Det jäser bland småfåglarna...
nr 14 1967                            
■■■
Småfåglarnas årliga riksdag, samlad till lagtima plenum i en ek i Västerhaninge utanför Stockholm, räknade i år in ett rekordartat antal motioner. Efter remissdebattens första dag återstod inte mindre än 147 jåglar som ännu inte fått klyva näbb.
    En stor fråga i årets riksdag var hygienen bland fåglarna. Fru Pullan Dufva i Österbol (s) yttrade: 
    — Vi måste bl.a. sätta stopp för lärkorna. »Lärkan slår i skyn sin drill» heter det i visan. Sånt får inte längre förekomma. Lärkan får lära sej att hålla sej tills hon landat.
  I samband därmed betonade fru Dufva att något måste göras för att få fram flera duvvänliga statyer i landet. Antalet duvor har ökat med 450 000 de senaste 40 åren, men antalet statyer av kungligheter till häst har inte ökat i samma utsträckning. En duva som försökte bajsa på Arne Jones’ »Spiral åtbörd» vara nära att slå ihjäl sej.
    En rad försörjningsfrågor var också uppe till behandling. Livsmedelssituationen har avsevärt försämrats för en rad fågelarter. Värst utsatta är sparvarna nu sedan hästarna försvunnit ur bryggerinäringen och kavalleriet åker motorcykel.
   Talgoxarna klagar över situationen på ostfronten. Förr käkade människorna vanlig herrgårdsost och slängde ut ostkanterna till talgoxarna. I dag äter folket camembert, en ost som har den olägenheten att även skalet är ätbart.
   Även från skärgården rapporteras bekymmer med kalkbrist. Fru Skrockan Ejder (fp) sa i en kort replik att kalkbristen kom som ett streck i räkningen i häckningen. 
    — Just som jag var med ägg, sa fru Ejder, fick jag en sån fyllhicka att jag värpte omelett i tre dar!
   Fiskgjusarna rapporteras också ha ett litet helvete därför att alla abborrar och gäddor är kvicksilverförgiftade. En fiskgjuse påpekade att abborrarna är så fulla av kvicksilver just nu att man kan hänga opp dom som termometrar utanför fönstret. »I dag är det mildväder, minst två fenor plus.»
    — Fiskgjusarna, som inte hittar en ren abborre att gjusa vart dom än letar, dör f n till höger och vänster, sa en representant från Biskopsö. Fortsätter det så här kommer fiskgjusen snart att vara utrotad och endast leva kvar i Rättstavningslära för grundskolans lågstadier.
    Små flugsnappare på riksdagens Värmlandsgren rapporterade, att även för dem är livsmedelssituationen ganska prekär. Alla flugor är numera så nerkrökade på DDT att det knappt lönar sej att snappa dem längre.
    Även holksituationen var uppe till behandling. Herr Bo Fink i Pippilunda (k) riktade en enkel fråga till statsministern där han undrade när och hur regeringen hade tänkt sej att bygga i kapp den tjugo år gamla holkbristen. Statsministerns replik, att det i år byggs flera holkar än som någonsin byggdes i landet åren före kriget, viftades bort av herr Fink med hänvisning till att lejonparten av de nya holkarna går köns näsa förbi genom att de utbjuds till ekorrarna på svarta börsen.
    Genmälte då statsrådet, att med den årliga invandring av pippifåglar som detta land är utsatt för, kan man inte begära att alla ska beredas bostad genom myndigheternas försorg.
    — Förresten, sa statsrådet och orsakade ett ögonblicks förlägen dödstystnad i trädet, så har Sverige ingen skyldighet att hålla holk för en massa flyttfåglar som aldrig kan bestämma sej var dom ska bo.
    Herr Fink (fp) genmälte: 
    — Men, ers excellens, vi är dock hederliga svenska medfåglar!
    Varpå statsministern, herr Erland Trana (s), trasslade loss sina långa ben ur ett gammalt skatbo och replikerade:
    — Nej, herr Fink, så enkelt förhåller det sej faktiskt inte. Ni kallar er svenska flyttfåglar, men vem har gett er rätten till detta? Ni kommer i maj och pyser tillbaka till Egypten i oktober. 5 månader av året tillbringar ni i Sverige, resten av året finns ni i Egypten. Ni flyttfåglar är inte svenska för fem öre, ni är egyptiska!! Ni får för all del tillbringa er semester här, men när det gäller fast bostad torde ni vända er till herr Nasser i Kairo. Vill han kommendera ut alla egyptier i öknen för att baka ihåliga sandkakor åt er, så gärna för mej.
    Det gick som ett sus genom eken. Detta var det ingen som hade tänkt på. De bofasta fåglarna slog sina små huvuden ihop och tisslade.
    — Vi får reglera invandringen av flyttfåglar, sa en duva.
    — Vi får ordna med en spärr i Falsterbo, sa en skata.
    — Det här klarar vi aldrig själva, sa en domherre. Man kan väl inte hindra andra från att flyga omkring i luften heller?
    — Det kan man visst det, sa duvan, vi anställer ett par människor, en från arbetsmarknadsstyrelsen och en från SAS, dom är fina på såna här åtgärder.