nr 36  1965                       
■■■ Det känns alltid skönt att bli av med något av sina komplex och den här veckan har jag blivit av med ett. I många år gick jag omkring och bar på en ohygglig hemlighet, det var jag som var den ende svensken som inte varit på Mallorca. Och nu är det inte nog med att jag varit där . . . jag ÄR där.
    Så här ser det alltså ut detta märkliga örike som för länge sen distanserat det svenska folkhemmet så grundligt att det inte bara kan försörja en medelsvensk med mat och logi i en vecka utan också frakta honom tur och retur tvärs över Europa för 175 kronor. Jag har varit här i en kväll och en hel natt och tycker att Mallorca är fantastiskt. Redan nu har man hunnit samla erfarenheter och kan dela med sig till de svenskar som eventuellt inte har varit här.
   Ta blåställ med er, Palmas gator är kantade av trottoarserveringar. Över trottoarserveringarna susar stora trädkronor. I trädkronorna kvittrar stora fåglar. Just som ni läppjat på er Cuba libre och tycker att livet är skönt så säger det plopp. En spansk fågel har bajsat. Barserveringarna utefter huvudgatan Generalissimo Franco är fylld till trängsel av svenskar som fåglarna har bajsat på.
    Det hör till dom viktigare kvällsnöjena detta att sätta sej på en barservering och studera folklivet. Svenskarna är lätta att känna igen. Var svensken än befinner sej i världen, vart han än är på vag känner man lätt igen honom på två av hans viktigaste egenskaper.
1.)  För att inte kollidera med folk i gatuträngseln går han alltid till vänster vid möten och kolliderar i stället med hela stan.
2.)  Svenskens gång tar man inte fel på. Vare sig han är på väg till stranden för att bada eller till butiken för att handla eller till nattklubben för att supa ser han ut som om han var på väg till postgirot för att betala hundskatten.
    Ett annat tips för det fåtal som ännu inte hunnit åka till Mallorca: Spanska språket är inte alls så svårt som folk säger. Jag satt på en enkel bar klockan tolv i natt och såg på proffsboxning i TV. Barpubliken levde med i varje smäll. Jag lärde mig att »oj» heter »oj» på spanska.
    — Oj, skrek jag när en neger slog bort kran på en spanjor.
    — Ja inte sant, sa en spanjor i lokalen. Oj!
    Negern vann, men båda fick pokal och uppförde en jublande krigsdans. Något gladare än en spanjor som kommit tvåa i boxning har man inte sett på länge.
   Nattlivet på Mallorca har man ju läst en del om. . . supa och hålligång och sånt lär ju förekomma.
    Visa mej det syndigaste som finns i Palma, bad jag den lokala expertisen.
    — Casa Vallies, sa expertisen till taxichauffören. Den gamla bilen skakade upp i fyrtio kilometer så att det skrek om de blanka däcken i varje kurva.
    Vi kom till en nattklubb som är lika stor och lika fashionabel som Röda Rummet vid Norra Bantorget. Skillnaden är närmast den att den galonerade vaktmästaren i dörren inte nobbade en.
    Han praktiskt taget kastade in en.
    Lokalen myllrade av kärringar från Småland som stimmade och sa »Pripps är gott det». Pripps är lösenordet på Mallorca där Pripps blåa skyltar är ledfyrar genom de ökända kvarteren. Champagne och rom i all ära . . . Men det populäraste drickat på den här holmen är svensk öl som kostar 1:50 burken.
    Ett ord: Show stod på en skylt utanför lokalen. Ack, detta missbrukade ord. Showen började klockan ett och bestod i att en helt lokal förmåga tog på sig en sombrero och ett par cowboybrallor och började steppa och slå klackarna i stengolvet på spanskt vis. En äldre dam från Vimmerby träffade huvudet på spiken när hon pep i mörkret:
    — Det var in helvetes karl te å stampe!
    Skulle han resa till Stockholm och ta jobb som stensättare i Hötorgscity skulle han sannolikt stampa ihop sina modiga 15 kronor i timmen,
    Att nattlivet är så pass dåligt på Mallorca fyllde mig med en viss tillfredsställelse. Man har ju alltid påstått att det stockholmska nattlivet är jämmerligt och att turister från främmande land vänder Sverige ryggen därför att det inte händer något i landet efter klockan tre på natten.
    Klockan tre på natten är det ganska tyst i Palma. Dom enda som är vakna är en och annan polis och så någon enstaka svensk som irrar omkring med nyckeln framför sig och försöker erinra sig vad hotellet hette.
    Jag föreställer mej att Stockholm är betydligt livligare klockan tre på natten. Skillnaden är egentligen bara den att i Stockholm är det inte stockholmare som surrar om nätterna. Dom som surrar i Stockholm är spanjorer, Stockholmarna själva surrar i Spanien.
   Hamburger Börs, detta utmärkta centrum för nattsurr i Stockholm, har som bekant fungerat som nattklubb även i år. Nu säger Kontrollsty-relsen att till nästa år blir dit förmodligen inga nattklubbar som får ha öppet till tre. Myndigheterna funderar i stället på att låta alla krogar i stan ha öppet till två. Hittills har det varit så att dom vanliga krogarna fått servera sprit till 00.30 och ha publiken kvar till 01.00 medan nattklubbarna fått hålla på till 03.00 mot att dom upphört med starkspritserveringen 23.30 och därefter hällt öl och portvin i gästerna.
    Hamburger Börs lät i somras sina gäster vara med och besvara en enkät. Man tyckte att man ville veta lite om vad publiken anser. Kontrollstyrelsen fastställer ju klockslag lite hipp som happ och ingen vet väl egentligen hur denna myndighet får fram dessa klockslag.
    643 personer besvarade frågorna i enkäten.
    Första frågan löd: Bör nattklubbarna få släppa in gäster till a) klockan 01.00; b) O1.30 som nu; eller c) ännu senare? På den frågan svarade 19 procent att 01.00 var en lagom tid, men 21 procent tyckte att det är bra som det är. 60 procent ville dock rekommendera senare öppet-hållande för nattklubbarna. 14 procent av dom svarande var utlänningar. Dom tyckte också att man kunde släppa in folk lite senare. Inte mindre än 69 procent av de svarande utlänningarna hade den meningen!
    Av de svenska svaren framgår att gäster under femtio år inte är särdeles pigga på sena vanor. De äldre festar gärna sent! 74 procent av gästerna över femtio år ville rekommendera ett senare insläpp medan bara 54 procent av de yngre tyckte på det viset.
    Hur länge skall nattklubbarna ha öppet över huvudtaget? Till 02.00? 03.00 som nu? Eller ännu längre? Som nu, sa 41 procent av de svenska gästerna. Till 02.00 sa 4 procent. Ännu längre än nu, sa 55 procent. Av utlänningarna var det 73 procent som rekommenderade öppethållande till frampå småtimmarna.
    När skall spritserveringen upphöra? 59 procent tyckte inte att den skulle sluta förrän krogen stängs, men hela 37 procent tyckte att 01.30 är lagom. Bara 4 procent sa sig gilla nuvarande system, med starkspritsstopp klockan 23.30 och öl och vin för resten av natten.
    Siffrorna finns på Hamburger Börs. Kontrollstyrelsen kan vända sig dit så slipper den fastställa nattlivets klockslag på en höft.