nr 48  1966        
■■ Bensinbolagen satsar hårt. Förr i världen räckte det med en kiosk och några pumpar. I dag ska det vara lyxvillor med tillbehörsbutik, grillbar, och en skog av pumpar. Det enda man inte satsar på är killarna som sköter mackarna.
  Jag noterade ett personligt rekord i bristande service i förra veckan. Macken ligger 23 km från Stockholm. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att skratta.
    Han var för härlig, den långhårige orangutangen som »betjänade» mej. Han uppträdde i den skitigaste overall som jag sett.
    — Häll i för 20 kronor premium, sa jag.
    — Mmmm, sa killen, petade slangen i tankhålet och tuggade tuggummi.
    Sen sa det blubblubb i tanken i tre minuter och så sa killen:
    — De gick i för 32:80.
    — Men jag bad ju om bensin för 20 kronor.
    — Visst fan!
    — Tänk om jag inte haft mer än 20 kronor på mej, vad hade hänt då?
    — Då hadde'ru fått ställa kärran å hämtat den när'e blitt löning.
    — Det är tre veckor dit!
    — Ja, fy fan va tiden går långsamt.
    — Har ni tittat på oljan?
    — Mmmm.
    — Nå?
    — Nå va då? Den såg ut precis som all annan jävla olja. Haha.
    — Kan man få tala med chefen för macken?
    — Nä.
    — Var är han?
    — Sitter på muggen å läser porr.
    — Vi kanske kan kolla luften under tiden?
    — Nä, de går inte. De va nån jävel som sabba pumpen i går.
    Chefen kom ut ur det allra heligaste. Hans svarta labb kramade ett exemplar av Piff som var så oljetummat att det verkligen gjorde skäl för benämningen smutslitteratur. Chefen glodde slött på mej, höll opp dörren och sa:
    — Ska'ru in å pissa?
    — Kanske det, sa jag och tog hemlighuset i besittning för att tvätta tassarna. Att använda själva brusfåtöljen hade jag inte en tanke på. Den hade tydligen fungerat som avstjälpningsplats för spillolja, för den såg ut som om den nyligen besökts av en robotmänniska med sommarsjuka.
Någon tvål fanns inte i toalettrummet. Något papper fanns inte heller. Men för kundernas komfort låg en sönderriven Dagens Nyheter på golvet.
    Varsågod, sa jag till den unge tuggummituggande mannen, här är 32 kronor.
    — 20 öre tillbaka, sa killen.
    — Äsch, det är jämnt, sa jag.
    — Får jag alltihopa? sa killen och log försmädligt med tuggummit mellan tänderna. Jag lovar att jag inte ska slösa bort dom!
    På sätt och vis var det tur att luftpumpen gått sönder. Jag skulle inte vilja åka omkring med den mackens luft i mina ringar. Som sagt, 23 km från Stockholm. Den det vederbör får ta åt sej. När tillsätter bensinbolagen kringresande inspektörer som håller efter mackarna? Det går att avlöna hundra inspektörer för dom pengar man lägger ned på att skryta med service i braskande helsidesannonser.