VAD HÄNDER I ÖREGRUND!

 
nr 20 1966       
••• Öregrund som har anor sen 1491 har sju månader kvar att leva, sen försvinner stan.
    Det var därför som en rospigg ringde till SE och sa:
    — Kom hit och skildra stämningen i stan. Vi är så förbannade att vi kan explodera!
•   Majsolen log milt över den brusande huvudgatan när vi körde in i Öregrund. Två kattor, en gammal gumma på cykel och borgmästare Brundin svarade för bruset. Utanför lunchbaren stod brandbilen, en Ford V8 modell 1935, parkerad för brandkåren var inne och fick sej ett isterband. Mellan de röda stugorna längs Vintergatan lyste snödropparna i gräsmattorna. Biografteatern lockade med »Gangster Eddie». Metodistkyrkan lockade med pastor Gösta
Rosenqvist. Nere på hamnplan samlades pensionärerna på ljugarbänken. En och annan klagade över att det var för många nitar i kaffetombolan, men eljest härskade friden. Några detonationer från exploderande rospiggar hörde vi inte av.
•   Vad är det som händer med Öregrund vid årsskiftet? Jo, Öregrund upphör att vara stad och slås ihop med grannstaden Östhammar som ligger två mil bort. Den sammanslagna staden ska heta Östhammar, namnet Öregrund ska för alltid suddas ut.
    — Och det tycker vi är för jäkligt, sa Elias Ahlberg som bott här ända sen han 1919 mönstrade av på fyrskeppet Västra Banken och klev i land. Öregrund är en stad med traditioner, här brände ryssarna och härjade. Östhammar brydde man sej inte om, den stan var inte ens värd att brännas, tyckte dom väl. Om dom åtminstone kallade den sammanslagna staden för Öregrund, då vore det åtminstone någon ordning, sa Ahlberg och rättade till hängslena på blåstället. Öregrund är ju i alla fall äldst.
    Men där tog nog Ahlberg fel i alla fall, för det är faktiskt Östhammar som är äldst.
•   Borgmästare Sven Brundin stod på Rådhustrappan och sorterade dagens post.
    Han sa:
    — Det var ju så att Öregrund kom till därför att Östhammar inte längre dög som hamn. Genom landhöjningen blev hamnen i Östhammar så grund att stadsborna anhöll hos drottning Kristina att få flytta stan hit där Öregrund nu ligger. Kristina sa ja och Östhammar flyttades. Men det fanns tjuriga rospiggar redan på den tiden och halva stan vägrade att följa med och bodde kvar. På det viset fick vi två småstäder in på varan här uppe på Upplands kusten.
•   Öregrund i dag, det är 2.000 invånare på vintern och 25.000 på sommarn. Så här års håller den lilla stan just att gnugga vintersömnen ur ögonen. Isen har drivit i väg ur Öregrundsgrepen med kurs på Gävlebukten, ljumma vindar sveper genom gränderna och på kvällarna färgar solnedgången havet rött bortom Djurstens fyr. Bergen av strömmingslådor växer på kajerna i hamnen,  man väntar massor av strömming vilken dag som helst, nu när trålfisket har kommit i gång. Småbåtarna börjar komma i sjön och det luktar tjära och oljefärg från uppläggningsplatserna. Bakom kobben där Hasse Alfredson och Tage Danielsson höll till fjol sommar, och spelade in "Att angöra en brygga" kommer den första plastsnurran skrikande som en 50 hästars geting.
    Över idyllen mäter den tvåhundraåriga klockstapeln tiden med spröda slag.
•   Under en parksoffa låg Erik Zetterberg raklång på marken. Det visade sej att han med skruvmejsel i näven höll på att göra service på soffan, Han sa:
    — För en annan som är född här i stan är det lite bittert att den ska utplånas vid årsskiftet.
    Östhammar har förresten redan börjat. Såg ni kanske nån vägvisare som pekade mot Öregrund när ni åkte igenom Östhammar? Nehej, kan tänka mej det. Dom har plockat ner skyltarna och det är ju ett jävla sätt!
