GUMMIBRALLORNA I MÖRRUMSÅN!
                                           


  
   nr 14 1967                         
■■■ Nils Holger Månsson var bara en av 140 man som i lördags gick till attack mot laxen i Mörrumsån. De tappra 140 drog upp 302 fiskar värda 18.000 kronor. SE var med och fiskade. Vi fick en öring på två kilo samt en gubbe som skrek. Han var på 86 kilo.
   Vore man lax i Mörrumsån skulle man säja opp sej. Här står tiotusentals snälla laxar i ån hela vintern och plötsligt en dag i april kantas stränderna av konstiga varelser i stövlar och gummibyxor som försöker slå ihjäl fiskarna genom att kasta blänkande järnskrot i skallen på dem. Nystigna laxar, vilka brunstiga och knallröda i köttet just gått upp i ån för att leka, tycker sannolikt att dom utsätts för en rätt egendomlig välkomsthälsning. I dag röd, i Mörrum död.
    Och dom som varje första april radar upp sej längs stränderna kallas sportfiskare, en sorts fantaster för vilka skolåren och exercisen, då man inte fiskade, bara var ett meningslöst mellanspel mellan spädbarnsårens blöjbyxor och mannaårens gummibrallor.
    Det är Göte och Lennart, det är Thure och Gert, det är Nils Holger och Nisse och det är 135 man till, varav en stod till midjan i vatten iklädd oklanderlig kavaj. Han sa att han var från Financial Times i London och hette Johnny Walker. För ett svindlande ögonblick trodde vi att han stod så där för att han tappat kilten och skämdes, senare visade det sej att han hade gummibyxor på sej ända opp till slipsknuten.
   Göte heter Borgström och är kung i Mörrum, mannen som under krigets importisolering började fila till fiskedrag och spinnrullar i en primitiv verkstad och sedan förvandlade detta lilla hemmajobb till jätteindustri. Svängstas rullar, spön och drag används av gubbar i gummibrallor världen runt. Den viktigaste marknaden är USA. Sen kommer hemmamarknaden, för Sverige har ju enligt fritidsutredningen i alla fall 2 miljoner sportfiskare.
   Lennart heter också Borgström och är kronprins i detta imperium.
   Thure heter Andersson och fungerar som landshövding när han inte har gummibyxorna på sej. Han svarade för premiärdagens största fisk, en laxöring på 8,8 kilo som stretade emot som en liten Waxholmsångare i femton minuter innan landshövdingen kunde bogsera in den i strandgyttjan.
    — Om jag röker'n, sa Thure, så räcker han till en representationsmiddag för hundra personer.
   Gert heter Engström och är en av gubbarna i televisionens »Just nu», en svensk George Haft som fått detta med laxar på hjärnan. I följe hade han i år Anders Erik Malm, Arne Andersson och filmfotografen Boris Engström, pojkar som lever med stövlarna på.
   Nils Holger heter Månsson och är en gummibralla från orten, han sysslar med bilaffärer i Karlshamn. Anses vara en av de skickligaste flugfiskarna i trakten. Han fick tre öringar i år.
   Nisse är från Göteborg och heter Nils Hake, en lätt grånad liten man som ser ut som en drivmina när han står i iskallt vatten till bröstvårtorna och dänger med flugspöet.
   SE var på plats vid pool 2 klockan O6.50 i den vackra men något kylslagna vårmorgonen. Vi delade pool med två okända gummibrallor och en man i grön rock. Han i gröna rocken hade keps. I kepsen satt det en massa drag som skramlade varje gång mannen i gröna rocken skakade på huvudet. Och det gjorde han ofta för han fick inte ett napp på hela dan fast han kastade och vevade som en desperado.
   Klockan 07.00 small ett skott från en liten kanon, avlossad från fiskmästare Sten Dahlqvists gårdsplan. I samma ögonblick susade en eskader av blankdrag och spinnare ut över ån.
   Kl. 07.05 fick en gummibralla bredvid SE ett hugg. Mannen vevade och slet i fem minuter och drog upp en laxöring som inte var större än en strömming. Minst 50 cm ska dom mäta i fenlästen. Gummibrallan fick släppa i strömmingen igen efter att ha önskat den välkommen åter nästa år.
