Här rasslar handbojorna dag och natt! 
nr 24 1975       
    Kinna, en humlesurrande idyll mitt i den västgötska "Knallebygden" är enligt statistiken Sveriges laglydigaste kommun. Men hej vad brottsstatistiken ljuger! Sanningen om Kinna är att polisen är färdig att klappa ihop! 
    Vi åker till Kinna för att kolla livet på denna ort som år ut och år in ligger i botten på rikets brottsstatistik. Kinna är den laglydigaste platsen i Sverige. Blä! Sanningen om Kinna är, att här kryllar det av mordbrännare och knarklangare i varenda buske och att kriminalpolisen håller på att klappa ihop under arbetsbördan!
•   Men denna afton när vi kollar livet i Kinna ligger den brusande huvudgatan öde, det är så tyst att man kan höra humlorna surra i trädkronorna kring den vita stenkyrkan från 1879. En gubbe slamrar med en cykel i ett grindhål, en katt korsar gatan framför Domus. Järnvägsstationen, som av tradition brukar vara en samlingsplats för sysslolös ungdom, ligger lika öde. Enligt en gulnad tidtabell ska här nio gånger om dagen avgå tåg till Varberg och åtta ggr till Borås. Man ser spåren efter dem. Väntsalen inne på Kinna C ekar av våra steg. Av klotter på väggen framgår, att en som heter Kilroy varit här.
•   Konserthusbio blinkar lockande med sin neonskylt, men på dörren står det att bion är stängd fram till den 3 augusti. Men då kommer både "Katastroflarm" och "Mordet på Orientexpressen"".
•   Vi köper Borås Tidning och läser att Lions i Kinna fått in 36 000 på en loppmarknad och att Kinna IF gjorde 2-2 mot IFK Hällingsjö inför 300 betalande på Viskavallen. Lagen spelar i div IV Västergötland Södra och Kinna ligger trea i serien före Limmared och Mariedal. "I fyrbackslinjen var Arne Bredin helt suverän och tillhörde planens giganter", står det. Jag har alltid undrat varför fotbollslirare prompt vill till Stockholm och bli tjugu- sjunde man i Djurgårn. När man kan vara gigant i Kinna.
•   Affischer på träd och väggar speglar ortens liv. Riksdagsman Nyhage var högtidstalare på Svenska Flaggans Dag, Frälsningsarmén meddelar att Jesus lever.
•   Det kompakta lugnet vilar denna kväll också över Rättargården, ortens trivsamma hotell. Det sitter sju personer i matsalen, ett pensionerat par som talar engelska med amerikansk accent och visar sej vara från Holland, tre norrmän som har blivit "dere" med servitrisen samt två herrar från orten som dricker grogg men inte verkar särskilt benägna att ställa till bråk. I foajén står den enarmade spelautomaten, Kinnas enda bandit. Ack, här råder oskulden och friden, rån är något som. bara förekommer på Boströms konditori å 40 öre stycket inklusive fyllning och fras. 
•   Och kommunstyrelsens ordförande som vi träffar, Josef Johansson, senig centerpartist, är nöjd med sin kommun:
    — Marks kommun är resultatet av en sammanslagning för fyra år sen av Kinna och Skene köpingar samt Fritsla, Horred, Svansjö, Sätila, Västra Mark och Örby. Här bor 30 000 människor, hälften i glesbygd och hälften i centralort. Två faktorer bidrar enligt Josef till att ge kommunen dess hedrande pris i botten på listan över svensk kriminalitet — det är harmonin som människor alltid upplever när de slipper bo på varandra, och det är kommunens starka satsning på ungdomen. Vi har en bra, aktiv och positiv ungdom som ställt upp kring idrottsanläggningar och hallar och annan fritidsverksamhet. Ju flera ungdomar som kan beredas meningsfull sysselsättning på fritiden, desto bättre för kommunen, menar Josef Johansson. 
•   Sen får man inte glömma bort att Kinna ligger mitt i Knalledonien, den gamla strävsamma Sjuhäradsbygden, som av tradition varit befolkad av duktiga, strävsamma människor i århundraden. Knallen som kokade soppa på en spik var från trakten. Det är inte många kronor den här kommunen betalar ut i socialbidrag, konstaterar Josef Johansson. Kinna ligger i botten även på den listan.
•   Jo, det var 1786 som västgötaknallarna fick papper på gårdfarihandeln i Sverige av Gustav III. Hemma satt fruarna och sömmade och spann, på vägarna landet runt gick gubbarna och sålde deras varor. På 1800-talet trädde några som kallas "förläggare" in i bilden, företagsamma herrar som engagerade hemarbeterskor som tillverkade och knallar som sålde. Störste förläggaren var på sin tid Sven Eriksson i Rättaregården, han sysselsatte ensam nära femtonhundra hemarbeterskor på 1840-talet.
