Från Grands Café i Oslo!
                                           


                         
   nr 16 1975                         
■■■ Varför gapar dom i Oslo?
    Jag sitter på Grands café vid Karl Johan och frapperas av detta unisona gapande. Vid alla bord sitter långa norrmän och gapar precis som Harald Grönningen. Denne gamle norske skidlöpare hade alltid munnen på vid gavel när han kom in till kontrollen vid Mångsbodarna, och då visste Vasaloppskullorna att det var dags att kasta in blåbärssoppa i Grönningen.
    Men här på Grands café är det sällan fråga om blåbärssoppa. Grönningarna gapar ändå.
    Grands café är något unikt i Skandinavien, det enda kaféet av internationellt snitt, en plats där hela Oslo träffas för att sitta, titta och prata. Här har norrbaggarna suttit och gapat sen nittonhundra kallt.
   Grand har stora fönster ut mot huvudgatan Karl Johan. Att sitta här och betrakta det förbipromenerande Oslo är lika fascinerande som att sitta vid ett jätteakvarium med ständigt nya fiskar.
    Lokalen sorlar av folk som fikar och ölar under förmiddagspausen. Man har inte lunch i Norge, man har en halvtimmes förmiddagspaus. Klockan 11.00 säjer det slabang i dörrarna på Grand och 300 Grönningar står i kö vid byffédisken för att handla karbonader.
    Man ska undvika karbonader, som är ett slags pannbiffar. Jag sprang på en karbonad i Oslo 1963 och gör inte om det. Karbonader är icke för svenska magar.
11.05 slår jag mej i stället ner vid ett fönsterbord med en öl och en macka med ägg och ansjovis. Ölet är utmärkt. Dom gör gott öl i Norge, ska ni veta. Tuborg och Carlsberg kan gå och gömma sej när det finns Frydenlunds.
   Grönningarna omkring mej serveras av en kypare som ser ut som Cornelis Vreeswijk och går som Git Gay. Det är kanske karbonaderna.
11.07 är Karl Johan full av promenerande norrmän. Ingen enda bär den klassiska lusekoften, den där tröjan med stickade renar på. Men hatt har dom! Minns ni hur en herrhatt såg ut? Det var de där filtmössorna med skärm runt om som var så populära i Sverige ända in på 60-talet. Här lever dom kvar. Ryssarna lär också köra med hatt än i dag. Hemma i Sverige har filthattar på de senaste åren bara använts för att sila karburatorsprit i.
   När man sitter så här i några timmar och iakttar Osloborna, så verkar det som om kvinnorna håller sej mera á jour med det internationella modet. Karl Johan i Oslo i april kryllar av ärtiga tjejer i ärtiga kläder. Men vad hjälper det? Hur den norska kvinnan än anstränger sej är hon dömd att gifta sej med en Grönning.
11.45 blir det show utanför. En man i den gyllene medelåldern stannar mitt framför ögonen på alla Grönningarna på Grand, drar ihop hela ansiktet till ett stort russin, tar sen sats och loskar tvärs över Karl Johan, en höjdare på goda 14 meter. Det är nästan så man vill ta opp en applåd. En Grönning vid bordet intill gissar, att det rör sej om en gammal sillskeppare, van att loska i lovart ute på Nordsjön.
11.56 En man som inte gapar stryker förbi, en man med sammanbitna läppar och mörkt vågigt hår, en typisk invandrare. Nej, det är Berndt Öst från Family Four som är i stan för att showa på Regnbuen.
12.06 passerar två norska poliskonstaplar med humrarna på ryggen. Norska poliser påminner om svenska kommunalgubbar som fått tillfällighetsjobb som uniformerade vakter vid lördagsdansen i Folkets park.
12.11 antecknar jag: “Hattar. hattar. . . hattar och paletåer. Ingen lusekofte! Det måste ha hänt något i Norge!”
12.28 låter det som om någon rivit ner tapeterna från väggen. Men det är bara Grönningen bredvid som rapar Frydenlund. Cornelis Gay tar snedsteg i förskräckelsen.
12.39 fortfarande ingen lusekofte. Inte ens en oljeschejk. Men två japaner med Yashicor på magen. Överallt dessa japaner.
12.48 får en av Grönningarna spader. Han stänger mun, rusar opp från bordet och rivstartar ut ur lokalen. Även norrmän bör undvika karbonader.
12.53 tycker jag mej se kronprins Harald, stans tongivande Grönning, på promenad med en rödhårig ärta. Paret sneddar över tunnelbanebygget mellan Karl Johan och Stortingsgata och försvinner neråt National theatret. Men det är nog fel. Harald törs väl inte spatsera öppet på stan med rödhåriga ärtor. Det skulle väl bli ett himla liv på Sonja.
   På Nationaltheatret spelar dom “Peer Gynt”. Det har dom gjort så länge man kan minnas. Det ges också revyer i stan, bl. a “Showkolade” på Chat Noir. Men roligaste showen i Oslo brukar dom ge på Nationaltheatret dom gånger dom inte spelar “Peer Gynt”, för då spelar dom “Hamlet” på norska. och det är sublimt. Å vare eller ikke vare, det må vare det store spörgsmålet da. . .
13.08 händer det! Den första lusekoften! Den sitter på en tjej. Och hon har till på köpet ryggsäck på sej! Bingo!
    Får jag notan, mr Gay, jag har sett vad jag ville se.
 
    Har ni hört den här?
    Arlanda flygplats i april: Högtalarn ropar:
    — Lufthansa 521 till Hamburg, utgång 3, avgång klockan 15.30.
Paus.
    — Sabena 113 till Rom och Beirut, utgång 2, av gång klockan 15.45.
Paus.
    — SAS 523 till Oslo, utgång nr 1, avgång när den lilla visaren står på fyra och den stora på ett.