Ön som ropar efter er: MALTA!

  nr 46 1962                    
••• Jag har just upptäckt en ny semesterholme i Medelhavet åt er. Malta! Nåja, om sanningen ska fram så upptäcktes den väl för ganska längesen, för den ligger ju mitt emellan Rom och Kartago som romarna ansåg borde förstöras. Men jag har upptäckt den som svensk semesterö.
    Varför åker ni just till Mallorca så fort ni har en stund ledig? Åk till Malta nån gång för omväxlings skull. Tiotusentals engelsmän söker rekreation på Malta varje år, men aldrig en svensk. Och det tycker jag är synd, för Malta är en ganska festlig holme med ett klimat som bara den holme kan ha, som ligger tio mil från Nordafrikas ökenkust.
    Vill ni veta mera om Malta? Varsågod och ta för er av denna lilla handledning:
•   Allmänt om ön: Stor som en tredjedel av Öland. Bara sandsten och sandstränder. Världens mest tättbefolkade land, — 330.000 invånare på 120 kvadratmiles. 30.000 bilar. Och alla som har bil dyrkar en detalj på bilen — signalhornet. Att bo på Malta är som att leva mitt i en mässingsorkester.
•   Hotell: Nybyggda i massor. Ett hotellrum på Malta är tre väggar betong och en vägg av Medelhav. I loungen sitter semestrande engelsmän i stram givakt i fåtöljerna med en whisky i handen och säjer  »Oh dear » till sina hustrur, små kuvade rultor i storblommiga bomullsklänningar.
•   Restauranger finns bara på hotellen. De  »fria » ställen, som försöker konkurrera, är inte bra. När maltesare ska laga engelsk mat, blir det bacon av alltihopa. Ingen kan som en maltesisk kock få en skiva bacon att smaka som en flik rått sälskinn.
•   Bad: Fantastiska. Från varje hotell kan ni spotta i Medelhavet, om det nu ska vara så skojigt att tillbringa sin semester med att spotta i Medelhavet... Varje hotell har en privat badstrand. En gång om året sprider någon ut ett rykte att man har sett hajar i farvattnen, så det är alltid gott om plats utmed stränderna. Det där med hajarna ska ni inte ta så hårt, det är med dom som med Storsjöodjuret här hemma.
•   Trafiken: är bortsett från det evinnerliga tutandet ganska lagom. Festligaste inslag: Gamla lastbilar från 30-talet som målats med kärlek och glada färger. De har alla namn såsom  »East of Eden»,  »Fire Fly»,  »Pat Boone »,  »This side up »,  »Errol Flynn », »Still alive » och »Golden Boy»... Bussarna fungerar trots att de byggdes under den förra delen av 30-talet. Som tack hänger det skyltar i alla bussars bakrutor där det står: Leve Kristus! . . . • •   Flyg: Varje dag från Rom, Palermo och London.
    För 150 år sen tog britterna hand om Malta och gjorde en flottbas av denna sandstensholme. Numera är Malta en självständig holme, men de brittiska myndigheterna sitter med i regeringen. Malta har problem, ön är fattig. Eftersom Maltas hamnar saknar kajer, kan ön inte tjäna pengar på sjöfarten. Fartyg, som angör Malta, måste lossas och lastas ute på redden av tusen maltesiska båtar, små marina skönheter med uppbyggda stävar som målats i glada pastellfärger och kajkas fram över havet av svartmuskiga men gemytliga roddare. Ett försök av myndigheterna att bättra på öns affärer genom att anlägga kajer stöp på en protest från småbåtsroddarnas fackförening. En kajanläggning skulle göra roddarna arbetslösa.
    Öns enda arbetsgivare är den brittiska flottan. Och eftersom den har behagat skära ner sin bas med 75 procent sen kriget, så är det ont om jobb. Malta arbetar för full maskin på att exportera arbetskraft till Väst-Tyskland. Och vill ni ha hembiträden, så ring till Malta. Tiotusentals unga flickor kommer som ett skott om ni betalar resan till Sverige. Det går att komma till Stockholm för c:a 300 kronor med båt och tåg. Malta har ungefär 300.000 invånare. Landets ekonomi räcker till att försörja 300.000. Just nu har man 6.000 arbetslösa.
    Varför tycker jag då att ni ska åka till Malta på semester? Är det billigt där? Nej, inte särskilt. Är det roligt där? Nej, inte särskilt. De nattklubbar som finns erbjuder ungefär det mått av underhållning som en svensk landsortskrog kan prestera. Vad är det då? Jo, klimatet!
    Det är underbart varmt och skönt året runt, ty Malta har Medelhavets bästa väder. När det någon gång regnar, så är det överstökat på 20 minuter och efteråt känns det som om hela ön har tagit en uppfriskande dusch, och det är ju precis vad den har gjort.
    Och så en sak till: Malta behöver er!
    Just det. När engelsmännen skar ner flottan, kompenserade man Malta genom att hemma i England bedriva en hård propaganda för Malta som turistort. Och tiotusentals engelsmän reser dit som ett resultat av denna propaganda. De faktum att de återvänder år efter år, tyder på att det fanns täckning för propagandan.
    Varning! Om ni reser till Malta så låt er inte förföras av de lyriska namnen på alla barerna. De finns en bar i varje hus på Malta. Dom heter: »Hollywood Paradise» eller »Queens Delight» eller »Great War Bar» eller »Sailors Dream» eller något annat i den stilen. Men ni ska finna, att en bar på Malta är bara ett hål i väggen. Där finns, två långbord och två långbänkar för gästerna. Och så en bardisik där bartendern, en liten glad maltesare, residerar. Jag bad om en kaffe och en konjak. Jag fick ett Duralexdricksglas med kaffe och ett dricksglas med konjak och det kostade tre kronor i svenska mynt. Men sånt tycker jag är roligt 
    Och så har baren TV. Malta har haft en egen TV-sändare i fem veckor nu, och redan vimlar lokaltidningen »Times of Malta» av insändare om det usla programmet. Största succé hittills: Bröderna Cartwright.
    Hårda bud upplevde Malta under kriget när en stor del av engelska medelhavsflottan hade sin bas här. Tyskarna behärskade Sicilien, 10 mil från Malta, och Tripolis, åtta mil från Malta. Under åren 1940—43 bombades Malta fyra gånger om dagen.
    Tom W. Hedley, chefredaktör för Times of Malta, berättade för mej: 
    — Vi satt här i tredje våningen på kåken och redigerade tidningen som vanligt, men när det var dags för bombanfallen, dom kom nämligen regelbundet med tysk precision och punktlighet, så åkte vi på brandkårsstången ner i källaren och fortsatte redigera där. Nyheterna fick vi per morsetelegraf direkt från London. Vi kom ut varenda dag under kriget. Vi vande oss snart vid bomberna. Tre års bombanfall förmådde inte ta död på mer är 1.000 personer av Maltas 330.000. Då var det värre med maten Konvojerna från England med mat sänktes av tyskarna. Allra värst var vitaminbristen. Skinnet sprack på oss.
    Nu vet ni kanske lite merom Malta än för fem minuter sen. Åker ni dit nästa gång? Bra. Dom blir så tacksamma. Och så en sak till: En tredjedel av öns befolkning talar flytande engelska, så ni har inga svårigheter att göra er förstådd. Men tala inte om att ni är från Sverige, för Sverige har man inte en aning om på Malta. Dom börjar bara smickra er för våra vackra alper och frågar om ni eventuellt har några fina klockor att sälja.