från land samt 300 meter från alla öar som är längre än 100 meter. Vidare har man att ta hänsyn till enkilometersregeln, vilken säjer att om ett sund är smalare än en kilometer så är allt fisket därinnanför enskilt.
    I praktiken innebär detta att vi i Stockholms trånga skärgård inte har något allmänt vatten att tala om. Strömmingsryckarna får hålla sej till de enskilda vatten där de har kort eller ägarens löfte att fiska. (Många enskilda fiskevattenägare bryr sej ju inte ens om att det rycks strömming på deras vatten.) Vidare har strömmingsryckarna möjlighet att köpa fiskekort till Stockholms kommuns vatten som är tämligen vidsträckta. Dessutom är ju fisket fritt ute till havs, men där ute är det kanske svårare att lokalisera strömmingsstimmen.
•   Var ni än rycker eran strömming så lycka till. Vi kanske ses på de fina platserna i sommar. Gemensamt ska vi uppleva det där spännande ögonblicket när reven sträcks för första gången och armen tvärbromsar mitt i ett ryck. Tillsammans ska vi ivrigt vinda upp vår långa tåt ur djupet. Och där, på ett par meters djup, ska vi se hur det blänker till. Det är som om klenoder av gnistrande silver skulle stiga upp mot oss från botten.
    Vad är det?
    Svar: En Clupea Harengus.
    Vad är det?
    Svar: Strömming.
    Vad är det?
    Svar: Det är gott!