Följ med till Östersund!


nr 6 1964
■■■ De 25.395 människorna i Östersund frågar sej tre saker just nu: 
1) Är Ragnar Hägerström värd 52.000 kronor om året för att sköta stans affärer? 
2) Håller Frösön på att flyta närmare stan efter att ha slitit sina förtöjningar? 
3) Vem rånade korvgubben i hörnet av Samuel Permansgatan och Listvägen på 75 korvar med bröd?

    Åker man sovtåg till Östersund så här års, kommer man fram till stan redan vid sextiden på morron. Men SJ är bussiga, så dom släpper bara av vagnen framför stationen så att man får ligga och dra sej i den rimfrostiga övergivna vagnen till nio. Handelsresanden, som jag delade kupé med, tvekade i det längsta att lämna den ångande varma sovkupén. Han sa: Det här är den värsta stad jag vet, den enda som det kan snöa och blåsa och vara 25 grader kallt i på en gång. Han behövde inte vara orolig. I skrivande stund är det ännu långt till vinter. Fallskärmsjägarna i stan kan inte hoppa, för dom måste ha minst 20 cm snö att landa i. Utanför kyrkskolan i Undersåker blommar tussilagon.
    Beträffande de tre frågorna i stan, så ligger det till så här.
  Hägerström är drätselkammarens ordförande sedan fyra år och när stadsfullmäktige klubbade igenom en årslön åt honom på 52.000 kr och en pension från 1970 på 37.000 om året, så var det tre gubbar i stans topp som överklagade det beslutet hos länsstyrelsen.
  Frösön flyttar på sej. För att övertyga de klentrogna om saken, galopperade Östersunds-Postens fotograf ut och plåtade Frösöbron med teleobjektiv. Och si, av bilden framgår klart att bron skjutit rygg, sen sist.
  Korvrånet på Listvägen då? Jo, knappt hade stans tappra poliskår. Jämtland Yard, spärrat in de beryktade nattsabotörerna som roade Östersund om nätterna med 35 kilo Nitrolit, 54 handgranater och 16.000 skarpa kpistskott som de norpat från A 4:s förråd, förrän en ny liga dök upp och slog till mot korvgubben. Rovet blev 75 korvar och inga spår. Inte den minsta lilla senapsklick lämnade tjuvarna efter sej. Men Jämtland Yard ligger i för att lösa gåtan. Jag åt en korv en kväll och hade en spårhund efter mej genom hela Postgränd. Det sista jag såg av honom var, att han länge stod och begrundade det korvpapper jag kastat efter mej.
    Lördagskväll i Östersund. Stortorget ligger öde när ljusen åter tändas i vår lilla stad. Det var ju om pojkgänget i hörnet nere vid Grand som visan handlade. Men Tossellis Serenad hörs inte av. Grands restaurang är borta. Tosselli är borta, trion är borta, Per Martin Hamberg är borta. Han har inte tid att hänga med grabbarna nere vid Grand. Han ska sitta i Stockholm och redigera Röster i Radio. De kvällsflanerande jämtarna halkar omkring på det ishala sluttande torget Alla har slalombyxor. Plötsligt känner man sej skamligt ensam om att trafikera stan i långbrallor och lågskor. Jo, en till som vågar uppträda utan slalombyxor stötte jag på, hovmästaren på Stadskällaren. Tack kompis!