•   Sigfrid Pettersson, pensionär, kisade mot hamnen med kepsen på näsan mot solen. Fiskarfamiljen Westerbergs från Ormön var just på ingående med kuttern, första stadsbesöket sen isen släppt. Hammarslag ekade från den nya kajen som fått kraftiga cementfundament.
    — Nu bygger dom kajer i betong som dom skulle ha gjort för femtio år sen, sa Pettersson, Va? Östhammar? Ja, det är så tokigt så det orkar man inte tala om. Vad ska en göra åt det?
•   John Westerberg sa när kuttern väl kommit till kaj:
    — Öregrund blir väl Öregrund i all framtid för oss. Skillnaden blir väl inte så stor. Men det vore synd om turismen skulle skadas av namnändringen på så sätt att folk åker fel och hamnar i Östhammar när dom ska hit.
•   Oscar Östlund , klockaren som ömt hissar loden i den tvåhundraåriga klockstapeln, sa:
    — Kyrka och pastorat förblir vid det gamla. Förändringarna blir nog inte så stora. Vi får bara hoppas att Östhammarsborna visar en positiv anda när det gäller att tillvarata Öregrunds intressen.
•   Gamle maskinisten hos Vattenfall, Nisse Söderberg, satt på balkongen med kikaren och följde tre ryska fartyg som just stävade norrut genom Öregrundsgrépen.
    Han sa:
    — Hur det känns att bli Östhammarsbo? Jo, sämre kan det väl i alla fall inte bli, så uppåt väggarna som den här stan har skötts! Tänk bara när dom anslog 100.000 kronor av skattebetalarnas pengar till Stadshotellet Det var klart att Stadshotellet behövde kommunalt stöd, men dom anslog pengarna till krögaren, inte till hotellet! Och det var klart att krögaren tog pengarna och dunstade. Nu är det ny driftig krögare och ny ordning på hotellet. Men pengarna är borta.
•   En man som målade sin båt nere vid stranden sa:
    — Det har väl ingen betydelse för oss invånare vem som styr. Det blir väl lika tokigt i alla fall.
    — Förlåt, hur var namnet?
    — Tänk, precis just nu så glömde jag bort'et.
•   En Östhammarsbo som också önskade förbli anonym, sa:
    — Man är från Östhammar, men det ska man tala tyst om i den här stan, annars kan man få på nöten. Det är ungefär som att vara svensk i Danmark.
•   Borgmästare Brundin satte taxen Pyttan i knäet och sa:
    — Man får förstå Öregrundsbornas bitterhet. Främst är det väl myndigheternas vägran att kalla den nya kommunbildningen för Öregrund-Östhammar som irriterar dem. Folket i staden menar att kan man säja Skanör-Falsterbo i Skåne så kan man säja Öregrund-Östhammar i Uppland.
    Sen har bitterheten också sin  rot i en fruktan att den nya storkommunen inte ska ta sej an Öregrunds intressen på det rätta sättet utan satsa alla pengar på Östhammar. Men där får väl Öregrund se till att stans representanter i den nya stadsfullmäktigeförsamlingen håller styvt på sin gamla kommun.
    Taxen Pyttan nickar instämmande.
    — Man får acceptera att kommuner slås ihop, säjer borgmästaren. Vi som arbetar i det kommunala och ser hur statens krav på kommunala investeringar ständigt ökar, framförallt när det gäller skolor och skolbespisningar, vi inser att små fattiga kommuner måste slås ihop till större enheter för att kunna klara ekonomin.
    Om detta sen är en lycklig ut veckling, det vet jag inte. Jag vet bara att här i Öregrund går så mycket av våra pengar till ändamål som staten föreskriver, att det knappt finns något utrymme kvar för anslag till sådant som idrottsanläggningar och turistserviceanordningar osv.
    Öregrund har inte råd att vara Öregrund.
    Och det hjälper inte långt att rospiggarna är så förbannade att dom kan explodera.