Sista brevet från Sverige!  
   
nr 49 1964 

■■■ En ryss som vistats i Stockholm några veckor bad mej att ta med ett brev till en ryss hemma i Moskva, och det är klart att jag gärna hjälpte till med den saken. Postgången till Sovjetunionen är kanske inte vad den borde vara, man lekte ju ryska posten när man var liten, så man vet vilket vanskligt kapitel det rör sej om. Brevmottagaren i Moskva blev så lycklig, att han lät mej läsa brevet. Så här stod det:
   "Kära Vladimir Ivanovitj Petrovska.
    I tre veckor har jag nu vistats i den svenska huvudstaden Stockholm utan att kunna lära mej ett dyft av språket. Våra rysk- svenska parlörer tycks inte vara utarbetade med den noggrannhet som den 22 partikongressen uppmanade oss till. Jag försökte t. ex. läsa sportsidorna i de svenska tidningarna, men ingenstans i parlören kunde jag hitta vad »Honken snuvade Hinken» betyder. Och inte heller finner jag i vår parlör ett uttryck som stockholmska bilister ropar åt mej när jag flanerar på gatorna. Vet du, min käre Vladimir Ivanovitj, vad »Nå
, får du ändan ur vagnen nån gång, gubbjävel», heter på ryska?
   Bostäderna i detta land räcker till för de flesta, ja, man har t.o.m. gått så långt i sitt slöseri med bostadsytan att man låter bara en familj bo i varje lägenhet. En lustig sak är att man alltjämt bygger så otidsenligt. T.o.m. nybyggda enfamiljshus saknar eldstad, folk sitter i trädgården utanför villorna och steker sin korv över träkol på ur åldriga grillgaller.
   Politiken är också lite egen domlig i våra ögon. Framför allt utmärkes den av en total kraftlöshet. I riksdagshuset på Helgeandsholmen, motsvarigheten till vårat Kreml, står det dagligen folk och föreslår att Tage Erlander skall rensas ut ur centralkommittén men det blir aldrig något av. Så fort oppositionen börjar bil högljudd berättar den här Erlander roliga historier för folket och återvinner därmed genast sin popularitet.
   Utrikespolitiken tycks man sköta ganska smart och på sistone har svenskarna närmat sej finnarna på ett sätt som vi får se upp med. Da heter ja på svenska, men alla svenskar säjer nu mera i stället kyllö och det är inte utan att man anar ugglor i mossen.
   Har vi då inte utövat det minsta inflytande på det svenska samhället? Märker man ingenting av rysk påverkan t. ex. inom konsten? Jo, naturligtvis. Ett par kvällar den senaste veckan har jag varit ute på restaurang och lyssnat på musik. Med häpnadsväckande fräckhet har svenskarna knyckt alla våra stora ryska schlager från 50-talet, du vet den där perioden då våra ryska kompositörer arbetade för högtryck. Gamla ryska slagdängan »Fsevå Charåsjeva», kallar dom här för »Yes, sir, that’s my baby» och »Sonja», kallar dom hår för »Dinah». Och du minns den där svängiga låten »Ja vas ljobljo» som kamrat Illivitj Paravitj fick Leninpriset för 1961, den kallar dom här för »In the mood».! Vi skulle nog ha hängt med i Bernkonventionen och skyddat våra konstnärliga alster för intrång. Inte bara intrång förresten, olika former av politiska påtryckningar på konsten sätter också märkliga spår. Såg häromkvällen August Strindbergs »Dödsdansen» i svensk översättning och bearbetning. Huvudrollen, den tappre parti funktionären i Riga, hade man gjort om till gammalspattig kustartillerikapten i Stockholms skärgård!
    Kyrkan har en starkare ställning här än hemma, men svenskarna går ändå dit så sällan så att prästerna har börjat leka med dockor.
   Frisörerna har gått i strejk just nu. Vissa strejkbrytare som klipper i smyg existerar, för de rika och besuttna är alltjämt välklippta, medan ungdomen som inte har råd att betala, tvingas låta håret växa. Alla svenska ungdomar går nu om kring och ser ut som Maxim Gorkij under vagabondåren.
   Båttrafiken i Sverige är koncentrerad till det lätta tonnaget båtarna är så små att alla får inte plats, en del får bogseras i kölvattnet med skidor på fötterna.
   Ordspråken är lustiga, jag har lärt mej flera stycken. Bl.a. »Tjo flöjt, sa Janne Vängman», en svensk motsvarighet till vårat »Chou En-Lai, sa Leonid Brezjnev».
   Maten är ganska närande, bortsett från den usla soppa dom serverar efter räkorna på restauranger, rena bondvattnet med en fattig citronskiva i. Jag måste begära påfyllning tre gånger innan jag blev mätt.
   Dryckesvanorna är ganska måttliga, det väckte uppseende när jag drack 18 cl vodka till gröten på en Tsarkrog.
   Underhållningen i TV verkar god. De just nu populäraste TV-ansiktena är Nils Poppe och CH. Hermansson, den senare så poppis så tittarna kallar honom för Röda Stjärnan.
   Aktuellt i Sverige just nu är det här med människans härstamning. Darwins påstående att människorna härstammar från aporna har inte bara väckt förstämning bland aporna, utan också i Ydre i ett landskap som heter Småland. Föräldrarna är rädda för att barnen ska komma hem från skolan och kalla far och mor för tarzan och morzan, Om jag hinner ska ja göra en avstickare till detta Småland. Där har dom tjejer som heter Sussilull och Sussilo.
   Och så bråkar dom i svenska tidningar om två vapensmugglare från Cypern som tänkte smita ur landet. Dom ämnade sticka till Turkiet, men polisen var dom snabbt Bosporen."

   
    Har ni hört den här?
    Svensk-amerikanen berättade:
    — Well boys, jag minns en gång i Astoria på Long Island, när det var eldsvåda i huset intill där jag bodde. Huset var helt i lågor, så brandkåren kunde inte göra något. Som vi står där och glor, banar sej en ung man genom folkmassan förbi poliskedjan och brandmännen och travar rätt in i det övertända huset. Några minuter senare upphörde eldsvådan tvärt, och den unge mannen, som vi alla tror innebränd, kommer frisk och färdig ut genom porten. Brandchefen rusar fram till honom och undrar vem han är och hur han burit sig åt
    — Well, säger den unge mannen, jag är eldslukaren Herkules från Circus Barnum. Och så här stoppmätt har jag inte varit på flera veckor!