    Nöjeslivet på Tavernan, nya namnet på Hotell Standards matsal, verkar inte lovande. I ena hörnet en ensam lokalalkis som rapar grogg och pratar med sej själv och så en radio som spelar Wienerblod. Men till Vi på Saltkråkan och Trekampen strömmar ungdomen in, 48 Beatles som beställer Gin Fiss och diskuterar sanningshalten i Storsjöns Centrala Fiskevårdsförenings rapport. Som ett motdrag mot Mattmars kraftverks begäran att få bygga kraftverk i Kvitsle strömmar, påstår fiskevårdsföreningen att fisket i Storsjön i fjol inbringade 300.000 kronor. Man drog upp 16.000 kilo harr och 5.000 kilo öring. Den största öringen vägde tio kilo! rapporterar föreningen. Östersundare, som stått och dängt med spinnspön i timmar utan att få ett liv, gapskrattade åt uppgiften och säjer:
    — Öring på tie kilo? Nästa nummer är Storsjöodjuret
    Detta djur har f.ö. varit på tapeten igen. Ett sällskap, som heter Dropparne, har på sitt program att återinföra asatron och göra Jämtland till en från Sverige självständig republik med Per Martin Hamberg eller Yngve Gamlin som president. Nu meddelade sällskapet nyss i Östersunds-Posten att man tagit upp även frågan om Storsjöodjurets fridlysning på sitt program. Då tog det eld i Samfundet Storsjöodjurets vänner, i Uppsala, vilket kände sej trampat på tårna. Stillsamt men bestämt påpekar de i insändare i ÖP att "samfundet sedan länge haft i sina stadgar att samfundets syfte är att ständigt stödja och främja i positiv anda bedriven forskning om Storsjöodjuret och dess verkningar"... Sällskapet Dropparne kan gå hem och lägga sej.
    Sparkstöttingen är det ledande fortskaffningsmedlet i Östersund, och i den mån biltrafik förekommer, så sker krockarna på Samuel Permansgatan. Samuel Perman, vem var det?
  En Östersundare sa: Han va visst läkare eller nåt sånt?
  En annan sa: Perman, äsch de va nån gammal jävel...
  En tredje sa: Han va fäll historisk på någe vis, Int vet ja.
    Visst var han historisk. Man har väl forskat. Här ska ni få höra:
    Samuel Perman föddes i Vänersborg 1760, kom till Frösön 1784 och fick åtta barn med en tullinspektorsdotter från Hudiksvall och nio barn med nästa fru. 1781 fick han rättigheter att starta apotek i det nyanlagda Östersund. Det bodde inte många i Östersund på den tiden. Invånarantalet var 1790 inte mer än 21 personer. Men det steg och Samuel Perman blev pamp i stan. Han byggde prästhuset 1821 och fick tio riksdaler för jobbet av stans styrelse. 1819 tillerkändes han 20 riksdaler om året för att vara stans polischef inte nog med att Perman drev apotek med krog, han patrullerade på gatorna om nätterna också. När han varit stans ordförande i 40 år och drog sej tillbaka från det kommunala 1837 fick han en pension av stan på 33 riksdaler om året.
    Det du, Ragnar Hägerström!
    Staden växer snabbt, så snabb t.o.m. att Svenska Amerika Linjen öppnat kontor här. Jag föreställer mej att det trots allt dröjer lite innan Kungsholm och Gripsholm trafikerar Storsjön. Fast allt kan ju förstås hända i en stad, vars ledande ångfartyg heter Las Vegas. Skorven hette Ångfartyget Östersund tidigare, men Tage Lindgren som är brorsa till John Lindgren på Gröna Lund, köpte skorven och piffade upp den och döpte om den, för att bedriva turisttrafik. Ett ögonblick, båten måste godkännas först, sa fartygsinspektionen och gick ombord på Las Vegas ock skruvade på alla kranar för att se om de fungerade. Det gjorde dom Plupp, sa det, så sjönk Las Vegas. Jösses vad Lindgren fick ösa den veckan.
    Turista gärna i Östersund. Enligt SAS vägvisare på torget är de 6 tim. 35 min, från Paris och 6 tim. och 20 min, från Malmö. Ni hittar säkert. Hyr inte rum i stan, för tidningarna här berättar att uthyrningstanterna tar 375 kr för ett inackorderingsrum. Men bo gärna på fashionabla Hotell Östersund. Fin service på rummen och gratis väckning. 
    Den senare ombesörjes av en gubbe som brukar komma ut ur Centralföreningens butik mittemot, för att i gryningen pröva om en motorsåg fungerar. Det gör den. . .