   Kl. 07.30 fick SE-fotografen ett hugg. Fisken gjorde ett envist motstånd i den strida strömmen, men när han kom upp visade han sej inte väga stort mer än 2 kilo. Nä, den var i alla fall 61 cm lång, så den behöll vi.
    Över de 140 gummibrallornas dängande med spön, verkade ett antal väderbitna män utan spö, sportfiskeskribenter, den nya yrkesgruppen inom journalistiken som med det tilltagande sport fiskeintresset hos svenska folket fått en mycket stor betydelse. Olle Törnblom, som skriver fiske i Svenska Dagbladet, sa till SE:
    — Det var det jävligaste jag sett, fiska i handskar!
    Det var kallt på morronkulan att stå där och veva, det var därför vi körde med handskar, helt aningslösa om att vi begått en förbrytelse mot en av branschens heliga principer.
    — Men vi har fått en firre i alla fall, sa vi.
    Herr Törnblom såg ut som om vi hade drämt till honom mellan ögonen med en död torsk.
    — Firre! sa han och spottade ut ordet. Firre är det jävligaste ord jag vet!
    Vi hade profanerat något heligt igen.
   Sen överlät vi fiskerinäringen åt SE:s chefredaktör, herr Antonsson, och gick utmed älven för att kolla fiskelyckan bland övriga gummibrallor. Då och då träffade vi samman med herr Törnblom från Svenska Dagbladet och passade på att säja firre åt honom. Slutligen log han och sa:
    — Det här med fiske ligger mej varmt om hjärtat, jag har fiskat i 60 år. Det har gått åt tre fästmör och två fruar.
   På pool 13 hade landshövdingen redan dragit upp sin ubåt till lax och fick buljong av kung Borgström.
   På en brygga stod Gert Engström och var arg för att han inte fick nån lax. Kronprins Borgström sa att det inte skulle gå att få nån lax på Mörrumsspinnare en dag som denna. Men Engström sa att han minsann visste själv vilket bete som var bäst.
   Johnny Walker kom upp till ytan och fick en Johnny Walker.
   En åskådare från orten sa att det inte är nån sport med sportfiske. 
    — Dom bara dänger med spöna tvärs över ån och vevar. Det är bara drevkarlar i grodmansdräkt som fattas!
   Klockan halv ett bjöd kung Borgström på lunch för de närmast fiskande. Klockan halv två slogs larm, någon hade knyckt landshövdingens lax! Värde: 180 kronor. Klockan 13.35 hittades landshövdingens lax bakom en vedbod, där någon lagt den för att ingen skulle ta den.
    Ju längre dagen led, desto ovilligare blev laxen att nappa.
   En sa att laxen tagit slut.
   En annan sa att laxen inte äter annat än på morron.
   En tredje sa att laxen blivit sa nervös av alla dessa gummibrallors dängande med spön i ån att den sannolikt fått spader och summit ut i Pukaviksbukten.
    Sen hände ingenting förrän klockan 15.30 när fiskmästare Sten Dahlqvist, domänverket, skulle visa SE:s utsände hur man fiskar med haspelspö. Draget fastnade sex meter opp i en trädtopp.
    — Jag är inte van vid enhandsspön, urskuldade sej fiskmästaren.
    Gud bevare Linjeflyg när han får tag i ett tvåhandsspö.
    Sen hände det ingenting förrän klockan 16.45 när SE fick sån fart på draget att det fastnade i rocken på en skrikande gubbe på andra sidan ån. Då tyckte vi liksom att vi hade fiskat färdigt.
   När det började skymma var det Arne Jonassons tur att rycka ut. Jonasson är Mörrumsbo. Med en specialkonstruerad bambustav går han längs stränderna och plockar ned Atomdrag, Toby blå och Högbomsspinnare ur träden. Efter kommer hans barn som finkammar strandstenarna. Arne Jonasson tar hem alla borttappade dragen och införlivar dem med sitt privata museum. Han har f.n. 2.000 drag till påseende.
   Vi andra gick hem till hotellet och tittade på när storfiskarna tömde gummibrallorna.