Ryska är också ett språk! 
  nr 46 1964 
■■■ Dåbryj djen! på er. Jag sitter i en flygmaskin på väg till Moskva och skriver det här och det var inte en luftgrop vi passerade just nu, utan dåbryj djen betyder goddag på ryska.
   Parlörer har alltid förhäxat mej, men den här svensk-ryska ordboken är någonting alldeles extra. När man har suttit och lyssnat på ryssar i TV, så har man tyckt att det låter som skön musik när ryssarna pratar. När en svensk grodman säjer i TV-Aktuellt att han varit nere och gjort nya fynd på Vasa, så låter det: »Jo vi a ot ya fynn allschå ee i aket...» Men när en ryss pratat från en kapsel 4 mil upp i rymden, så har språket klingat som en utsökt melodisk hymn genom etern. Man nalkas alltså den ryska parlören med vissa förväntningar. Den blir ett slag i ansiktet! Man kunde väl aldrig tro att en hymn kunde vara så svårstavad.
   Mitt över Finska viken har man inte kommit längre i språkkunskaperna än att "ja sjvet» (jag är svensk) och »maja familija andersån» (jag heter Andersson). Jag heter visserligen Olsson, men parlörer kan ju inte tänka på allt. Man får vara tacksam för att man inte är operasångare och heter Gedda för då fick man heta Sjtjoka i Moskva. Vidare har jag lärt mej att jag är »tritsatj djevetj» år gammal och att »predlagajo tésd za mir» betyder Jag föreslår en skål för freden! Dadna! (Botten opp.)
   Hur bar sej Karl XII åt? Det har jag alltid undrat. Det fanns ju inga parlörer på den tiden han for omkring i Ryssland med sina bussar (avtåbos). Vad sa de svenska generalerna till de ryska när de träffades? Fraser som »Ja pjervaj ras veseseser» (Jag är för första gången i Sovjetunionen) eller »E ta maj bagasj» (Detta är mitt bagage) var väl ingenting att komma med i stridens hetta? Männen i ledet löste väl problemet enklast nog, man skar örona av varann med sablarna och sen spelade det mycket liten teater (malaj teatr) vad man sa.
   Men, som sagt, generalerna måtte ha haft ett litet helsicke. För att inte tala om kungen själv. Jag har hållit på sen Åland och letat i parlören för att lista ut vad »Detta ska hädanefter bli min musik» kan heta på ryska. Det närmaste jag kommit är »Ja chatje'lby paslo 'sjatj simfonitjeskaj kantsert» 
    — Jag skulle vilja höra en symfonikonsert. Förmodligen sa han väl ingenting, för hade han brytt sej om att säja någonting skulle fienderna ha gjort kalops (goljasj) av honom innan han hunnit till femte stavelsen.
    Bara en sån sak som veckodagarna är ett marigt kapitel. I dag är det ftårnik (tisdag), i morgon är det sreda, sen är det tjetverk, pjatnitsa och sobåta. Ordning och reda, pengar på pjatnitsa, det stämmer ju inte alls.
   Vare sej man åker omkring i Ryssland som buss åt Karl XII eller som fredlig turist 1964 så har det sina vanskligheter att ge sej i kast med språket. När jag gästade Sovjet förra gången, det var 1955, hade det svenska turistandet i landet inte kommit igång. Det enda som fanns att tillgå ifråga om parlörer var ett litet häfte som tryckts 1912. Det var fyllt från pärm till pärm med lämpliga repliker som:
    — Vet hut kvinna, 40 kopek är lagom för ett så uselt hyresrum som detta!
    — Akta dig, kusk, 10 kopek ska du ha för skjutsen, inte mera!
    — Nå, så kvicka då på med mitt bagage så vi kommer ombord någon gång!
    En och annan svensk medresenär som försökte använda parlören 1955, höll på att få på nöten och fick skynda sej att utbringa en skål för freden.
    Vad Säger den parlörstyrda svensken av idag? Jo, han är betydligt artigare. De nya parlörernas författare har tagit hänsyn till takt och ton.
   För er som av en eller annan orsak skickas till saltgruvorna i Sibirien kan det kanske vara bra att veta vad ni ska säja när ni kommer fram. Här ett par fraser som underlättar umgänget med gruvbasarna och kamraterna därborta.
    Ja zakazal nåmer — Jag har beställt rum.
    V katåråm tjaso abjet? — Hur dags är middagen?
    Prasjo prinesti mnje zaftrak v nåmer? — Kan jag få frukosten på rummet?
    Razrjesjytje  priglasitj vas na tanets? — Får jag lov till den här dansen?
    Jest li o vas kavkaskije bijoda? — Har ni kaukasiska rätter?
    Ja chatjo zakazatj tjelefånaj razgavårsa stagålmam! — Jag vill beställa ett samtal med Stockholm.
    Däremot saknar man repliker i parlören som man har användning av i Moskva just för tillfället. Nästa gång Bonniers trycker en ny upplaga av sin reseguide, vill jag att de här frågorna kommer med:
    Hallå, kypare, det ligger en mikrofon i makaronipuddingen!
    Det kändes väl i alla fall lite snopet, Nikita Sergejvitj?
    Nå ja, femton år går ju ganska fort i en sån här trevlig gruva.
    Det tycker jag var knackigt betalt för en så lyckad mikrofilm. Då får det vara.
   En sak vet jag som är värre än att vara svensk i Sovjet, och det är att vara ryss i Sverige och försöka läsa svenska tidningar.