TITTA VAD SOM HÄNT MED VÅR HEMSLÖJD!
       
nr 22 1976
    I Funäsdalen säljer dom lappgubbar som visar pitten för 92 kronor.
    Du svenska hemslöjd, vart tar du vägen?
    Vi tyckte det var beklämmande när souvenirbranschen sålde dalahästar i Orsa och Rättvik som var täljda i Hongkong. Vi kved när en av de ledande souvenirbutikerna i Mora sålde rosafärgade fotografier av Git Gay inom snäckram med påskriften "Minne från Mora".
    Men lappgubbarna från Härjedalen med sina rödlackerade ollon är väl det grövsta bottennappet hittills.
Präster och lappgubbar täljda i trä är hemslöjdens nya giv. Lyft på gubben så reser sej hans organ. Gubbens eviga potens hänger på en sinnrikt arrangerad gummisnodd, heja! 
•   Visst behöver vi souvenirer. Detta resande folk vill hemföra minnesprylar från platser där de varit. Och visst är det så att alla näverlurar klubbats bort på auktion för länge sen, att den sista spinnrocken strök med redan på 40-talet och att den sista genuina smörkärnan blev bordslampa redan på 50-talet. Och visst är det så att tillgången på renhorn är begränsad, att uppköpare av antikgods tömde stugorna på kopparkärl redan före kriget och att lappknivarna i dag merendels tillverkas i Ruhr.
    De genuina souvenirerna är slut. Men måste vi i ansträngningarna att kompensera oss för denna brist hamna i en sådan ohämmad krimskrams handel som i dag florerar i Dalarna och Härjedalen? Här erbjuds turisterna ett sortiment, där var och varannan pryl är en förolämpning både mot turisten och det landskap där den marknadsförs.
•   Turismen kräver sina offer, den tar ofta kommersiella skamgrepp på hela bygder. Det är inte utan att man lider med de härjedalska bönder som lockats överge en respektabel modernäring för att i stället sitta hemma i stugan om kvällarna och måla pittar.
    Vad är det för mening med en sådan förnedring? Vad hjälper det människan att hon är störst i pittbranschen och tjänar all världens pengar om hon samtidigt förlorar sin själ?
    Ack svenska hemslöjd, vilka nya spår är du ute och kör på?