VAD HÄNDER EGENTLIGEN I KOLMÅRDEN?
       
nr 9  1971 
    Delfinerna dör, björnarna dör, personalen sticker...
Det är jämmer och elände I Kolmårdens djurpark, I somras dog delfinerna, för nån vecka sen sköt man björnarna och häromdan var det ett par isbjörnar som åt upp en kamrat. Mitt i alltihopa säjer personalen upp sej en efter en.
    Vad är det egentligen som händer i Kolmårdens djurpark? Tidningarna har den senaste tiden rapporterat idel sorgliga tilldragelser vid etablissemanget.
1. Delfiner dör som flugor.
2. Delfintränarna, ett tyskt äkta par, sticker iväg från parken.
3. Djurchefen, den internationellt kände dansken Sören Rasmussen, säjer upp sej. Enligt tidningarna under buller samt bång.
4. Sex kragbjörnar rymmer ur sin grotta. Tre återvänder tämligen godvilligt. Två skjuts med bössa. En annan, som tagit sin tillflykt till en trädtopp, peppras med bedövningsampuller, dråsar ner från trädet och avlider två dagar senare.
5. Björnskötaren Conny Jansson, som glömt att låsa grinden till björnarnas grotta, får sparken.
6. Ett par isbjörnar käkar opp en tredje isbjörn till middag.
    Detta tyder ju på att det är jämmer och elände för hela slanten i Kolmården. Som kronan på verket går uppgiften genom pressen att Ulf Svensson, han som grundlade parken och varit dess chef sedan dess, söker sej bort därifrån. Han är bland dem som aspirerar på jobbet som fritidsintendent i Malmö.
    Har han alltså fått nog? Uthärdar han inte längre att björnar och delfiner dör omkring honom? Ulf Svensson skakar på huvudet och ler, blekt men behärskat. Han bemöter listan över Kolmårdens elände punkt för punkt. Varsågoda:
1. Delfinerna
   
Vi beställde ett antal delfiner från England. Plötsligt kom ett telegram som meddelade att delfinerna var på väg, inte från England utan från USA, vilket förbryllade oss en aning. När delfiner transporteras sker det i trälådor som inuti är klädda med plast. På botten har man 25 liter vatten som delfinen ligger i. Vidare är lådan försedd med en liten pumpmotor som hela tiden duschar delfinen. Sålunda förpackad kan delfinen klara sej vissa timmar. Men färden från New York till Norrköping blev för lång. En av delfinerna dog just under landningen i Norrköping. Att resan blev för lång berodde på att det amerikanska planet mellanlandat i Skottland för tankning. Skottarna vägrade acceptera besättningens kreditkort. Planet fick vänta på flygplatsen i timmar medan kontanter telegraferades över från USA.
*   Den 22 juli dog en av våra tidigare delfiner. Obduktionen visade att han lidit av medfött hjärtfel och helt enkelt drabbats av hjärtslag.
*   Den 13 augusti dog en annan av gamlingarna. Den hade fått rödsjuka, vilket medförde klaffel på hjärtat som följdåkomma.
*   Den 15-16 augusti dog de nyimporterade amerikanska delfinerna. Vi fick stänga delfinariet i 14 dar i avvaktan på utredning. Kvicksilverförgiftning ifrågasattes men sju professorer hade var sin teori. Pressen hade ännu fler. Först efter ett halvår kunde man fastställa att det verkligen var kvicksilver och att det var kvicksilver i sådana kvantiteter, att delfinerna omöjligt kunde ha fått det i sej här i Sverige.
2. Tränarna 
   
I juni 1969 reste vi ner på kontinenten och tittade på delfinshower för att finna en bra tränare. I Duisburg fann vi ett ungt äkta par, som kanske inte var så framstående som tränare, men hade ett trevligt sätt att uppträda med delfinerna inför publik. Ett vanligt artistkontrakt skrevs gällande tiden 1/7 1969 till 31/12 1970.
Våren 1970 började vi resonera om en eventuell förlängning av kontraktet, men det äkta paret hade fått ett lockande anbud från Nürnberg och stannade bara kontraktstiden ut.
3. Djurchefen
   
