nr 11  1969                       
■■■ När det börjar bli tråkigt i Stockholm brukar jag sätta mej i bilen och köra till nån småstad för att vid något fönsterbord på något mindre stadshotell äta en biff med lök och betrakta folklivet. I veckan som gick reste jag till Nora.
■   Denna lilla idyll i Bergslagen ska ju vara ett förfärligt spännande ställe, om man får tro Dagmar Lange i sina årliga detektivromaner strör ut en massa lik bakom häckar och plank i denna stad. Men antagligen är det så att Dagmar Lange bara hittar på, eller också fungerar renhållningen ovanligt bra i Nora för tillgången på lik visade sej vid en i torsdags företagen undersökning vara tämligen dålig. Vissa förhoppningar knöt vi till en gubbe med öronlappar på kepsen som låg framstupa i rännstenen på Skolgatan i höjd med Rådhuset, men det visade sej vara en kommunalarbetare som rensade en kloakbrunn. Han var rätt levande, i varje fall för att vara kommunalarbetare.
    Den ende sitta drog kniv och kom emot oss med blod på händerna, var slaktarn i hörnet nya Kungsgatan och Prestgatan, han tog 17:50 kilot för utskurna biffen och det tyckte vi var rätt billigt.
    Vad händer i Nora när Dagmar Lange är i Stockholm och stan får tillfälle att andas ut?
    Nora är ju förutom alla morden även känt för en nattportier vars replik har blivit klassisk, han nämligen som med släpande hängslen trädde ut på hotelltrappan i gryningen och hälsade dagens första handelsresande med orden:
    — Goddag direktörn, välkommen direktörn . . . såg direktörn om det kom några andra provryttare med tåget?
    Jag kan inte svära på att denne nattportier ännu finns kvar i sinnevärlden, men det kan mycket väl vara han som tog emot oss, en liten blålätt farbror med plirande öga:
    — Rum 6, de blir te å gå fyra trappor opp, sa farbrorn.
    — Finns det hiss?
    — Nää, sa farbrorn och plirade som om vi inte var riktigt kloka.
    — Finns det dusch på rummet?
    — Nää, sa farbrorn.
    — Finns det inga rum med bad?
    — Nää, sa farbrorn.
    — Är matsalen öppen?
    — Nää . . . joo! sa farbrorn.
    Den lilla rara gubben tycker jag att Dagmar Lange ska göra nåt av i nästa roman. Fast låt inte Christer Wijk vara för taskig mot honom.
    Nora är känt inte bara i deckarlitteraturen, utan även i poesin. ‘‘Tre små gummor skulle gå en gång till marknaden uti Nora” förtäljer visan. Där skulle gummorna äta karamell och åka karusell och ha lajbans hela dagen. Ett annat poem jag minns från denna stad, började så här:
    ‘‘Det var på torget i Nora
     Frälsningsarmén hade möte
     Där vittnade högt Potatis-Tora
     om frälsning ur syndens sköte

    Denna vackra bild av svenskt småstadsliv skrevs på 40-talet av amatörpoeten, den vinröde Rubenom, i det borgerliga reklamchef i Örebro för Viking skokräm. Efter två vita och en brun skrev han alltid vers.
■   Från fönsterbordet mot torget kunde man denna snöiga torsdag varken inregistrera några gummor hemfallna åt karamellorgier eller några vittnande Potatis-Toror. På den stora öppna platsen nedanför den vackra kyrkan fanns bara kiosken där IK Nitro bedriver sitt kafflotteri. Frånsett två pratande tanter i hörnet av Borgmästaregatan och Rådmansgatan war alles Schicksal und Buplatz som tysken sa. Inne på
Nora stads och Bergslags Tidningsredaktion inskränkte sej hetsen till en handfull medborgare som rev åt sej ur högarna av V 5-kuponger.
    Vad är det som är på tapeten just nu?
    Tidningsläggen berättar.
■   Revykungen Rune Johansson förbereder redan jubileumsrevyn 1970 där stadens missförhållanden ska gisslas, främst då oljeutsläppen i Hagbyån.
■   Föreläsningsföreningen har redan sparkat i gång det stora vårprogrammet. Naturfotografen Björn-Eyvind Swahn fängslar auditoriet med föredrag till ljusbilder under rubriken, ‘‘Året runt i blekingska fågelmarker” och snart ångar fil mag Göte Nyhlén in i Nora för att trollbinda stan med föredraget ‘‘Bland nakna krigarhordar och vilda djur Uganda”.
■   Orgeln i Nora kyrka ska lagas och stämmas för 12 000 kronor.
■   3.000 Norabor har gått med protestlista till landstinget för att få behålla den i Nora fordom stationerade ambulansen. Nu kommer ambulansen från Örebro när man är sjuk och chauffören hittar inte utan irrar vilset omkring på Noragatorna utan att hitta rätt adress till Blindtarmarna.
■   Record-Bio ger ‘‘Bra skjutet, Matt Helm’’ Och Nora Moderata Samlingsparti satsar hårt på en skidutflykt med förtäring — samling vid Cementgjuteriet. Även icke skidåkare välkomna.
    Den stora indignationsgrejen på första sidan i Noratidningen kom i februari, fyrspaltigt fotografi och allt. Det gällde snöröjningen. Plogbilarna hade skyfflat upp sådana driver vid torget att turisterna inte längre kunde njuta av Emil Näswalls vackra Bergslagsbrunn. Den hade helt skymts. Och vad värre var, de höga drivorna hade blivit ett allvarligt riskmoment i den livliga trafiken på torget. En dag hade bussen från Örebro varit nära att kollidera med en Volvo från Siggebohyttan!
    Detta är alltså vad som händer i Nora just nu: Ambulanserna kör vilse, en fil mag. kommer till stan för att föreläsa om nakna krigarhordar i Uganda och Örebrobussen är ute på farliga äventyr . . . Säkert får i Dagmar Lange ihop nåt intressant av det här till jul. Jag är bara nyfiken på hur hon ska få med den där blålätte farbrorn på hotellet. Kanske kunde hon få honom att få inflammation i blindtarmen?
    Vi får se.