MOT COLORADO!

Ur boken "Tack för titten Amerika" från 1982!

    
En stad på den amerikanska glesbystan får se ut hur den vill. Ofta vill den se ut så här: Först en jätteskylt vid vägkanten där det står 'Välkommen till Hopallalla, staden där vilda västern lever!" 
Sedan kommer själva staden, som börjar med ett berg av skrotade bilar, en bensinmack, en hamburgerkiosk, en telefonstation dit alla trådar löper på trubbiga telefonstolpar, en läskkiosk, åtta kåkar av tegel varav tre är att hyra. Vid motellet, som heter Big Western och har tolv rum, har man nått centrum. I fortsättningen blir det samma attraktioner som i början fast i omvänd ordning, läskkiosk, hamburgerkiosk, bensinmack och skrotupplag.
Innan man vet ordet av, är staden slut och var någonstans vilda västern förekommer hinner man aldrig se.
   Från Billings i Montana över Sheridan och Gilett i Wyoming styr vi mot Deadwood i South Dakota där de sköt Vilde Bill Hickock. På Kyrkogården där skall de till och med ha Calamity Jane liggande.
   Sedan tänkte vi ta oss ned till Colorado, för i Boulder, Colorado har jag bott en tid på världen och man bör unna sig återseendets glädje. Boulder är en något större stad, nästan som Linköping eller så.
   Eftersom det bara kan bli fråga om en snabb genomresa, skall Jag komma på en måndag.
   På måndagar skriver nämligen sheriffen en mycket läsvärd spalt i tidningen "Boulder Daily Camera". 
Han rapporterar där om veckohelgens skottlossning i staden.
   Det skjuts alldeles för mycket i amerikanska småstäder på lördagskvällarna. Alla har ju vapen, för det står i grundlagen att man får. Så har det varit ända sedan tyskar, irländare, svenskar, polacker. Italienare, fransoser och andra kom hit över Atlanten och tvingade till sig det här landet och skaffade sig en grundlag. Med rykande puffror utrotade man urinnevånarna och tog deras egendom. Med rykande puffror försvarar man än il dag sitt rov.
   Det är ändå inte riktigt den sortens skottlossning sheriffen i Boulder berättar om på måndagar, utan då rör det sig mest om pangpang i fyllan och villan. Några radhusfamiljer samlas exempelvis på Mc Phersons tomt till party och häller i sig mera sprit än nödvändigt. Smith börjar tafsa på Taylors fru, Taylor kutar hem efter bössan för att skjuta Smith, eller som han uttrycker vid förhör med sheriffen "blow his head off".
   Eftersom dessa gunmen är tämligen på kanelen blir det sällan några ordentliga träffar. Men det smäller och det visslar om kulorna och sheriffen tycker inte att sådant är trevligt. Det är klart, säger han, att grundlagen tillåter varje amerikan att med vapen i hand försvara sig till "life an property", men missbruk får inte förekomma. Sheriffen avslutar varje måndag sin sammanställning av skjutandet med ett allvarligt aja baja och en maning till större återhållsamhet.
   Men det händer också att somliga skyttar får en applåd. Jag minns en notis om en gubbe som bodde i övre våningen av ett hyreshus down town Boulder. När han gick ut på balkongen för ett kvällsbloss, observerade han att två unga lymlar stal bensin från hans bil genom att koppla en slang mellan gubbens bil och den egna raggarbilen. Blixtsnabbtföljde mannen den amerikanska primärreaktionen. Han hämtade bössan, som i amerikanska hem brukar hänga bredvid krucifixet på hallväggen. Raggarna förstod emellertid att de var upptäckta och försvann med en rivstart. Mannen hann bara slänga ett par skott efter dem på måfå. På måndagen stod det i Boulder Daily Camera att så handlar en vaken amerikan. Sheriffen skrev:
   "De goda medborgarna i Boulder City och Boulder County uppmanas hålla ögonen öppna efter en grön Chrysler modell 64 med två skotthål i höger bakdörr."
   En måndag åker vi till Boulder för att se vad sheriffen skriver. Men vi ser inte en rad av sheriffen i Boulder Daily Camera. Det gick kanske för honom som med länsman i Delsbo. Man försvinner så lätt i det stora Amerika.