•   Alla spann och ingen av kinneserna hade alltså tid eller kände behov av att sticka kniven i grannen. Fel! Kniven satt löst i Kinnatrakten redan för hundra år sen. I skogarna längs de vägar, som leder från Kinna ut i världen, lurade rånmördarna. Många knallar fick sätta livet och årskassan till när dom kom vandrande hem från turnéerna i riket. I Osdal verkade mördaren Karlsson-Hed och i Södra Vånga fick man se upp med Löva-Lars som slog folk i huvudet med en järnstång och tog pengarna.
•   När Karlsson-Hed stack ihjäl knallen Hedlund från Åshärad, hade han emellertid satt sin sista potatis. Polisen infångade Karlsson-Hed och inför rätta berättade karl'n att han tidigare hade mördat inte mindre än fem gårdfarihandlare utan att det blivit sånt väsen om det. Dessutom, sa Karlsson-Hed att han "hade sett ut ett par stycken offer till". Han avrättades i Fritsla 1883.
•   I dag reser man över Sjuhäradsbygdens skogar utan att bli i nämnvärt antastad. Man reser i Sveriges laglydigaste bygd.
    — Ha, hånskrattar polisinspektör Åke Grann vid Kinnapolisen.
    — Ha, hånskrattar kriminal chefen Göte Kling.
•   Dessa polismän utbrister i det ta trötta men unisona "ha" därför att sanningen om Kinna är en helt annan än den som statistiken över rikets brott berättar. Sanningen är den här: Kinnapolisen dignar under brottsligheten!
    — Men, säjer man något förvånad, det står ju här i statistiken . . . 32 brott per tusen invånare . . .
    — Jovisst, men det bor 40.000 människor inom vårt distrikt. Det i blir 1.280 brott om året. Och då är det att observera, att detta är bara antalet anmälda brott. Och att det rör sej om K-brott, dvs. stölder, inbrott, våldsbrott, bedrägerier och förskingringar. B-ärendena, sådana brott som endast resulterar i böter, är inte ens med i statistiken. Sen kommer alla A-ärenden, dvs. handräckning åt kolleger i andra polisdistrikt som ringer och säjer att vi ska ut och knipa deras bovar som stuckit häråt. Dom ärendena belastar granndistriktens statistik.
•   Åke Grahn och Göte Kling är överens om, att den här brottsstatistiken ger en fullkomligt galen bild av laglydigheten i Kinna.
    — Ta mordbränderna t ex, säjer Göte Kling. Dom var 22 stycken förra året. Det brann upp värden överstigande dem i Börstig! Men i statistiken står det att endast 4 mordbränder förekommit. Varför? jo, därför att alla mordbränder med skador under 30.000 kr kodas som "skadegörelse" i statistiken? 
    — Här tror folk på vad som står i tidningarna, säjer de båda polismännen. Nu när dom läser att vi ligger lägst i landet när det gäller brottsligheten, så tror folk att vi sitter här på stationen och spelar fia med knuff. I själva verket har vi så mycket att göra, att vi snart klappar ihop.
•   Narkotikan, säjer Göte Kling. På senare tid har knarklangarna börjat söka sej ut på landsbygden, till såna idylliska polisdistrikt som vårt. Här kan dom operera mera ostört. Och det dräller av knarkbrott i distriktet som vi aldrig hinner ta riktigt itu med. Ska man ut och spana med Volvon efter narkotikalangare, så får det ske på fritid. Och fritid vet vi knappt vad det är, vi vet inte ens om vi kan ta ut någon semester i år. Vi är sex man på kriminalen i Kinna. Styrkan har inte utökats sen förstatligandet. Och ändå har kommunen vuxit genom stor inflyttning. Vi skulle behöva vara minst två man till, en som tog hand om narkotikan på heltid, och en som vi kunde använda för den spaning vi inte hinner med idag.
•   Jag är ledsen, go vänner, att tvingas spräcka ytterligare en illusion för er. Men sanningen om Kinna är faktiskt den, att brottsligheten är minst lika stor här som på andra håll i landet. Visst hör du humlorna surra i trädkronorna i Kinna centrum. Men hör du något annat också, så är det handbojorna som rasslar. Det är f ö prima grejor. SE har provat dem. Dom är tillverkade av "The Peerless Handcuff C:o" i Springfield, Massachusetts och fungerar precis lika bra som på Al Capones dagar.