- Do you speak English?
- Yes!
- Får jag en Chesterfield! 
 

       
nr 36  1975
    Det stod på krognotan jag fick häromdan — “1 st Scotch on the råx”. Snacka engelska ska vi, men stava är värre. Nästa gång beställer jag börbön.
    På båtfirman där jag var och tittade om det flutit in några höstfynd hörde jag en båtreparatör säja till försäljaren, att “man måste turna kran, har dom inte briefat dej om det”?
    Försäljaren var putt för att en salubjuden båt inte gick i gång.
    — Så fort han gått i ett par minuter blir motorn överhettad och stannar.
    — Är kran öppen då?
    — Vadå kran?
    — Kylvattenkran. Den där röa. Nere vid durken. Man måste turna den, har dom inte briefat dej om det? Huga ett tocket språk!
    Jag vet inte vad ni tycker, men jag menar att det knappast är särskilt lyckat med alla dessa engelska ord som på senare år har börjat drälla omkring i det svenska snacket.
    En spekulant på båtbryggan betraktade en snipa och sa till kompisen:
    — Jag diggar den här båten, men hon är för dyr för mej ensam. Ska vi fifta  på’na?
    (Digga, av amerikanska ordet “dig” för dyrka. Fifta, av fifty-fifty. man delar och betalar hälften var.)
    Det är massmediaepokens språk som slår igenom, ett språk som annonsbyråmän och TV-producenter rör sej med.
    På annonsbyråer sitter man på meetings och briefar varandra, gör summing ups och bestämmer sej för en brain storming inför nästa drive.
    På TV är dom ännu värre.
    Jag minns när TV i sin barndom skulle göra sitt första reportage från Zarah Leanders magnifika Lönö. Året var 1958 och jag råkade befinna mej i huset som gäst. Då protesterade Zarah. Bl. a mot jargongengelskan. Men först var det nånting annat hon skulle protestera emot...
    — Du, sa Zarah och fick något av stål i blicken, den där bönan som kallas producent, vad är det för en?
    — Jag känner henne inte, sa jag.
    — Hon ska få en liten omgång när hon kommer, för jag har hört att hon ligger med XX.
•   XX var Zarahs gode vän och Zarah var upprörd över ryktena om att han förförts av den unga producentsnoppan. Därför stod hon stolt och hotfull som en galjonsbild på trappan när TV-bilarna svängde upp framför Lönö.
    — Goddag, fru Leander, sa producenten med ett kvittrande leende.
    Zarah svepte sjalen tätare om sej med en arg knyck, snörpte på mun och röt med den stämma som hänfört ett par världsdelar:
    — Tant Zarah. om jag får be!
    — Jaha, sa flickan, darrade och neg.
    — Är du TV-producent du?
    — Ja, fru Leander.
    — Tant Zarah, sa jag! Jag tycker du är för smal om rumpan för att vara TV-producent!
    — Jag förstår inte vad fru Leander...
    — Tant Zarah!
    — Ja, tant Zarah, jag för står inte vad tant Zarah menar...
    — Jag menar att du är för smal om rumpan för att hålla på med det som folk säjer ni håller på med på TV!
    — Men fru Leander... Tant Zarah!
    Två kvinnor ett värmländskt skogstroll, rödhårigt och storartat i sin vrede, en späd och dödsskrämd tulta från världens nyaste medium, stod mot varandra på trappan medan höstvindarna från Bråviken vispade löven omkring dem i ystra virvlar. Scenen var sublim.
    Så småningom insläppt i slottet sa producenten:
    — Jo, fru Leander förstår, att nu. . .
    — Tant Zarah!
    — Javisst ja, jo tant Zarah förstår, att här i biblioteket gör vi live. Det andra tejpar vi, men livegrejerna går härifrån. Det blir ett brake emellan, sen kör vi med OB och två kameror. Kamera 1 ställer vi här i hörnet med superwide, på kamera 2 zoomar vi till en close up på tant Zarahs face. De e upptakten. Sen switchar vi mellan kamerorna, så att...
    — Arne, röt Zarah så att kristallerna klirrade i lampkronorna, zooma. superwide, tejp, close up och switch.. . var det inte svensk TV som skulle komma hit?
    — Men fru Leander förstår 
    — Tant Zarah för fan!
    Det blev inget gjort förrän mediagenierna lärt sej att säja närbild i stället för close up, säja skifta kamera i stället för switcha och säja direktsändning i stället för live.
    Efter fyra timmar var de båda kvinnorna bästa vänner. Sedan alla missförstånd undanröjts blev det ett välsignat zoomande i salongerna. Fast Zarah lärde sej aldrig att säja Technical Operation Manager till en som hette Karlsson och var från Huddinge.
    Samma bombastiska vrede som Zarah är jag inte mäktig att mobilisera i kampen för ett renare svenskt språk. Men jag känner varmt för doktorn som fick en av de hurtigaste karriärkillarna i flygindustrin som patient.
    — Hey there, sa patienten till doktorn. Jag har en stickande feeling i sidan och känner mej inte riktigt fit for fight. Vad tror doktorn jag har?
    — Det låter som engelska sjukan, sa doktorn.