Det är så mycket vi inte har att säja varann!
nr 38  1978  
    Vi brukar skryta med att vi lever i ett fritt land där man får säja vad man tycker.
Jo tjänare. Sanningen är väl den, att vi inte längre törs ha en egen mening om saker och ting. Vi tänker taktiskt, aktar oss för att stöta oss med chefen, aktar oss för att avvika från policyn i vår bransch, aktar oss för att säja något som kan rubba grannsämjan i villaområdet, aktar oss ibland av rena bekvämlighetsskäl att ge oss in i debatt.
    Visst får vi säja vad vi tycker, men vi gör det inte, vi väljer i stället att vara ett folk med torftiga standardfraser. Varhelst två polare möts, uppstår därför samma standarddialog:
    — Läget?
    — Under kontroll, hörru.
    — Huvet opp å fötterna ner?
    — Ja, de går en dag i sänder. Själv då?
    — Samma här, man får sitta oppe hörru.
    Mer än dessa magra fraser har vi just inte att komma med. Möjligen förlängs dialogen ibland med en tämligen ointresserad förfrågan om "tanten å barna" och svaret blir för det mesta att även dom får sitta oppe.
    Kungen har varit kung i 5 år och med anledning därav har han intervjuats av TT som skickat en reporter till Slottet. Reportrarnas frågor till majestätet kan sammanfattas med ett ord:
    — Läget?
    Jo, kungen tycker att han liksom börjar bli varm i kläderna, att kungarollen börjar kännas hemtam.
Han säjer sig vara intresserad av "näringslivet som utgör grunden för vårt välstånd" men uttrycker bekymmer för landets ekonomiska läge. en klart schyssts pryl i tiden tycker han dock att miljövården blivit. "Miljövårdsdebatten har kommit långt, vi har kunnat vrida utvecklingen till något positivt. Det finns sjöar som räddats från förstörelse genom vårt förutseende". I övrigt framgår det att drottningen och prinsessan Victoria, tanten och barnet, får sitta oppe.
    Mer har han inte att säja till TT. Men det ska man väl inte heller begära. Grabben är ju svensk! Och som alla svenskar väger han sina ord, aktar sig för att yttra en stavelse som kan reta någon, kryssar sig fram genom intervjun på betryggande avstånd från alla lurande frågegrynnor.
    Förr vågade kungarna använda ett saltare språk.
•   Gustav Vasa kände sej hotad och spände ögona i sina fiender och sa:
    — Alla vill att yxan ska gå, men ingen vill hålla i skaftet!
    Det var märg i den formuleringen.
•   Karl XII var en tokfan som stod upprätt när granaterna visslade kring örona på honom, men medge att det låg kärv krigarpoesi i det han sa:
    — Detta ska hädanefter bliva min musik!
•   Karl XV vallades runt i Sverige på eriksgator ungefär som dom gör med Carl X VI Gustaf i dag. Vår unge monark bockar och försöker låtsas intresserad när kommunalpamparna visar sina skrytbyggen. Karl XV gav fan uti detta.
    När borgarna i Örebro visade sitt nybyggda rådhus, ropade han:
    — Hut svagdricka, bornera icke!
    Skulle dagens kung avfyra en sån replik (jag tror att det kliar i fingrarna på honom ibland) då blev det sannolikt svarta löpsedlar på stan och antagligen tvingades han förklara sig i både Rapport och Aktuellt.
    Hellre gör han som alla andra svenskar, värjer sig med allmänna fraser och slipper ståhej omkring sig. Vad han tänker får vi aldrig veta i detta yttrandefrihetens land.
    Fast nog vore det välsignat om kungen på eriksgata någon gång sa:
    — Uppriktigt sagt, kommunalrådet, så tycker jag att det här är en riktigt förbannat tråkig håla, kommunalrådet kan ta sig i brasan!
    Medge att det skulle rensa luften.
    När var det egentligen som yttrandefriheten dog? Så sent som på 20- och 30-talen var man frispråkig och rakt på sak i det här landet.
•   När Albert Engström ville sammanföra Anders Zorn med Maxim Gorkij, sa Zorn, att han inte hade tid med några jädrans journalister.
•   Kung Gustaf V var med kronprins Gustaf Adolf på eriksgata i Dalarna och frågade en mas om det var sant som det påstods att alla i Dalarna säjer du till alla?
    — Jo, sa masen, det gör vi till alla, utom till dej och grabben din.
•   När gamla Lisa på Ljusterö fyllde 70 stod Jussi Björling nedanför fönstret och sjöng serenad i gryningen. Lisa lutade sej ut och skrek:
    — Sluta och hojta, pojke, kom in och få sej en kask!
•   När flygarbaronen Carl Cederström inte fick sova på landsortshotellet för ett gäng handelsresande som skrålade i rummet intill, gick han dit i sin randiga pyjamas och skällde.
    — Jag är baron Cederström! sa han.
    — Baron? sa gubbarna. Av sviden å döma är du väl markis!
•   När Tage Erlander anförtrodde majestätet Gustaf V att han inte trodde på Gud, svarade kungen:
    — Det spelar ingen roll, käre Erlander, för Gud tror nog inte på dej heller.
•   När kung Olav av Norge var på Sverigebesök var det fullspikat på "0perakällaren. Adjutanten viskade hest men upprört till hovmästaren:
    — Finns det verkligen inte plats för kungen av Norge?
    — Beklagar, sa hovmästarn, arbetsstyrkan är fulltalig.
    I dag är det glesare mellan de roliga replikerna i tillvaron, ingen vågar annat än att tala slätkammat. Snart har vi det lika kusligt med yttrandefriheten här som i diktaturländerna. Har ni t ex hört hur dom har det i Uganda?
    Diktatorn på platsen, Idi Amin, samlade sina trognaste banditer omkring sig och sa:
    — Grabbar, jag har en ny idé, vi ska döpa om Uganda. Hädanefter ska landet heta Idi!
    Brakande applåd från alla utom en. Idi Amin spände sina grymma ögon i denne och sa:
    — Du gillade inte förslaget, va?
    Alla höll andan, alla insåg att killen inte skulle överleva gryningen. Då sa killen:
    — Jo då, i och för sig ... men jag kom att tänka på, att alla invånare på Cypern kallas för cyprioter. Vad kommer man då att kalla invånarna i Idi?