Kvällstidningarna gjorde sedan ett nummer av att djurchefcn Rasmussen lämnade Kolmården i november 1970.
Det talades om att samarbetssvårigheter skulle föreligga och att djurchefen dunstat under viss uppståndelse. Kolmårdschefen kan inte förstå varifrån tidningarna fått den uppfattningen. Han säjer:
    — Rasmussen klagade över smärtor i sidan och kraftlöshet i vänster arm. Eftersom mannen led av läkarskräck, var vi tre man som på hans hustrus uppmaning förde honom till lasarettet i Norrköping med lock och pock. På natten fick Rasmussen två infarktproppar, men han befann sej ju redan på sjukhuset och klarade sej. När han återhämtat sej for paret Rasmussen till Madeira för rekreation. Hemkommen förmådde Rasmussen sköta jobbet endast delvis men hade gott hopp om att kunna tillfriskna helt under den förestående semestern i Danmark. När Rasmussen tillbringat ett par veckor i Danmark fick vi ett brev där han förklarade sej nödsakad att säja upp sin tjänst. Han slutade i november 1970. Något buller och bång kan inte parkchefen erinra sej i sammanhanget.
4. Björnarna
    
Djurinspektören Arne Lindberg och parkchefen Svensson hade varit i Köpenhamn på affärsresa och kom hem sent på kvällen. De gjorde en sväng med bilen uppåt djurparken för att titta till anläggningen. I bilens helljus såg de plötsligt sex kragbjörnar spatserande omkring utanför huvudentrén. Några hängde på vändkorset och ville in igen. En stod och bultade med tassarna på serveringens fönster, för det fanns massor av godis därinne. De båda herrarna förmodar att de i detta ögonblick såg ut som fiollådor i ansiktet.
    — Ser du björnar? sa Lindberg.
    — Ja, sa Svensson, ser du också björnar?
5. Björnskötaren
    
Resten vet vi genom tidningarna, hur tre björnar, som man inte lyckades mota hem, jagades av ett uppbåd i skogarna. Två sköts med bly och dog på fläcken, en sköts med bedövningsampull och dog med två dars fördröjning. Det var döda björnar på löpsedlarna i flera dar. Men mest upprörde det kanske folk, att björnskötaren Conny Jansson blev avskedad.
    — Att glömma låsa en grind, visst är det väl slarvigt men är det inte också rätt mänskligt?
    — Hm, säjer Ulf Svensson med tonvikt på varje bokstav. Att glömma ett lås vore kanske mänskligt och förlåtligt. Men här rörde det sej om ett system av dörrar med sammanlagt sex hänglås. Conny Jansson glömde samtliga. Och det är inte mänskligt. Vi har ansvar för personalen, vi har ansvar för att intet händer besökarna som är många även så här års. Det är inte särskilt lustigt att som de senaste dagarna behöva höra publikens glada tillrop: 
    — "Vilka är lösa i parken i dag — tigrarna eller gorillorna? Eller är det björnarnas tur igen?"
6. Isbjörnarna
    
Att isbjörnarna hemfaller åt kannibalism är inte så ovanligt som folk tror. De starkaste och de friskaste överfaller de skröpliga. Vi skulle aldrig ha köpt den där kraken som blev uppäten, men vi tyckte synd om den. Under en av våra uppköpsresor kom vi till Nürnberg och fann då den här björnstackarn på en skitig bakgård. Normalt köper vi isbjörnar när dom är sådär S—10 år gamla. Den här var 19, men vi tog den ändå. Senare visade det sej att björnen måste ha varit omkring 25 år. Förmodligen självdog hon, varefter kamraterna i purt renhållningsnit käkade opp henne. Det hade dom f. ö. inget för, dom som åt av den döda kamraten kräktes i två dygn efteråt. 
Skäll gärna
    
Rent allmänt säjer Ulf Svensson att man måste kalkylera med att djur dör när man har drygt tusen djur omkring sej. Och kritiken från press och allmänhet tar han när allt kommer omkring inte så hårt. Dels är han van vid kritik
    — "Jag blev ju hållen som en dåre redan då jag föreslog att lägga en djurpark mitt i Kolmårdens skogar" — dels konstaterar han lugnt:
     — Jag har ju betalt för att få skäll.
    Men icke förty söker han befattningen som fritidsintendent i Malmö!
    — Ren rekognosering, förklarar Svensson. Jag börjar bli till åren (41 år) och vill veta hur jag ligger till på marknaden. Skulle jag mot alla förmodanden bli den bland 56 sökande som får jobbet i Malmö, då får jag väl slå mej ner och ta en funderare.
    Detta om läget i Kolmården.